Anette, du är huvudpersonen i din egen film
Turteatern, gästspel av Malmö Dockteater, (sedd 13 dec)
Urpremiär Malmö 27 september 2025
Regi, manus, scenografi Erik Holmström
Komposition Erik Enocksson
Dockmakare Maja Döbling
Attributmakare Malin Kihlberg
Ljusdesign o teknik Adrian Kautsky
Teknik Amanda Lebert
Smådockor Isadora Nordegren
Föreställningsfoto Jenny Baumgartner
Grafisk form Mattias Broberg
Producent Agnes Rosenberg
Medverkande Kajsa Ericsson och Erik Olsson
Hjälp med tillverkning Jack Ekman, Jonas Bengtsson, Emma Bexell, Lotta Döbling, Bjørn Sannerud, Richard G Carlsson
Körtekniker på Turteatern Viktor Öhlund
Arrangemang och ledning Nessun dorma-kören Jan Tavares
När nu Malmö Dockteater gästar Turteatern i Stockholm med pjäsen Anette, du är huvudrollen i din egen film – blir det snabbt fullbokat alla datum, om än teatern barmhärtigt håller undan ett fåtal biljetter som släpps samma dag. Föreställningen som redan haft premiär i september har skapat ryktet om ännu en succé, som redan spritt sig. Det samspelta dockteater-teamet har med Erik Holmström vid rodret denna gång sytt ihop en fin, poetisk berättelse som verkligen knyter an till vår samtid.
I centrum står Anette, 63 år, som efter att ha sett filmen Il Gondoliere bestämmer sig för att förändra sitt liv. Utifrån att ha arbetat i 31 år på Ericsson och levt i ett 30-årigt äktenskap som nu går på tomgång, med nyligen utflyttade barn, vill hon bli ”sig själv” och söker lyckan. Något i filmen hon sett, som handlar om en venetianare som kommer ut som gay, gör att hon vågar ställa sociala strukturer och samhällets förväntningar åt sidan. Hon söker efter en större mening med livet. Som ung har hon gått på Konstfack, och nu låter hon sina ambitioner från den tiden väckas till liv igen.
För den som inte tidigare sett Malmö Dockteaters finurliga produktioner är denna föreställning en bra början. Tempot är lugnt, den är fylld med humor och igenkänning och denna gång handlar det inte om att chocka publiken eller tänja på några tabun.
Först vill jag nämna hur samma karaktärs flera olika dockstorlekar utnyttjas fint i de olika scenerna. Där närbild krävs är dockorna stora, men när miljön behövs runt om dem, blir de mindre. Ljussättningen visar vad som är i fokus. Ett flertal uppställda små bord fungerar som scener och tre live-skärmar kommer med symboliska budskap effektfullt i kanterna av scenrummet. Men det som slår mig allra först är de oerhört välgjorda ljudeffekterna som gör att vi både hör köks-skrammel såväl som tandborstljud.
Så även om dockorna inte videofilmas denna gång, framgår ansiktsuttrycken med hjälp av dockspelarnas skickliga handlag. Både gång och mimik blir karaktäristiskt och trovärdigt, vilken är en ren fröjd att se. Centralgestalten Anette lyckas krypa in under skinnet, med sin vardagsnära ödmjuka personlighet. Det är som om man känner henne när föreställningen är över. Det slående är hur realistiska egentligen alla dockorna blir, kanske som en följd av att inga gester överdrivs, eller övergår till distanserande komik. Inlevelsen störs aldrig, och den värme och humor som känns är lågmäld.
Vid ett scenbord befinner sig en kör i form av en särskild klunga mindre dockor. Inspelad sång ljuder realistiskt ut i scenrummet. De hörs ljudligt vid varje körövning Anette är med på. I pauserna tar de en kopp kaffe vid en annan lite närmare scen, vilket ger avslöjande närbilder. Runt om allt syns stadens höghus, vars lysande fönster ömsom visar på värme, ömsom ensamhet och utsatthet.
Vi följer Anettes trevande väg bort från man och jobb, sedan inneboende både hos väninna och son och vidare en bit till i livet. Denna tänkvärda och poetiska föreställning väcker flera tankar. Dels vittnar den om nyliberalismen, där alla förväntas förverkliga sig själv (till utplåning), men där individualismen gör oss alla ensamma. Samtidigt ger den en psykologiskt finstämd berättelse om en kvinna, som plötsligt inte står ut, och hur familjen reagerar – under vilken epok som helst.
Men för mig inringar den en dagsaktuell samhällsfråga – som Malmö Dockteater så lyckat satt fokus på. Frågan om (människovärdet hos) den växande åldersgrupp som i dag förväntas arbeta allt längre, men som det inte bereds plats för i (arbets)livet – där AI och andra krafter tagit över.