Den andra sanningen
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 maj 2026
Regi Thomas Nordanstad
Livet är fyllt av olika människors tankar och upplevelser. Alla har sin synvinkel på vad som hänt och händer. I regissören Thomas Nordanstads film “Den andra sanningen” har han byggt på egen historia som adopterad.
Tranströmers dikt inleder filmen:
Två sanningar närmar sig varann.
En kommer inifrån, en kommer utifrån
och där de möts har man
en chans att få se sig själv.
Att en dikt får inleda filmen säger mycket. Det är en film som låter oss ta tid på oss, vi får känna in vad som rör sig under ytan. Den är poetisk och vacker, men kanske att den blir lite seg för den som vill ha mer yttre handling.
Handlingen kretsar kring en ung man Adam, som är en lovande pianist. Adam har fått stipendium och studerat musik på ett av världens främsta lärosäten i Frankrike och står nu nära sitt stora genombrott och då händer det tragiska att hans adoptivmamma oväntat avlider. Han är adopterad och har ingen stor släkt omkring sig och inget direkt stöd i sorgen. Han börjar söka i sitt förflutna för att svar på frågor som han tidigare inte släppt fram inom sig. Frågor som: Vem är egentligen hans biologiska pappa, mannen som försvann efter att ha lämnat honom utanför ett barnhem i Thailand?
Adam lämnar sin musik och konsertsalarna och ger sig ut på ut på en resa för att söka sina rötter och få svar på vem han är och varför. Adam Dahlström ör mycket bra i rollen som Adam. Han slog igenom i tv-serien Halva Malmö består av killar som har dumpat mig. I en stark biroll finns duktiga Torkel Petersson. Det är hög kvalitet på flera områden i filmen. Musiken är en viktig pelare då Adam är musiker. Berättelsen fördjupas och guidas av musik av Schubert, CM von Hausswolff, Sigur Rós, Jónsi, Avo Pärt och Ebbot Lundberg.
På sin resa för att hitta den pappa som som en gång lämnade honom på trappan till ett barnhem i Chiang Mai får vi följa några olika teman som känslor och funderingar kring att vara klassisk konsertpianist, att söka sina rötter på andra sidan jorden och om att desertera från krig. En resa som tar Adam genom “den gyllene triangeln” i norra Thailand.
Det är ingen film för den som vill ha full fart och underhållande action. Det är en filosofisk, poetisk film som berättar saker mellan radarna och puttrar fram i eftertänksamhet. Det är vackert och klart sevärt och mycket bra musik och duktiga skådespelare.