De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Regi Farnaz Arbabi
Scenografi Jenny Kronberg
Kostym Elin Hallberg
Musik Mikael Karlsson
Dansinstruktör Jackie Kleefield
Ljus Johan Sundén
I rollerna: Ester Claesson, Astrid Kakuli, Robin Keller, Rita Lemivaara, Bashkim Neziraj, Tina Pour Davoy, Nina Rashid, Davood Tafvizian
Premiär den 29 oktober 2020
Unga Klara Kulturhuset
Scenen i första akten är Hondos seriebutik där de tre ungdomarna planerar och utför sitt dåd. En härligt spännande scenografi skapad av många detaljer. Tidningar , böcker och kartonger, allt i en enda trivsam röra. Hit kommer Nour (Tina Pour Davoy) och två killar för att utföra en hämnd. De skjuter den person som i en intervju svamlar om karikatyrer och yttrandefrihet. En Lars Vilks-liknande man som sedan skadeskjuten kryper runt på golvet.
I nästa scenario är en annan version där Nour förhindrar terrordådet. Dessutom har hon blivit en annan person. Med ursprung från Belgien där snön föll den 11 juni. Ester Claesson och Tina Pour Davoy spelar tillsammans rollen. Det är svårt att översätta en roman till scenen. Det är också svårt att förstå den onda och den goda versionen av framtiden enbart genom scenen. Att Nour berättar sin version för författaren gör historien än mer komplicerad och lägger till ytterligare en dimension. f Författaren (Astrid Kakuli) som lever med sin make (Bashkim Neziraj) och dotter och har sina våndor. Det är många ord och det blir komplicerat.
I andra akten är scenen kal med suggestiva foton som kommer fram på väggen. Människor bär likadana kåpor och går i rader. Ett fångläger för de som försöker avvika. Att samhälle
inte är humant är tydligt. När Nour har rymt och kommer tillbaka blir hon tvångsklippt och torterad. Den fascistiska staten har tagit över.
En föreställning med många trådar och frågor. Eftersom historien är så komplicerad blir man i första akten mer koncentrerad på att förstå handlingen än känslan i pjäsen.
Det är mycket ord som flödar och många sammanhang att knyta ihop. I andra akten är handlingen rak och enkel och går till hjärtat.
Föreställningen innehåller många fina scener. Dervischdansen är fantastisk, pappan som säger till dottern ”Vi är en kärleksdikt”. Rädslan för medborgarkontrakt.
Men när den skjutne serietecknaren i bokhandeln enbart är löjlig eller den coola kompisen är allt för cool, Vad händer då?
Ensemblen är lysande med tätt samspel. Flera gör dubbla roller .
Se pjäsen som en varning för polarisering i samhället. Om medborgarkontrakt blir obligatoriska , om förorten Kaningården blir ett fångläger och om fascismen har tagit över.
Vad som händer nu styr framtiden. Kommer enskilda terroristdåd forma om samhället? Ett mycket aktuellt ämne nu och säkert i framtiden.