• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Valkyrian på Kungliga Operan – tredje gången gillt!

9 december, 2009 by Redaktionen

valkyriansthmopera

Igår kväll var det tredje gången gillt dvs vi såg Valkyrian för tredje och sista gången i alla fall för denna gång.  Vi det var jag och min gode operavän J.Det var en mycket spännande och trevlig upplevelse även om allting inte var perfekt. Men en upplevelse blev det.

Sieglinde sjöngs av Gitta-Maria Sjöberg och Siegmund av Micke Weinius och föreställningen dirigerades av Ralf Weikert en österrikisk dirigent som kanske mest är känd för att dirigera på olika sommarfestivaler som till exempel Salzburg Festivalen. Jag hade hört från olika håll att detta var en tolkning som avvek lite från tidigare uppsättningar. För egen del tyckte jag nog att det gick aningen fortare åtminstone i första akten, men för att vara helt ärlig saknar jag kunskaper att utveckla mitt resonemang, men jag uppfattade det ändå inte som stora förändringar.

Gitta-Maria Sjöberg, svensk sopran från Trollhättan som vanligtvis sjunger på Den Kongelige Opera i Köpenhamn, är en sångerska som jag har hört många gånger och som alltid har som man säger levererat, men i går upplevde jag att hon var aningen svag i konturerna, av och till. Jag tyckte att det gick upp och ner, men totalt sett ändå väl godkänt, men jag kan inte undvika att tänka att om hon hade varit i toppform, som hon var första gången jag hörde henne som Sieglinde på DKT 2005, så hade naturligtvis upplevelsen blivit ännu starkare.

Rachael Tovey, en brittiskfödd frilansande sopran sjöng Brünnhilde. Det var första gången jag hörde henne och jag måste säga att jag blev positivt överraskad av hennes värme och innerlighet. Om man måste säga något mindre positivt så skulle det i så fall vara att hon av och till verkade ha problem med den sceniska gestaltningen, men sången lämnade inte mycket i övrigt att önska.

Som Hunding hörde vi som vanligt Hans-Peter Konig och han är ju alltid bra och gårdagen var inget undantag.

Jag träffade och språkade med Terje Stensvold på Svenska Wagner-sällskapets traditionella julfest i lördags och han lovade mig att han skulle göra sitt bästa även på sista föreställningen. Det var ett löfte som han uppfyllde med råge. I går kväll var han i sitt esse, även om jag fortfarande tycker att han var snäppet bättre när han sjöng mot Caroline Whisnant, som ersatte Katarina Dalayman, när den senare hade blivit sjuk. Hans tolkning av Leb wohl i sista akten tillhör det mest minnesvärda av gårdagens föreställning. Att kunna sjunga på detta sätt vid 66 års ålder är rent av fantastiskt.

Dagen stora överraskning svarade ju ändå Martina Dike för med hennes rolltolkning av Fricka. Jag har ju hört henne tidigare så jag är väl bekant med henne, men igår var hon helt fantastisk. Hennes framförande igår kväll hör till det bästa jag har hört i wagnersammanhang över årens lopp. Av slutapplåderna att döma var jag inte ensam om den bedömningen. Tvärtom!

Ett stort plus vill jag också ge till valkyriorna och igår kväll upplevde jag att de var bättre än förr, även om jag därmed inte vill ha sagt att de har varit dåliga tidigare. Men när det mesta stämmer så blir allting bättre som helhet. Det är i varje min bestämda uppfattning.

Kungliga Hovkapellet svarade som vanligt för en alldeles utmärkt prestation även om  jag egentligen inte anser att Ralf Weikert var bättre än Gregor Bühl.

De som brukar läsa mina tankar och funderingar om mina operabesök vet att jag har varit kritisk mot framförallt scenografin och det beror naturligtvis i grunden på att jag inte har fantasi eller rättare sagt har haft tillräcklig fantasi till att självständigt dra rätta slutsatser. En orsak till detta kan ju bero på att jag inte har haft möjlighet att vara med på en genomgång med regissör och scenografi och övriga ansvariga för produktionen.

