ALFIE!
The Songs Of Burt Bacharach
4
Inspelad i Stockholm 28-29/1 2024
Inspelning, mix och mastring Göran Stegborn
Overseas Records (Naxos distribution)
Releasedatum: 14/2 2025
Mig veterligen premiär för recension av album som uteslutande består av kompositioner av oerhört framgångsrika låtskrivarparet Burt Bacharach/ Hal David. Bacharach som dog i förfjol i en ålder av 94 år tilldelades sex Grammy, tre Oscars-statyetter och Polarpriset. Tidigare i år bevistade jag konsert vars tema var hits och enstaka raritet signerade Bacharach/ David. Lockade mig till vindlande resa med kollektivtrafiken till Kungssten gjorde trion Martin Schaub – Anki Hjulström och Patrick Rydman, vilka hade bestämt sig för att ”damma av” den föreställning de skapade för trettio år sedan under tiden på Musikhögskolan. Att ikoniska duon hade fler hits på listorna än Beatles, tillhörde infon som Schaub ( recenserats här flera gånger) band samman repertoaren med.
För ett par års sedan recenserades intim konsert med Elvis Costello. Minns att han då framförde två melodier sprungna ur Grammy-belönade samarbetet från sent 90-tal. Mästerverket Painted From A Memory äger jag som cd. För tjugo år sedan var jag på Rigmor Gustafsson-konsert på Nef som kretsade kring tolkningar hon spelat in på skivan Close To You (Celebrating Dionne Warwick) där merparten kompositioner naturligt nog bestod av Bacharach/ David-alster. Att souliga sångerskan som blivit allra mest förknippad med duon nyligen framträdde i Stockholm genom att sjunga och berätta om sin prisbelönta karriär fick mig att haja till. Min morbror som presenterade konserter på Scandinavium första åren, fick enligt honom efter önskemål en signerad poster av henne.
Stina Àugústdóttir, isländska boende i Stockholm, har fått sina tre senaste skivor recenserade i mycket uppskattande ordalag i Kulturbloggen liksom spelningen hos Jazzföreningen Playhouse förra månaden. I Alfie lanserar hon en annan musikalisk sida, inte lika omtumlande och äventyrslysten. Saknar uppgift om vem som producerat och om vem/ vilka som arrat musik för sättningen jazzgitarr, kontrabas och trummor. Alfie består förutom henne själv på sång av batterist Jojo Djeridi som gjort avtryck på skivor jag skrivit om. Däremot är kontrabasisten Mats Dimming och gitarristen Fredrik Olsson för mig nya bekantskaper. Dimming har släppt album med egna kompositioner och spelat med bland andra Matti Bye och Jan Allan. Olsson är tydligen sedan länge etablerad och ingår exempelvis i The New York Jazz Exchange.
Har lyssnat i omgångar på dessa tolv tolkningar, varvid det resulterade i ingående anteckningar efter noggrann genomlyssning i hörlurar kopplade till cd-spelare. Kan kännas ovant att höra denna med rätta väldigt respekterade och seriösa populärmusik, dessa bitterljuva evergreens, utan vare sig stråkar eller piano. Det närmaste vi kommer är Dimmings stråkspel i några melodier. Fäster mig redan vid öppningsspåret, ljuvliga The look Of Love, upprinnelsen till hela projektet. Karaktäristiska rytmiska böjningar snarare antyds än mejslas ut. Stinas vokala kontroll är fabulös, gifter sig med diskreta kompet med snyggt utbroderad slinga på gitarr. Avlöses av en uppiggande udda version i jazzigt stuk av Do You Know Tge Way To San Jose.
Låter enormt raffinerat när gitarrbaserade trion interagerar och bereder väg för fulländad, mestadels nedtonad sång. Fraseringen är förstås fläckfri! Ett strålande exempel är b-delen på A House Is Not A Home där strålande stämma tar över när Stina bestämmer sig för att gå till hjärtat, i ballad jag främst förknippar med fenomenal tolkning live av Luther Vandross. Intrikata sticket på Wives And Lovers artar sig till en instrumental höjdpunkt då sköna balladen omvandlas till boppigt tonspråk. I I Say A Little Prayer knockas man nästan av läckra konversationen gitarr- rytmsektion och spänstiga melodin (They Long To Be) Close To You flödar av kreativ fördjupning från Fredrik Olosson. Flera pregnanta features på kontrabas förekommer, bland annat på catchiga This Girl´s In Love With You.
Allra flesta arren ger mersmak, tål att höras på repeat. Ett par av tolkningarna drar dock ner betyget en smula. Syftar på up tempo förändringen i Trains And Boats And Planes (som ju gjorts fantastiskt av Fläskkvartetten i översättning av Thomas Öberg med Freddie Wadling & Lizzie Zachrisson så övertygande att jag ärligt talat inte tidigare begripit att det inte är ett original) jämte Raindrops Keep Fallin´On My Head med sitt malplacerade trumsolo; vilka får en att höja på ögonbrynen. Har svårt att förhålla mig uttalat positiv till just dessa omgörningar.
Medveten om att jag redovisar för mycket detaljer, men kan inte låta bli. Klassiska soundtracket gruppen döpt sig efter är en härligt avspänd, elastisk vokal bedrift vars taktart skiljer sig från originalet. Energigivande lättsamt pulserande Walk On By bubblar av livsglädje, Dess licks påminner rent av om George Benson. Stina håller ut på toner alldeles strålande medan rytmsektionen triumferar i deras angenäma arr. I avslutande What The World Needs Now från 1965 (med Jackie DeShannon och livefavorit hos upphovsmännen) blir det charmigt knixigt emellan oemotståndlig refräng. Uppseendeväckande att bluesiga ackord smugits in. Innovativa arrangemanget innehåller både attraktivt gitarr- och bassolo.
Om ni någonsin tvekade kan intygas att låtskrivaren Stina Àugústsdóttir också behärskar covers och the American Songbook, i detta fall specifikt örhängen signerade Burt Bacharach och ständige textförfattaren Hal David. Själv ser artisten vars signum är integritet och utstrålning, detta sidopojekt som ett komplement. Och vi som identifierar och hänförts av originalen konstaterar vilket utmärkt hantverk musikerna gjort.