Wilco kommer till Stockholm och spelar på Cirkus 23 maj.
Här ett pressutskick från arrangören om detta:
Solen går ner över Route 356, fåglarna lyfter från telefonstolpen. Ett konserthus fylls, det rinner svart smink längs någons kinder, någon kliar sig i skäggstubben, en droppe svett rinner över revbenen. En vind kastar en hög löv till symmetrisk odefinierbarhet på den tomma småstadsgatan. Ensam stänger han boken och blåser ut ljuset, sittande i en luggsliten hörnstol i röd sammet. Wilco tror på musikens kraft, i det den uppstår. Här och nu fångar Wilco vinden.
Wilco kretsar runt Jeff Tweedy som, förutom basisten John Stirratt är enda kvarvarande originalmedlemmen, är fostrade i traditionsrika Chicago med dess nattklubbar, musikliv och blues. Läs: glädjeexcesser och sorg. Han ackompanjeras bland annat av den precis på gränsen till för duktige gitarristen Nels Cline . En så pass virtuos strängbändare att han får Tweedys gitarrspel att stå i skuggan, vilket är en bedrift – Tweedy är i all sin tillbakadragna musikaliska hållning en remarkabel solist även han. Då inte nämnt hans orgellika, väsande röst.
Få om någon artist har inspirerat så många andra artister med sin musik, få är de musikaliska lägereldar som samlar människor så gränslöst över generationer och kulturella preferenser som Wilco.
Om rock någonsin kan betraktas som en av den höga konsterna, så är det i så fall tack vare Wilco. Det är också en av Wilcos meningar med musiken, att skapa bilder i människors medvetande, berättelser i ljud. Vad Tweedy kallar ”representational art”. Sensitiva pianoballader, riffmangel, ljudkaos och timing som dröjer på accenterna är bara lite av det som utgör Wilcos allra egna uttryck. Bandet har en förmåga att föra in en känsla av alldaglig vän anspråkslöshet i det mest oväntade. När man till exempel tror sig lyssna till refrängen i en, visserligen suverän, rocklåt tar det inte sällan en vändning i ackord- och ljudbild som fullkomligt omkullkastar ens fem, sex, sju sinnen. Det är få som har den förmågan att i en tämligen upplöjd genre gjuta nytt liv.
Wilco har per nu gett ut åtta fullängdsalbum i eget namn. Vilket av dem som är deras bästa är en fråga för de lärda i Lund. Man kan i alla fall slå fast att de knappast har stagnerat med åren. Jämförelser kan i övrigt göras eller snarare kanske inte göras i oändlighet (oj vad jag vill kolla in Jeff Tweedys skivsamling!), men ska man dra till med någon bör det röra sig i elitserien. Bob D , Johnny C , Tom P … och då har vi bara snickrat en ram som Wilco spränger med innovation. Tittar man på den strålande turnédvd:n ”Ashes Of American Flags” från föregående år förs ens associationer till ett nutida The Band . En grupp som dedikerat sina liv till att missionera den musikens befriande lov. Till den dag musklerna förtvinar och himlen öppnar sig.
Wilco gjorde ett bejublat framträdande på Way Out West 2009, men detta är första egna konserten som bandet gör i Sverige sedan de spelade på Electric Garden den 3:e April 1997. Och likt bandets namn ger oss – we will comply: vi lyder, vi följer er.
WAY OUT WEST PRE-PARTY
Denna härliga Wilco-kväll kommer även agera förfest till Way Out West 2010.
Man kommer kunna vinna festivalbiljett och Way Out West kommer att offentliggöra en artist på Cirkus under kvällen.
23 maj – Stockholm, Cirkus
Solen går ner över Route 356, fåglarna lyfter från telefonstolpen. Ett konserthus fylls, det rinner svart smink längs någons kinder, någon kliar sig i skäggstubben, en droppe svett rinner över revbenen. En vind kastar en hög löv till symmetrisk odefinierbarhet på den tomma småstadsgatan. Ensam stänger han boken och blåser ut ljuset, sittande i en luggsliten hörnstol i röd sammet. Wilco tror på musikens kraft, i det den uppstår. Här och nu fångar Wilco vinden.
Wilco kretsar runt Jeff Tweedy som, förutom basisten John Stirratt är enda kvarvarande originalmedlemmen, är fostrade i traditionsrika Chicago med dess nattklubbar, musikliv och blues. Läs: glädjeexcesser och sorg. Han ackompanjeras bland annat av den precis på gränsen till för duktige gitarristen Nels Cline . En så pass virtuos strängbändare att han får Tweedys gitarrspel att stå i skuggan, vilket är en bedrift – Tweedy är i all sin tillbakadragna musikaliska hållning en remarkabel solist även han. Då inte nämnt hans orgellika, väsande röst.
Få om någon artist har inspirerat så många andra artister med sin musik, få är de musikaliska lägereldar som samlar människor så gränslöst över generationer och kulturella preferenser som Wilco.
Om rock någonsin kan betraktas som en av den höga konsterna, så är det i så fall tack vare Wilco. Det är också en av Wilcos meningar med musiken, att skapa bilder i människors medvetande, berättelser i ljud. Vad Tweedy kallar ”representational art”. Sensitiva pianoballader, riffmangel, ljudkaos och timing som dröjer på accenterna är bara lite av det som utgör Wilcos allra egna uttryck. Bandet har en förmåga att föra in en känsla av alldaglig vän anspråkslöshet i det mest oväntade. När man till exempel tror sig lyssna till refrängen i en, visserligen suverän, rocklåt tar det inte sällan en vändning i ackord- och ljudbild som fullkomligt omkullkastar ens fem, sex, sju sinnen. Det är få som har den förmågan att i en tämligen upplöjd genre gjuta nytt liv.
Wilco har per nu gett ut åtta fullängdsalbum i eget namn. Vilket av dem som är deras bästa är en fråga för de lärda i Lund. Man kan i alla fall slå fast att de knappast har stagnerat med åren. Jämförelser kan i övrigt göras eller snarare kanske inte göras i oändlighet (oj vad jag vill kolla in Jeff Tweedys skivsamling!), men ska man dra till med någon bör det röra sig i elitserien. Bob D , Johnny C , Tom P … och då har vi bara snickrat en ram som Wilco spränger med innovation. Tittar man på den strålande turnédvd:n ”Ashes Of American Flags” från föregående år förs ens associationer till ett nutida The Band . En grupp som dedikerat sina liv till att missionera den musikens befriande lov. Till den dag musklerna förtvinar och himlen öppnar sig.
Wilco gjorde ett bejublat framträdande på Way Out West 2009, men detta är första egna konserten som bandet gör i Sverige sedan de spelade på Electric Garden den 3:e April 1997. Och likt bandets namn ger oss – we will comply: vi lyder, vi följer er.
WAY OUT WEST PRE-PARTY
Denna härliga Wilco-kväll kommer även agera förfest till Way Out West 2010.
Man kommer kunna vinna festivalbiljett och Way Out West kommer att offentliggöra en artist på Cirkus under kvällen.
Läs även andra bloggares åsikter om Stockhoolm, Cirkus, konserter, Wilco, musik
3 maj eller 23 maj? Gör om, gör rätt!