Anders Hagberg
North
4
Inspelad i Studio Epidemin Göteborg 26-27/2 2020
Mix och mastring: Johannes Lundberg
Producerad av Anders Hagberg och Johannes Lundberg
Prophone Records
49:52
Releasedatum: 11/9 2020
Det är inte utan att en undrar hur den med mig jämnårige Anders Hagberg hinner med. Han har turnerar världen över med egna grupper eller som gästsolist, är professor i performance/ improvisation vid Artisten i Göteborg, skapat plattform för möten mellan musiker från Orienten och Europa som konstnärlig ledare för Connecting Worlds, medverkat på andras skivor – från Björn Afzelius till Mynta, Avishai Cohen och Yggradsil, komponerat för film, dansproduktioner och förstås gjort åtskilliga skivinspelningar i eget namn eller på duo.
Har ett antal gånger färdats i de mentala tillstånd han skapar live, vilket alltid berikat mig. Äger fem av hans cd i eget namn jämte tre av albumen på duo (organisten Johannes Landgren respektive konstellationen Winduo med Yasuhito Mori). Förra alstret TRUST, höjde jag högst rättmätigt till skyarna i Kulturbloggen. Ifjol hade jag nöjet att vara på den försenade releasespelningen på Folkteatern. Nu släpps ny skiva med originalmusik framförd av honom på flöjter och sopransax, tillsammans med trogna medarbetarna Johannes Lundberg (kontrabas plus ljudtekniker), Joona Toivanen (piano) samt Helge Andreas Norbakken (percussion).
Den i Lerum boende finske pianisten leder egna kvalificerade grupper jag hört live och gjort soloalbum. Ett fängslande trioalbum recenserades i Kulturbloggen 2018. Lundberg har haft anställning på P2 (Jazzradion) samtidigt med sin musikkarriär. Har sett honom frambringa välljudande bastoner ett antal gånger. Den norske rytmläggaren är ”in demand” på den internationella jazz- och folkmusikscenen, känd för samarbeten med bland andra Mari Boine, Jon Hassel och Jon Balke.
Hagberg upplyser om att titeln North anspelar såväl på ett förhållningssätt som på hans nordiska dream team, vars uppgift bestått i att med tajming och lyhördhet fånga ett flöde. Självklart röner de stor framgång, fattas bara när de besitter kunnandet, nödvändig närvaro och öppenhet. De komponerade styckena är till sin natur övervägande genomarbetade, för att några gånger växla över till det skissartade. I pressutskicket betonar Hagberg musikernas förmåga att kreera avgörande ögonblick, att kommunicera och reagera utifrån oförutsedda företeelser.
Suggestiv öppning ger upphov till en känsla av rendez-vous. Får för mig att temat bygger på fragment från tidigare repertoar. Soundet färgat av Färöarna, kommer från ett häpnadsväckande musicerande av det mest förtjusande slag. I vad vi kan kalla beatbaserad världsmusik av västerländskt snitt lyser det av ödmjukt självförtroende. Inom denna ”öronfägnande” stil peakar kvartetten omgående. Efter urladdning i världsklass något ytterst vilsamt, vars stretchande karaktär bygger på subtilt markerade basgångar och mästerligt anslag på flygel. Inga (tillägnad samiske jojkaren Inga Juuso) kännetecknas av subtil skönhet och vördnad inför livets realiteter. Avenue Junot ikläder sig fransk kostym. Norbakken och Toivanen glänser genom tillbakalutad attityd och diskreta manövrar. Kompositionen roterar sömlöst kring en snitslad bana. Titellåten är en drömsk fullträff av rytmiska figurer. Kan liknas vid en trekant mellan melankolisk sopransax, slagverk och försynt elektronik (ambient sounds). Sopransax förgyller på flera spår.
North fortskrider orubbligt på samma höga nivå, en fängslande hybrid av World Music, jazziga tongångar och kammarmusikaliska influenser. I en löst sammanfogad, ystert glad melodi, briljerar Hagberg och Toivanen medan basist och percussionist begåvat assisterar. Melodic Modes blir till en utflykt i impro-land. Om inte lyssnaren samlat tillräcklig koncentration kan denne hamna utanför, detta ivägfladdrande aningen introverta stycke. I bakgrunden hörs ypperligt basspel. Enda musik ej komponerad av professorn består av traditionellt material jag hörde live i Trollhättan för ett par år sedan. En betagande vacker låt, hämtad från den bortgångne jojkare nämnd ovan, som ingick i Hagbergs projekt Earthsongs. Därpå vidtar uppvisning i konsten att spela flöjt i ett elegiskt Zawinul-doftande stycke. Medmusikerna backar upp förtjänstfullt på ett försynt vis med Lundberg på stråke. Silent Ways antar skepnaden av en meditativ utvidgning.
Haft beslutsångest beträffande fastställande av mitt 4+ omdöme. Efter sista genomlyssningen i hörlurar bestämde jag mig för högsta betyg. Lyssnade igen via högtalare, ändrade mig marginellt. Förklaringen: känslan som uppstår vid några få tillfällen. Då drunknade jag i soundet från olika flöjter ( Hagberg använder c- , alt- och basflöjter). Samma känsla av att storkna av en ljus klangvärld uppenbarade sig inte på TRUST.
4+ indikerar att den fint påkostade cd:n – häfte med foton av Joona Toivanen medföljer – innehåller mycket fulländad musik. Och akustiken är inte oväntat superb.