Skådespelarna fr. v. Gunnar Ahlström, Lena Nyman och Allan Edwall vid inspelningen av radioteatern ”Familjen Andersson”, i Sveriges Radios studio i Stockholm 1967.
Foto: Ove Wallin / Kamerabild / TT / Kod: 3013
Lena
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 september 2021
Regi Isabel Andersson
En dokumentär om en av de charmigaste, mest fascinerande, rebelliska och mest imponerande svenska skådespelarna under 1900-talets andra hälft och en bit in i 2000-talet. Lena Nyman var duktig skådespelare, mer äkta på scen än de flesta. Marie Göranzon, som gick Dramatens scenskola samtidigt berättar i filmen om hur de andra eleverna talade på ett tillgjort sätt som de trodde var hur skådespelare skulle tala på scen medan Lena Nyman redan då talade realistiskt, verkligt.
Lena Nyman (1944-2011) slog igenom redan innan hon började på scenskolan som stjärnan i Vilgot Sjömans kontroversiella nyfiken-filmer. Det är sorgligt att höra hur många miljoner Vilgot Sjöman tjänade på dessa filmer, speciellt då de gick för utsålda biografer i USA, medan Lena Nyman fick ett engångsarvode på 30.000 kr. Hon var tuff men ändå blev hon utnyttjad av en del män. På sitt sätt var hon en föregångare till det som många år efter hennes död mynnade ut i #metoo. Hon hade behövt kollegor som gav varandra stöd.
Filmen bygger på dagböcker hon skrivit. Hon skänkte bort 17 papperskassar som innehöll dagböcker, almanackor, anteckningsböcker, brev, dokument och memoarutkast till Musik- och teaterbiblioteket några år innan hon gick bort. Hon skrev om det mesta, om sina tankar, om politik, om sina kärleksrelationer, sin familj, sin älskade hund Kaxe och sin karriär. Allt detta får vi en inblick i genom dokumentären. Hon var en fascinerande människa, en stark och charmig personlighet, en av de största skådespelare i Sverige under sin tid, engagerad bland annat vid Dramaten, Stockholms stadsteater och medverkade i många filmer och arbetade både med Ingmar Bergman och Hasse & Tage. Det är därför ett stycke svensk teaterhistoria att följa berättelsen hennes liv. Vi får se foton och filmklipp med många nu antingen åldrade eller bortgångna svenska skådespelare, regissörer och artister.
För mig som är uppväxt med Lena Nyman och de filmer och föreställningar hon medverkade i är det en nostalgisk tripp med filmklipp, tv-framträdanden, upplästa bitar ur hennes dagböcker och nygjorda intervjuer med släktingar, vänner, pojkvänner, kollegor, journalister, författare med mera. Det är ett levande porträtt av Lena Nyman som växer fram, men ändå saknar jag ett fokus. De allra bästa dokumentärerna, de som är mästerverk, de sätter in skildringen i ett sammanhang. Det finns flera delar ur filmen som hade kunnat växa och bli något många kunde relatera till: hennes problem med alkohol, hennes hetsätning och bantning, de hemska kroppsidealen som hon slavade under. Vi får se henne som äldre och där hon börjar bli befriad från trycket att vara smal och snygg och hon börjar acceptera sig själv. Där skulle dokumentären också kunnat fokusera på något mer allmängiltigt.
Filmens styrka är hur nära Lena Nyman vi kommer men det är samtidigt dess svaghet. Det blir för mycket personen och för lite sammanhang till samhället. Lite synd då Lena Nyman själv var mycket engagerad i samhällsfrågor. Givetvis filmen sevärd i allra högsta grad ändå. Se den.