Teater Barbaras nyskrivna pjäs Rum 543 som hade premiär den 19 februari spelas nu på Scenen, Pipersgatan 4. Pjäsen handlar om ett möte mellan far och dotter. Dottern Sara har varit psykotisk sedan tidig ungdom och åtminstone gjort något självmordsförsök. Rum 543 handlar om rädsla och skuldkänslor, om att se och bli sedd.
Pjäsen är enligt programmet baserad på psykisk sjukdom i manusförfattaren och regissören Mats Flinks egen familj. Tempot i pjäsen är långsamt och ger oss i publiken tid att själva fylla på i våra tankar.
Läs vidare i min recension i Teatermagasinet.
Premiärföreställningen blev oanat dramatisk när skådespelaren Roland Eriksson under en laddad scen, där dottern just huggit i sin klänning med en sax, skär sig i handen på saxen. Blodet forsar från pappans hand, ned på golvet, på Saras klänning och strumpbyxor. Publiken vrider på sig – ska det vara så här, ingår blodet i pjäsen? Roland låtsas som ingenting och avslutar de sista replikerna. Efter slutapplåderna hör man honom utbrista: Det gör skitont!
Medverkande:
Manus/Regi: Mats Flink
Skådespelare: Nina Petersson och Roland Eriksson
Produktion: Teater Barbara
Musik: Hans Müller
Ljus: Anders Shorty Larsson
Bild: Roland Eriksson och Nina Petersson. Foto: Tomas Boman
Läs mer på Teater Barbaras hemsida.
Läs även andra bloggares åsikter om Teater Barbara, psykisk sjukdom