Artist: Queens of the stone age
Titel: Queens of the stone age
Betyg: 4
Utgivningsdatum: original 22 september 1998, återutgivet 7 mars 2011
Att QOTSA valt att återigen släppa sin debutskiva från 1998 känns som ett konstigt kasst från deras sida. Jag tycker inte att det har gått tillräckligt lång tid för att skivan ska kunna bli intressant igen.
Det finns få skivor som kan återutgivas. Remastrad musik är inte så jäkla intressant och jag tycker verkligen inte att den nya versionen av skivan är så himla märkvärdig. Låtarna är lika bra som de var 1998, men av alla skivor QOTSA släppt så är inte debuten deras bästa. Om QOTSA var så fruktansvärt kåta på ett nytt skivsläpp, så hade jag hellre nöjt mig med en greatest hits skiva/turné.
Okay, nu känner jag själv att det börjar gå åt fel håll. Det är inte det att skivan är dålig, den är fantastisk, men är en re-release verkligen nödvändig? Man kan ju turnera med gamla skivor, som Håkan Hellström gjord med ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” eller som Slayer gjorde med ”Reign in blood” utan att släppa om dem. Klassiska skivor brukar sällan försvinna.
Så, för er som inte lyssnat på skivan, nu ska vi prata om den, nu ska vi låtsas att det är 1998 och att skivan precis släppts.
Queens of the Stone Age är ett stonerband från Kalifornien som till stor del består av grabbar från bandet Kyuss. Frontman i QOTSA är mysige Joshua Hommes som har en pipa som heter duga, minst sagt. Självbetitlade debuten består av 11( 2011 består den dock av 14) spår i klassisk stoneranda. Inledningslåten ”Regular John” är en rivig bildänga, perfekt för en ökenroadtrip i en öppen cabriolet. Skivan rullar på och bandet spottar ur sig låtar i liknande riviga tema, ”Avon”, ”Walking on sidewalks” och ”Mexicola” är alla riktigt bra spår, men jag tycker att QOTSA är ett sådant band som bara blev bättre och bättre med släppen. Inget kommer toppa deras ”Songs for the deaf”(2002) som innehöll klassiska hits som ”No one knows”, ” Go with the flow” och ”Sky is falling”.
Men, nu var det ju faktiskt ”Queens of the stone age” som kom tillbaka och det är egentligen ingenting fel med det. I huvudsak så är det ju en bra skiva, jag kanske bara behöver lyssna på den lite mer för att förstå storheten. Kanske tänkte Josh på sådana som mig när han började remastra. Kanske är detta ett skivsläpp för oss idioter som inte fattade första gången. Aja, jag ser iaf sjukligt mycket fram emot spelningen här i storstaden i maj. Efter att ha missat QOTSA fem-sex gånger så ska jag fan ta mig i kragen denna gång och gå.
Har jag tur så spelar de lite andra låtar utöver debuten. Jag kan definitivt se migsjälv stå där längst fram, face to face med josh och bara vråla, NICOTINE, VALIUM, VICODIN, MARIJUANA, ECSTASY AND ALCOHOL. Men fram tills dess ska jag nöta Queens of the stone age som utav bara helvete. Och det borde nästan alla göra.
Komplettering angående betyget:
Betyg: Skivan i sig får 4, ideen att släppa den igen får 2
Läs även andra bloggares åsikter om Queens of the stone age, skivrecension
If Only är skivans bästa låt, helvete vad bra. Tycker själv att detta är deras bästa album, endast You Would Know, Hispanic Impressions och I Was a Teenage Handmodel är låtar jag kunde vara utan. Resten är guld.
Nyutgåvan har ju dessutom en ny pärla, Born to Hula! 🙂
Ja alltså sedan jag skrev denna så har jag lyssnat på skivan mer och mer, men njeeej. Dom har gjort bättre skivor 🙂
Anledningen till att debutskivan återutges är helt enkelt att den har varit utgången i många, många år och omöjligt att köpa, förutom i skumma versioner av tvivelaktig legalitet. Den kom ursprungligen ut på ett litet bolag och när den sålde slut licensierades den inte för att pressas upp igen. Det har länge varit prat om den här nyutgåvan bland framför allt fans i USA, där plattan är en raritet, på Ebay har det betalats stora summor för exemplar av CD’n. I Europa har det funnits en pirat-version till salu (t.ex. i Sverige).
Så ”Klassiska skivor brukar sällan försvinna”, men den här gjorde det och nu är den tillbaka, så tack för det! Jag tycker att idén att släppa den så alla som vill kan köpa den, inte bara dom med massor av stålar till övers, är värd högsta betyg. Vad som möjligen kan dra ner på betyget är att man stoppat in bonusspåren mellan de andra låtarna istället för på slutet, men det funkar i och för sig bra och är helt i QOTSA-stil. (Den har i nyutgåvan tre bonusspår, bl.a. finfina ”The Bronze”, men ”Born to Hula” hittar man dock som bonus på ”Rated R”.)
Efter att ha varit på konserten känner jag viss ånger. Jag erkänner att jag nog tänkte lite galet när jag skrev denna text. Skivan är bra och som konsert blev den ännu bättre. Jag håller dock fast vid att JAG tycker att qotsa blev bättre på senare skivorna.