• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intimiserande mångbottnat kammarspel med den nerv man hade förhoppningar om – En alldeles särskild dag på Göteborgs Stadsteater

18 augusti, 2025 by Mats Hallberg

pressfoton Ola Kjelbye

Av Ettore Scola

Dramatisering för scen: Gigliola Fantoni (översättning: Thomas Kinding)

Regi, scenografi, ljus- och kostymdesign: Mattias Nordkvist

Maskdesign: Elin Bergström

Ljuddesign: Dan Andersson

I rollerna: Johan Friberg och Victoria Olmarker

Premiär Lilla Scen Göteborgs Stadsteater 15/8 2025

Spelas till och med 14/11

Italienske regissören och manusförfattaren Etorre Scola tillhör de filmskapare vilka de gjorts retrospektiver med av Cinemateket. Såg i en sådan serie för kanske trettio år sedan En alldeles särskild dag med en 53-årig Marcello Mastroianni och den tio år yngre Sophia Loren i minnesvärda huvudroller likt ett kammarspel, med dramatiska vändningar utifrån slumpmässigt möte som medför grundläggande förändringar. Filmen räknas till regissörens mästerverk jämte exempelvis Natten i Varennes och självfallet Vi som älskade varann så mycket.

Den utspelas 1938 när Hitler kommer på statsbesök och befolkningen självmant, eller i lika hög grad grad utkommenderade, går man ur huse för att jubla åt fascistpartiets militärparad under ledning av Mussolini. Ett höghus töms nästan helt på boende. Kvar i huset stannar vad det verkar bara Antoinetta, Gabriele och en snokande portvakterska. Lägligt nog kan filmen för närvarande ses på SVT Play och har därför nyss studerats som ett led i min research.

Förtryck och därmed frihetens begränsningar styr livet på skilda sätt för det omaka paret: en utmattad sexbarnsmamman och den avskedade radio-presentatören vars öden successivt avtäcks. I filmen som är cirka trettiofem längre än scenversionen gestaltas stolthet och integritet, diametralt skilda politiska övertygelser, missförstånd och genans, skratt som berikande kraftkälla alternativt subversiv företeelse och känslor av maktlöshet vilka kan övergå i att känna sig värdelös.

I dramatiseringen för scen har scenerna vilka knyter samman intrigen slopats, inga biroller förekommer. Varken odräglige familjefadern och barnens förberedelser eller deras entusiasm vid hemkomsten finns med, ej heller den ljuva förening som utgör en omvälvande klimax för de omaka främlingarna. Vi får inte veta fortsatt förlopp eftersom filmens slut där mannens öde skildras och registreras av frustrerad kvinna längtande efter ett annat liv inte inkluderats. (I likhet med klassiker av Shakespeare och Strindberg, borde det vara tillåtet att spoila ett Oscarsnominerat bidrag och peka på skillnader vita duken – teater.) Pjäsen ”utforskar den lilla människans roll i den stora världen och politiken.”

Mattias Nordkvist som sedan länge ingår i fasta ensemblen och nog setts/ recenserats cirka tjugofem gånger av undertecknad, har blivit känd för en bredare publik i och med roller på film och i tv-serier, framför allt genom en av huvudrollerna i storsatsningen Vår tid är nu. Med ojämna mellanrum ägnar han sig därutöver åt att regissera. Som om det inte vore nog i denna för Stadsteaterns vidkommande rekordtidiga premiär på höstsäsongen, ansvarar Nordkvist dessutom för scenografin samt ljus- och kostymdesign.

Scenen är uppdelad i två interiörer utan tydlig avgränsning samt ett bakstycke som symboliserar hyreskasernens takterrass där tvätt hängs till tork. De två halvorna illustrerar naturligt nog den större lägenheten där Antoinetta residerar och det tillfälliga boendet utrustat med telefon, som hyser den forne radiomedarbetaren hållen under uppsikt av fascistpartiets förlängda arm. Minns från när innevarande spelår presenterades för två fullsatta salonger, att idén att sätta upp En alldeles särskild dag väcktes av Johan Friberg. Att han såg kopplingar till samtiden i likhet med flera av mina kollegor var en lågoddsare, lågt hängande frukt, som det finns anledning att återkomma till. För att verkligen understryka den kollektiva berusning invånarna i Rom drabbas av 8:e maj -38, visas journalfilm återkommande, från historiska massmötet med sin otäcka militära demonstration, vars svenska speakerröst görs av Johan Gry.

Manus kryddas med både dråpliga detaljer och avslöjanden i förtroende, vilka speglar såväl dem själva som den skrämmande tidsandan. Vad Johan Friberg och Victoria Olmarker (första gången de spelar mot varandra?) ledsagade av lyckad regi, ger publiken genom dramatiseringens märkliga pendelrörelser av attraktion och dess motsats, är en förtätad nerv. Ett försök till uppror mot rådande ofrihet. Intrikata handlingen påminner om mannens utlärande av danssteg och deras virvlande vals.

