Stadsteaterns Drottning Kristinas kämpar för att få vara människa
Premiären av Drottning Kristina på Stockholms stadsteater fick ett varmt mottagande av publiken. Och det var en storslagen föreställning. Mest imponerande är uppsättningens samverkan mellan den mäktiga musiken och den stiliserade scenografin och kostymerna.
Pjäsen berättar på ett lättillgängligt sätt Kristinas speciella historia. Vi får se hur rikskanslern Axeln Oxelstierna får ta över uppfostran av prinsessan för att förbereda henne för sin roll som regent. Sedan möter vi den Kristina som uppfostrats till man och till att förakta det kvinnliga och som nu förväntas gifta sig och själv producera en tronarvinge. Det är inte svårt att förstå hur oförenligt detta blir för Kristina.
Vanna Rosenbergs Drottning Kristina, med sitt manliga rörelsemönster och sin grabbiga jargong, rimmar illa med den gängse bilden av en maka och mor. Samtidigt är det tydligt att valet att lämna tronen inte är ett lättvindigt beslut. Och ännu mer mod måste det ha krävts för Kristina att konvertera från protestantismen till den katolicism som Sverige krigat mot i trettio år. Dock är det två oundvikliga slag i Kristinas kamp för att få vara människa.
Pjäsens höjdpunkt är den starka abdikationsscenen som avslutar första akten. Den ödesdigra musiken hänger kvar länge efteråt.
Den andra akten visar en Kristina som känns mer utlämnad och sårbar utan den trygghet som hon ändå hade i sin roll som Sveriges drottning. I slutet av pjäsen ger hon till och med uttryck för att även hon längtar efter barn och kärlek.
Drottning Kristina är inte bara en skildring av den svenska drottningens unika öde. I ett vidare perspektiv tar pjäsen upp hur det är att vara människa och slitas mellan omgivningens krav och förväntningar och sina egna drömmar. Den ger en bild av hur det kan vara att leva i dagens samhälle som är fyllt av svåra val, skeva självbilder, otydliga könsidentiteter och av vår jakt på självförverkligande.
Medverkande:
Drottning Kristina: Vanna Rosenberg
Axel Oxenstierna: Lars Lind
Gustav II Adolf/Descartes: Mats Qviström
Ebba Sparre/Markisinnan: Tova Magnusson
Drottningmodern: Bergljót Arnadóttir
Prins Fredrik Vilhelm: Dan Turdén
Magnus de la Gardie: Jonatan Rodriguez
Monaldesco: Jonatan Rodriguez
Karl X Gustav/Azzolino: Shebly Niavarani
Ambassadören/Chanut: Richard Forsgren
Catherine de Rohant/Lucia: Polly Kisch
Kristina som barn: Tea Nettermalm/lva Ehn
Manus: Pam Gems
Översättning: Sofia Fredén
Regi: Farnaz Arbabi
Scenografi: Jenny Kronberg
Kostym: Lena Lindgren
Ljus: William Wenner
Ljud: Henrik Borg/Tomas Florhed
Mask: Maria Reis
Musik: Jenny Wilson
Text: Eva Gustin
Drottning Kristina spelas på Stockholms Stadsteater till och med den 4 juni, se vidare:
Skrivet om premiären av Drottning Kristina:
Aftonbladet Blogg
Skriet från kärnfamiljen
Svenska Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om teater, Stockholm, Stocksholms stadsteater, Drottning Kristina