Vem fan säger “emba”?
Av Klas Abrahamsson
Regi Hedvig Claesson
Scenografi Linn Henriksson Strååt
Kostym Linn Henriksson Strååt
Ljus Stuart Bailes
Musik Jan-Erik Sääf
Dramaturg Anton Elmgren
Medverkande Ida Knapp Drougge, Sasha Becker, Vincent Pellegrini (elev från Teaterhögskolan i Malmö)
Premiär på Malmö stadsteater den 13 september 2024
Någon har byggt en trappa i plywood och flätat håret på en av skådespelarna. Så visst väntas det barnteater när vi går in på den allt för avlånga scenen långt upp i Studion på Malmö stadsteater. Tre skådespelare välkomnar oss med ett leende, de presenterar sig: Hej! jag heter det här och jag spelar den, den och den. Gud vad kul att ni är här! Då sätter vi igång.
Lova (Ida Knapp Drougge) och David (Vincent Pellegrini) stöter på varandra av en tillfällighet och det var länge sedan sist. Fem år har gått sedan de gick på högstadiet. Ändå fryser de till is när de ser varandra. Vad som hände senast, då under den där episoden i 8:an, har båda försökt begrava. Men med dans, musik och en berättande adidas-ängel (Sasha Becker) ska allt grävas upp. Nu förflyttas vi till högstadiet igen där alla bevakar varandra med uppspärrade ögon, där små felsteg skändas och gäckande pinsamheter studsar mellan väggarna i korridoren. Kommer Lova och David lyckas bryta isen?
Jag blir avundsjuk på de ungdomar för vilka denna föreställning är deras allra första. Skådespelarna sjunger och spelar skickligt och generöst. Det blir inbjudande men ändå inte för mycket. När det är slut vill killarna i klassen ta en bild med han som spelade David (Vincent) – ett bra betyg om du frågar mig. Samtidigt tycker jag synd om dem när deras verklighet behandlas så hopplöst tematiskt som det så ofta blir med barnteater. Ibland känns det som att vi hoppar från det ena viktiga ämnet till den andra som om det var kapitel i en av deras läroböcker. Allt måste tydligen komma med. Samtycke, mobbning och ”allt det där som ungdomar ser på nätet” är i och för sig väldigt viktiga saker att prata om men frågan är om det inte blir en påtvingad ram i Vem fan säger ”emba”? Teater fungerar kanske bättre när den behandlar människan inifrån och ut. Det kan ha varit ambitionen i det här fallet, men den lyser inte igenom i berättandet! Hur som helst tror jag alla som ser Vem fan säger ”emba”? tar med sig något från föreställningen.
Det är en välgjord, välspelad och otroligt rolig musikal som ändå lyckas vara underhållande och viktig på samma gång. Nog behövs det för att bryta isen.
…