Förstår varför flera kollegor ( mot min vilja snappat upp citat) hyllar uppsättningen. Grannlaga uppdraget att likna agerandet från två storstjärnor, görs med respekt och omsorg av två rutinerade aktörer. Genom val av klädsel och koreografi uppvisar skådespelarnas utseende viss likhet med originalets berömdheter. Av båda på scen fordras ett stort register, från barskt självförtroende fullt av kontroll till blottande av vrede och ömklighet. Hon otillfredsställd och i det närmaste analfabet, han suicidal och med vetskapen att han behöver packa de tillhörigheter han värderar högst.

Duon går tveklöst i land med uppgiften. På senare år har Olmarker förädlat ett dräpande tonfall, vilket blir extra tydligt här. Om den komik som uppstår i repliker är ofrivillig eller avsiktlig går att spekulera kring. Borde kanske uppehålla mer kring ett alldeles förträffligt skådespeleri från duon vars kemi är omisskännlig. Varje replik och reaktion når fram till publiken som fängslad följer omväxlande skiftningarna på nära håll. Svårnavigerat stoff framställs trovärdigt med emotionellt tryck utan att intimitetskoordinator använts.

Parets göranden och låtanden inramas som sagt av ovan nämnda journalfilm och ett par tidstypiska musikstycken. Pjäsens preludium består av vad som spelas upp i högtalare under det att scenen är nedsläckt, nämligen tidigt uppvaknande i kvinnans familj där man nervösa gör sig redo för den stora dagen. Mattias Nordkvists röst känns igen.

Mattias Nordkvist

Pjäsen ger upphov till många tankar, bland annat om vad fascismens ohyggliga era resulterade i. Utan samtidsmarkörer relaterar nog åtskilliga ändå innehållet till vår tid, vilket torde utgöra en drivkraft för det lilla, välfungerande teamet. Scola hymlade inte med att han orienterade sig vänsterut, hade till och med ansvar för kulturarv i Kommunistpartiets skuggregering 1989. Vad som skildras som okomplicerad dikotomi i en alldeles särskild dag behöver därför tillföras konturer och komplexitet. Skygglappar hos godhetssignalister bör identifieras. Tänker på hur snarlik motivbilden ligger Cabaret vars utmärkta uppsättning på GöteborgsOperan härom året recenserades här. Behandlingen av homosexuella och människor som vill leva efter sina behov, var vedervärdig i båda fallen. Lyckligtvis har förhållanden utvecklats genom kamp, upplysning och progressiv syn.

Att totalitära ideologier kräver konformism och sett på avvikare av olika slag, som degenererade vilka ska avlägsnas ur samhällsgemenskapen ligger i fascismens/ nazismens kompromisslösa råa natur. Man måste dock vara konsekvent, inte stoppa jämförbara ideologier under mattan – kommunism och inte minst islamism. Inom media och kultursfären bortses på ett synnerligen flagrant sätt från förtryck och illdåd begångna av dylika avsändare. Varför görs exempelvis inte några verk vilka visar varför ett narrativ som ”Queers for Palestine” är en absurd anomali? En sådan kognitiv dissonans att det är öppet mål för landets giftihaste stand-up-komiker Fredrik Andersson.

Dubbelmoralen bland upphöjda opinionsbildare förskräcker. Intellektuellt ohederligt av woke-marxister att argumentera som om jihad-attentat aldrig hänt, alternativt varit en bagatellartad företeelse i Europa. Vilka orsakade det förhöjda säkerhetshotet på publika evenemang (till exempel teaterföreställningar)? Detta är tyvärr tabubelagt i kulturkretsar.

Medveten om att recensionen rör sig i pjäsens utkanter. Antoinetta vill nog tro att hennes usla villkor kommer förbättras om hon fortsätter dyrka ”Il Duce” (ledaren). Framgick av två filmer jag såg på GFF (Göteborgs filmfestival) i år att studenter i Rom var sådana revolutions-romantiker, att Röda Brigadernas terror rättfärdigades. Kan relateras till den extremt våldsbelastade BLM-rörelsen vars grundare är bedragare, som kontinuerligt hyllats på landslagsnivå i fotboll och vurmen för Hamas på gator och torg i Västeuropa När lovord från premiären ackompanjeras av utlåtanden om att Mussolini idag motsvaras av inte bara Putin utan även av Trump, då har sinnet för proportioner fullständigt tappats. Att den retoriskt slipade amerikanske president, som fick fredspriset krighshetsade i stor skala, utvisade betydligt fler än nuvarande administration och blivit påkommen nyligen i härva, kunnat gå under radarn är en gåta.

Anser utvikningen nödvändig som en vädjan om förnuft, i en sanslöst polariserande och därför destruktiv tid. Tänk om modiga kreatörer försökte råda bot på ensidigt agendasättande perspektiv. Om vi isolerat bedömer uppsättningen, vad jag uppmärksamt bevittnat och Mattias Nordkvists arbete; återstår lyckligtvis bara ännu mer beröm att dela ut. Det är en rörande, omtumlande och lärorik historia. Förmedlad via ett slumpartat möte orsakat av ”familjemedlemmen” Rosamunda. På så vis lär vi känna en högst omaka parbildning, två medelålders ensamma personer med helt olika bakgrund finner varann, tyr sig till varandra och tar chansen att skratta tillsammans. Strålande smyginvigning av teaterhösten på Göteborgs Stadsteater.

Pressfoton: Ola Kjelbye

Arkiverad under: Scen

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in