med bland annat Phil Collins och Peter Gabriel var ett av mina absoluta favoritband ett par år i äldre tonåren. Sedan följde jag Phil Collins musikkarriär några år och sedan Peter Gabriel.
Så även om jag inte är något stort fan av soul ser jag fram emot att Phil Collins släpper ett helt nytt album i höst, som kommer att gå i soulens tecken.
Här ett pressmeddelande med mer info:
Phil Collins återskapar soulklassiker på nya albumprojektet ”Going Back” som släpps i september; albumet föregås av fyra exklusiva shower på Roseland Ballroom i New York.
Phil Collins släpper i höst ”Going Back”, ett kärleksprojekt där vi möter åttafaldigt Grammybelönade sångaren återskapandes soulklassiker som varit av största vikt för hans egen musikaliska karriär. Albumet ”Going Back” släpps i september, och är Phils första nya studioalbum på åtta år.
För att fira releasen av ”Going Back” kommer Phil att vara värd på en exklusiv serie livekonserter under en vecka i juni på Roseland Ballroom i New York. 22-25 juni kommer konserterna, som döpts till Up Close and Personal: Phil Collins Plays 60s Soul, vara helt och hållet fokuserade på musiken från ”Going Back” tillsammans med andra klassiker från denna era.
En extraordinär 18-mannaensemble kommer att stå på scen tillsammans med Phil. Som nav i orkestern ser vi legendariska Motownmusikerna The Funk Brothers – basisten Bob Babbitt och gitarristerna Eddi Willis och Ray Monette – som även medverkar på ”Going Back”. Livebandet kommer även innehålla Phils långtida samarbetspartners Chester Thompson (trummor), Daryl Stuermer (gitarr), samt Brad Cole (keyboard) och Leslie Smith (percussion). Ensemblen kompletteras av en blåssektion på fem personer, samt en sex-mannakör.
Den 17 juni kommer Phil Collins att motta Songwriters Hall of Fames prestigfulla Johnny Mercer Award på organisationens årliga galamiddag i New York. Collins, som valdes in i Songwriters Hall of Fame 2003, hyllar dessutom flertalet av de tidigare mottagarna av just Mercer Award på sitt eget album ”Going Back” – t ex Holland-Dozier-Holland, Smokey Robinson, Stevie Wonder och Carole King. Dessutom återfinns bland årets invalda i Songwriters Hall of Fame Philip Bailey, från Earth, Wind & Fire – just Bailey samarbetade Collins med på sin gigantiska hit Easy Lover.
Collins har redan tidigare i sin karriär hyllat sina musikaliska rötter genom att spela in covers på sina favoritlåtar – t ex You Cant Hurry Love, A Groovy Kind Of Love, Tomorrow Never Knows, True Colours – detta är dock första gången i hans 30-åriga solokarriär som han enbart använder sig av andra kompositörers och artisters verk på ett helt album.
”It shouldn’t really be a surprise to anyone that I’ve finally made an album of my favourite songs,” förklarar Phil. ”These songs – along with a couple of Dusty Springfield tracks, a Phil Spector/Ronettes tune, and one by the Impressions – make up the tapestry, the backdrop, of my teenage years. I remember it as if it was yesterday, going to the Marquee Club in London’s Soho and watching The Who, The Action, and many others, playing these songs. In turn I’d go out the next day to buy the original versions.”
”My idea, though, was not to bring anything new to these already great records, but to try to recreate the sounds and feelings that I had when I first heard them. My intention was to make an old record, not a new record. To be able to have three of the surviving Funk Brothers play on all the tracks was unbelievable. There was one moment when they were tracking Heat Wave that I experienced a wave of happiness and wonder that this was actually happening to me! I learned more about production skills and the wonderful songwriting of those concerned whilst making this album, than I have from anything else. To those pioneers… much love and gratitude.”
Sångerna på ”Going Back” går från albumets inledande ”Girl (Why You Wanna Make Me Blue), skriven av Holland-Dozier-Holland och i original framförd av The Temptations till avslutande, Collinsarrangerade, ”Going Back”, skriven av Gerry Goffin/Carole King och som Dusty Springfield gjorde så berömd. Där emellan återfinns flera sånger av Stevie Wonder – Uptight (Everythings Alright), Blame It On The Sun och Never Dreamed Youd Leave In Summer; Martha And The Vandellas – (Love Is Like A) Heat Wave, In My Lonely Room och Jimmy Mack; samt Four Tops – Standing In The Shadows Of Love, Something About You och Loving You Is Sweeter Than Ever.
The Temptations får ännu en hyllning i Papa Was A Rolling Stone, medan Goffin-King återigen representeras av en andra Dusty Springfield-klassiker: Some Of Your Loving. Curtis Mayfield and The Impressions representeras i Talking About My Baby, och Phil hyllar Ronettes med Do I Love You? Albumet innehåller även Smokey Robinson & The Miracles Going To A Go-Go, Supremes Love Is Here och Kim Westons Take Me In Your Arms (Rock Me A Little While).
Phil Collins exceptionellt framgångsrika musikaliska karriär spänner over fyra årtionden, over 100 miljoner i albumförsäljning (vilket faktiskt växer till 250 miljoner om man räknar in hans arbete med Genesis), åtta Grammy Awards, en Oscar och en Golden Globe.
Phils hemsida: www.philcollins.com där du kan se sammanfattningen över Phils karriär.
Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, soul, Phil Collins
Jag har sett Genesis med Peter Gabriel som sångare och Phil Collins som trummis spela live.
Det var en smått religiös upplevelse och jag har sedan aldrig kunna förstå hur folk kunnat gilla det Gabriel-lösa Genesis som var en blek kopia av originalbandet.
Collins är väl inte oäven som sångare, men vid sidan av Peter Gabriel är han en muzak-röst.
Han tyckte dessutom själv inte att den version av You Can´t Hurry Love som han fick en hit med lät så värst själfull. Så jag fattar inte varför han ska ge sig på Motownklassiker och massakrera dom.
Han kunde väl blåsa liv i sitt gamla fusionband Brand X i stället:
http://www.youtube.com/watch?v=ZiE9h5SfGT0&feature=related
@Jah Hollis
Om Genesis är bättre med eller utan Peter kan väl diskuteras, men ser man på försäljning av skivor kommer inte bandet upp ens i närheten av samma siffror med honom som sångare. Sen att Phil satt sig bakom trummorna och lät Peter sjunga det mesta, på den senaste turnen säger väl rätt mycket vad bandet själv tycker.
Sen tycker jag det är dumt att dömma ut Phils kommande skiva när du inte har hört något av materialet ännu.