Orsaken till detta är ju helt enkelt att det är ganska kostbart att åka från Malmö till kungliga huvudstaden för att vara med på en introduktion av verket. Rent allmänt tycker jag annars att det är mycket viktigt att förbereda sig väl inför ett operabesök. Man får väsentligt mer ut av upplevelsen om man kommer dit väl förberedd. Då menar jag kanske inte så mycket det musikaliska; för musiken är jag väl bekant med till alla operor, som jag ser, särskilt som jag har sett och hört de flesta verken både en och två gånger, ibland upp till tio gånger. Men även om jag känner till musiken så vet jag ju inte vad regissören har haft för tankar om verket och i vilken tidsperiod man har bestämt att placera verket. Detta blir särskilt viktigt eftersom scenografen kanske oftast gör scenografi och dekor utifrån regissörens tankar, även om det naturligtvis kan vara något som man gör i samarbete med varandra.

Det enda problemet som jag kan ha är när det gäller moderna och helt nya operor, men det är nog något som jag delar med den övriga publiken.

Detta hade man lätt kunnat råda bot på genom att helt enkelt skriva något om framförallt scenografens tankar i programbladet och det är något som jag hoppas vi kommer att få vara med om i fortsättningen.

När det gäller scenografin specifikt till KO uppsättning av Valkyrian har jag störts framförallt av det långa köksbordet i första akten, men framförallt av biljardbordet i andra akten samt tredje aktens film som skall rekonstruera valkyriornas ritt till Valhall.

I går kväll var alla dessa tveksamheter som bortblåsta, men det är kanske så att jag behöver tre visningar för att åtminstone börja förstå upplägget. I går kunde jag både förstå och förklara köksbordet i första akten och detta på grund av att man hade dolt Nothing under bordet. Vad det gäller biljardbordet så accepterar jag detta till fullo nu eftersom jag tycker att det är självklart att detta behövs för att förstärka och förtydliga Wotans totala ointresse för sin hustru, Frickas klagolåt över det allmänna fördärvet eller rättare sagt att ett syskonpar har en sexuell relation med varandra.

De konstgjorda utseendet på hästarna som springer förbi har jag inte riktigt klart för mig, men det är ju ändå en detalj i det hela, som ju mest består av helt underbar musik i nästan fyra timmar.

Det här är naturligtvis bara mina helt egna funderingar och de är inte fullständiga och det behöver ju inte vara rätt, men inte desto mindre så tror jag att det är bra nära, men givetvis har vi ju alla våra egna förklaringar till skeendet.

Sammanfattningsvis kan jag sammanfatta gårdagens föresällning var en verklig upplevelse och att den definitivt tillhör en av de bättre, men personligen tycker jag nog att GöteborgsOperans s.k. Abenius-uppsättning, med Annalena Persson och Jan Kyhle var strået vassare, men jag tillhör definitivt den skara som kommer att längta efter att få se denna uppsättning ytterligare fler gånger. Till dess får jag leva på minnet av gårdagens starka upplevelse.

Avslutningsvis tycker jag att du skall läsa min operabloggskollegas tankar om samma föreställning:

Kaffekopp och cigarrettrök

Arkiverad under: Musik

Läsarkommentarer

Trackbacks

  1. Valkyrian på Kungliga Operan - tredje gången gillt! - Operalogg skriver:
    13 augusti, 2015 kl. 14:01

    […] Jag har skrivit om besöket på Kungliga Operan igår kväll och inlägget finns att läsa på Kulturbloggen […]

  2. Valkyrian på Operan - tredje gången gillt! - Operalogg skriver:
    13 augusti, 2015 kl. 14:03

    […] Jag har skrivit om besöket på Kungliga Operan igår kväll och inlägget finns att läsa på Kulturbloggen […]

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in