Jag stiftade bekantskap med den ryskfödde pianisten Yana Reznik i samband med att jag lyssnade på Stig Jonas Petterssons kammaropera ”A Dreamplay” och blev djupt imponerad av hennes sätt att hantera flygeln.
Efter att ha lyssnat på ”A Dreamplay” i sin helhet skrev jag en recension av verket som publicerades som ett gästinlägg på Kulturbloggen.
Det dröjde inte länge förrän Yana undrade om jag ville ha ett exemplar av hennes första skiva, samtidigt som hon förklarade att skivan inte hade något att göra med opera. Jag frågade inte vad den handlar om utan jag utgick från att det måste röra sig om klassisk musik på en flygel.
Tiden gick och så småningom drog jag slutsatsen att hon hade ångrat sig, men som tur är så var det inte fallet utan häromdagen kom så det efterlängtade paketet från landet ”over there”.
Det visade sig vara en inspelning av musik som var totalt okänt för mig även om jag kände igen namnet på några ryska kompositörer och sista spåret på skivan är en helt underbar fantastisk inspelning av George Gershwins ”Rhapsody in Blue” for Solo Piano. Det är fjorton minuter med helt fantastisk spelad musik.
När jag har tänkt efter kan jag ju lätt konstatera att det inte är första gången jag lyssnar på pianomusik, för jag har faktiskt varit på pianokonserter både i Royal Albert Hall, Elisabeth II Hall i London, på Palais des Beaux Arts i Bryssel, på Berliner Philharmoniker Koncert Hall i Berlin och i samband med firandet av Mozart´s 200-årsjubileum lyssnade jag på flertalet av hans pianokonserter i Wiens Rathaus.
På 60-talet var jag en regelbunden gäst på tisdagskonserterna här i Malmö och ibland men tyvärr inte särskilt ofta går jag på Konserthuset i Malmö.
Skivan inleds med ett stycke av Enrique Granados (1867-1916), Allegro de Concerto opus 46. Det är en pianist från Katalonien i Spanien, som jag förvisso inte tidigare har hört talas om detta första spår blev snabbt ett av mina favoritspår.
Sedan följer tre stycken av Sergei Rachmaninoff, som jag nu måste säga efter ett antal avlyssningar att tycker ganska mycket om.
Femte spåret är ett stycke av Johann Sebastian Bach ”Chaconne in d minor från violin partita nummer 2, arrangerad av den ryske kompositören m m. Alexander Siloti. också detta är ett högst njutbart spår, faktiskt numera ett av mina favoritverk.
Inspelningens andra ryss är Sergei Prokofiev och här får vi lyssna på ”Sonata nummer 2 opus 14 i d minor” och här måste jag nog tillstå att det fordrar en viss avlyssning innan jag är beredd att ge ut mitt personliga omdöme.
Näst sista spåret är av en nu levande amerikansk kompositör Paul Frederick Spaeth (1983-) med stycket ”Inner Realm” från 2002 det är det enda spåret på skivan som jag har lite svårt för, men kanske är det bara för modernt för mig. Jag har ju kvar skivan så jag har ju alla möjligheter till återlyssning. Det handlar ju om en ung kompositör eftersom han bara var i tjugoårsåldern när han komponerade stycket, men han påminner mig mycket om en av de tidigare nämnda ryska kompositörerna.
Mitt absoluta favoritstycke är ju alltså George Gershwins ”A Rhapsody in Blue” tätt följd av Johann Sebastian Bach´s ”Chaconne in d minor från violin partita och därefter följer Enrique Granados ”Allegro de Concerto, opus 46”.
De andra spår är absolut inte att betrakta som dåliga, tvärtom, men här har jag framhållit mina absoluta favoriter. De övriga spåren får alltså stå på tillväxt ännu ett tag.
Vill du veta mer om Yana Reznik kan du besöka hennes hemsida
Här kan du lyssna på ett stycke vacker musik .
Läs även andra bloggares åsikter om Yana Reznik, pianist
[…] Idag har jag publicerat ytterligare ett gästinlägg på Kulturbloggen […]