Godzilla X Kong: The New Empire
Betyg 2
Svensk biopremiär 27 mars 2024
Regi Adam Wingard
Då de titulära karaktärernas plats i filmhistorien studeras är det närmast ofattbart att de nu nått ett stadium där de förvanskats till rena action-leksaker när regissören Adam Wingard lever rövare och förvrider det viktiga arv den jättelika ödlan och apan besitter.
Det må vara årtionden sedan Godzilla eller King Kong befann sig på toppen av den filmiska näringskedjan. Några undantag finns dock, Peter Jackson lyckades göra en fantastisk nytolkning för snart tjugo år sedan och den japanska Godzilla Minus One från ifjol blev oväntat väl mottagen. Men i övrigt har ingen av de massiva filmmonstren varit särskilt relevant eller betydelsefull bortsett från de mest slaviskt hängivna fansen. Båda karaktärerna har en snarlik start, där deras debutfilmer bär med sig en viktig kulturell betydelse. King Kong från 1933 var revolutionerade vad gäller specialeffekter och lyckades trollbinda en hel generation. Godzilla från 1954 är i sin tur en sylvass allegori som angrepp kapprustningen efter kärnvapen. Men det var då, idag är de båda klassiska karaktärerna endast en kommersiell efterkonstruktion där substans eller genuin kreativitet sedan länge retirerat.
Rogue One regissören Gareth Edwards som fick äran att sjösätta den nuvarande iterationen av Godzilla försökte göra en mörk, smutsig och hårdför version. Resultatet var snarare en gråmulen, seg och helt spänningslös film. Inte gick det mycket bättre för lanseringen av King Kong i och med Skull Island från 2017 eller Godzilla-uppföljaren King Of The Monsters.
Efter dessa klavertramp fick Warner Brothers nog och bestämde sig för att går rakt på desserten, som i det här fallet var att slå ihop de två ikonerna för en grandios strid på vita duken. Olyckligtvis blev det inget triumf av en rad anledningar. Godzilla Vs Kong hade premiär mitt under en rasande pandemi, något som ledde till att Warner Brothers bestämde sig för att göra ett simultant släpp där filmen hade premiär på bio och streaming samtidigt. Den stora publiksuccén uteblev därmed, men oavsett om filmen hade haft en normal lansering eller inte hade det nog kvittat, detta eftersom filmen var skräckinjagande usel. När det nu blivit dags för Adam Wingard att ge sig i kast med ännu en grandios och monstruös batalj kanske det förgående och kapitala misslyckandet borde innebära en viss uppryckning? Till viss del är The New Empire aningen mer uthärdlig än föregångaren, detta eftersom Wingard ändrat attityd gentemot filmen. Istället för att inbilla sig att det som skapas är en pjäs av Lars Norén väljer Wingard att behandla hela filmen som ett massivt skämt. Att stöpa filmer med osannolika inslag i komik är alltid välkommet, det finns inget annat sätt att dämpa det galna som utspelar sig framför publiken. Bra komik i kombination med action har avväpnande kvalitéer som funkar bra i bombastiska storfilmer. Ja, om komiken i fråga är bra vill säga, något som – givetvis, inte är fallet med The New Empire. Mängden skämt per minut må vara rekordhögt för serien men potensen och skrattmängden är lika låg som då en dödsdömd marscherar till galgen. Till slut liknar det hela en pinsamt outhärdlig kväll på en ståuppkomik-klubb, där skämten möts av iskall tystnad och bistra muttranden.
Komiken och den närmast nonchalanta attityden vad gäller att ta någonting på större allvar blir snart ett uppenbart kamouflage för det faktum att filmen har historiskt låg substans, även för ett projekt som involverar en jättelik apa och ödla som strider för mänsklighetens fortsatta överlevnad. Inte för att berättelsen i tidigare filmer har varit värdig någon avgrundsdjup analys, men denna gång är det minst sagt krystade händelseförloppet obegripligt – men framförallt, tafatt. Där tidigare filmer i alla fall bjudit på klassiska figurer från Godzilla-mytologin får vi nu antagonister som gör ögonlocken blytunga.
Sedan har vi skådespelet, eller snarare personer i nöd som desperat skriker efter att undsättas. Rebecca Hall som inledde sin karriär med fantastiska rollinsatser i Christopher Nolans The Prestige och sedan Woody Allens Vicky Cristina Barcelona har lyckats med att gradvis destruera sin egen talang och bjuder nu på ett skådespel som är så pass desperat och oinspirerat att men endast kan känna stark medkänsla för Hall. Sedan har vi Dan Stevens vars skådespel inte ens går att beskriva i anständiga termer.
Men vem bryr sig om skådespel eller ett manuskript av hög rang, då allt kommer till kritan handlar denna generation av King Kong- och Godzilla-filmer om destruktiv action där allt jämnas med marken. Inte ens här kan filmen få igång den redan snarkande publiken, actionscenerna är mullrande tjafs där landmärken rivs och där koreografin är lika stelbent som de allra sämsta deltagarna i Let’s Dance. Dessutom är specialeffekterna av hårresande låg kvalitet, trots att fantastiska effektstudios som Weta Digital varit involverande är hela filmen en utsmetad sörja av trött CGI.
Godzilla X Kong: The New Empire är ingen praktfiasko, bara en ovanligt sömnig och inspirationsbefriad klumpeduns till film som begåvats med en clownnäsa.