The Naked Gun
Betyg 1
Svensk biopremiär 1 augusti 2025
Regi Akiva Schaffer
Alla som ser nyversionen av The Naked Gun bör – om folkhälsan spelar någon som helst roll, bli ordinerade kraftiga smärtstillande och lugnade preparat efteråt. Att det funnits en viss skepsis sedan första trailern visades upp – där Liam Neeson gör sig till åtlöje i kort kjol och likbleka ben, spelar ingen roll då filmen faktiskt ska bedömas. Alla former av åsikter och uppfattningar måste suddas ut, och någonstans hoppades i alla fall jag att regissören Akiva Schaffer skulle hitta ett sätt att göra The Naked Gun relevant samtidigt som originalfilmerna – med Leslie Nielsen i huvudrollen, kunde hyllas och även refereras någorlunda stilfullt.
Regissören och manusförfattaren till originalfilmen från 1988 David Zucker har en unik och specifik humor där vansinne alltid ackompanjeras av helt nollställda reaktioner från filmens karaktärer och skådespelare, detta skapar en sorts bisarr komik där gravallvar möter fullkomligt trams. Humor är som alltid oerhört subjektivt och även om mina preferenser inte är helt i frekvens med Zuckers sinne för humor måste underhållningsvärdet respekteras.
Schaffer vill återskapa denna märkliga mix till varje pris, men då Schaffers analytiska förmåga är skral vad gäller att förstå den verkliga mekaniken bakom originalfilmernas humor blir allt en sjuklig och genuint otäck piratkopia som för varje sekund ruttnar inför öppen ridå. I en av filmens sekvenser visar det sig finnas två binära val, något liknande måste ha skett under den kreativa processen, i alla fall om valet stått mellan det sunda kontra det rent radioaktiva. För inte ens i de minimala stunderna med potential väljs det förnuftiga, istället drar Schaffer hårt i självförstörelsespaken.
Det makabra skräp som utspelar sig i patetiska 78 minuter – eftertexter inte inkluderade, är så pass inkompetent, talanglöst och tragiskt att superlativ och hyperbol inte kan beskriva eländet. Försöken att efterapa Zuckers humor går bortom det desperata vilket leder till att filmen känns hysterisk. Idiotiska och humorlösa scenarion avlöser varandra med smärtsamma slutresultat. De få ordvitsar som förekommer levereras med samma engagemang och inlevelse som då gisslan läser upp kravbrev. Och då ingenting fungerar retirerar Schaffer till lite klassisk – och urusel, könshumor som är lika behaglig som att inhalera doften av sopor som stått ute i sommarsolen.
Märkligt nog tycks botten aldrig nås, och tillskillnad mot Jared Hess Minecraft som omfamnade kaoset samt filmens usla kvalitéer och skapade en sorts komik genom bristerna – måhända ofrivillig, vägrar The Naked Gun att erkänna några brister eller att skratta åt sig själv. Det är som att se en teaterpjäs där hela scenen står i lågor och aktörerna låtsas som om inget har gått snett. Detta gör att filmen också känns helt tondöv och inte det minsta intresserad av att råda bot på de uppenbara problemen som även en blind man skulle kunna peka ut. Inte ens möjligheten att göra parodi av Liam Neesons ytterst tveksamma karriär de senaste åren används, istället försöker filmen pressa ut blod ur denna sten, vilket leder till absolut ingenting. Neeson själv har inte ett roligt ben i kroppen och lyckas inte ens använda sin stoicism till något av värde. Som om inte underskottet av sunt skådespel, bra filmskapande eller vettig humor vore nog så ser Schaffer till att sätta in den sista spiken i kistan genom att låta Pamela Anderson göra entre. Någonstans där har publikens fötter fått cement på sig för att sedan kastas ned i vattnet till ett grymt och hemskt öde.
Och trots den skrattretande speltiden känns filmen lika lång som en resa till månen. När eländet väl tar slut är det svårt att lämna salongen utan att kräla på alla fyra. För då, när värdigheten nått rekordlåg nivå, respekten för mänskligt lidande och ett rent anfall mot förståndigt filmskaparen nått topp – eller snarare bottennivåer, kan man fråga sig varför filmmediet ens existerar om de förmår att ärra, förnedra och häckla människor som The Naked Gun gör?
Det här är sommarens tveklöst sämsta film och att Folkhälsomyndigheten inte slagit larm om att något rent farligt visas på svenska biografer borde uppröra oss alla.