The Chronology of Water – biopremiär 8 maj
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 maj 2026
Regi Kristen Stewart
Filmtekniskt eller snarare kanske dramaturgiskt är denna film givetvis högintressant. Filmen berättar på ett smart sätt inte enbart vad som händer utan hur framför allt huvudkaraktären upplever det som händer. Det är smart. Men tja, filmen gör ont att se. Det är svårt att riktigt ta till sig handlingen som är både tragiskt och för upprepande.
Kristen Stewart har regisserat denna film som bygger på Lidia Yuknavitchs memoarer med Imogen Poots i huvudrollen. Pappan begår övergrepp på alla möjliga sätt gentemot Lidia Yuknavitch, som är familjen tonåriga lillasyster. Mamman och storasystern har dragit för länge sedan. Hur kan de överhuvudtaget lämna den yngsta ensam kvar med en pappa som begår övergrepp? Det är svårt att ta till sig och det gör det svårt att se filmen. Dt är sorgligt, alltför svart. för tragiskt och för hemskt.
Lidias tillflykt är vattnet. När hon simmar ger viktlösheten i vattnet henne hopp och en tillfället vila från för sin djupt dysfunktionella familj och pappans övergrepp. När hon börjar på universitet får hon frihet som tyvärr för henne till överdrivet utlevande och missbruk. En inte ovanlig följd av att vara utsatt för övergrepp.
Det är mycket snygg och poetiskt filmat. Berättelsen är både rå och mycket naken i betydelsen att inget skönmålas. Snarare är det tvärtom att det av och till blir för mycket fokus på den tragiska och det destruktiva. Det finns redan så mycket litteratur och film och tv-serier kring ämnet destruktivitet och dess orsaker, så jag kände en viss trötthet av att se ännu en sådan berättelse, även om den är snygg paketerad.