Tobias Grim trio
Spring 2020
4
Inspelad 21-22/5 2020 i Bunkern Göteborg av Martin Olsson
Mix och mastring: Magnus Bergström
Producerad av Tobias Grim och Magnus Bergström
Egen utgivning via Amuse (endast tillgänglig på allehanda digitala plattformar)
41:17
Release: 4/9 2020
Den 41-årige Göteborgsbaserade gitarristen och kompositören har ett brett register. Kan tänka mig att han täckt de flesta genrer utom heavy metal och dansband. Har live stimulerats när han lirat brasilianska tongångar med Karolina Vucidolac, visor och tunggung hos Sam Vesterberg, virtuos fusion i internationella kvartetten Derupeto samt r & b och soul i Sweet Little Angels. Om jag inte missminner mig har han examinerats från Högskolan för scen och musik i Göteborg. På nya plattan som uppstod i det vakuum pandemin medförde, kan musiken rubriceras som triojazz. Ingår i trion gör supertalangen Adam Ross på trummor jämte Magnus Bergström, en basist med moget anslag.
Repertoaren består av både andras och egna låtar. Grim skriver i pressutskick att han sporrades av utmaningen att som gitarrist spela på trio. Två av hans goda vänner som anlitas av många, hade fått sina bokningar inställda, vilket gjorde dem disponibla. Lyhörde Ross och lyriskt spelande Bergström (samarbetat tidigare med den kepsprydda gitarristen) blev idealiska partners. Den sistnämnda spelar i flera jazziga framstående smågrupper och har som bonus hörts med Dave Liebman, medan Ross vikarierat hos BBB, blivit ”hustrummis” på Unity och favorit hos Fredrik Kronkvist. Inspelningarna präglades, enligt Grim, av mycket spontanitet. I egenskap av lyssnande novis är mitt intryck att det ändå rör sig om väldigt genomarbetat material.
Trion inleder osedvanligt intensivt. Ackord från fingerfärdig instrumentalist väller fram i bågar, medan det integrerade kompet hänger på i Be Blues. Ross har en nyckelroll genom sin framåtdrivande puls. En kan gå för sig att låten tjänar som uppvärmning, samtidigt en flyhänt demonstration av beundransvärd kapacitet. Fortsättningsvis blir det inte lika hetsigt. En ballad av Herbie Hancock tar vid. En snirklande komposition där basen befinner sig i centrum.
Känner inte till influenserna för mannen vars instrument här är en Ibanez, troligen tillverkad 1981. I tredje låten får kompet jobba hårt när han sätter igång och riffar ihärdigt. Svänger kopiöst i en annorlunda version av Freedom Jazz Dance vars tema leder mig till Brian Auger. Tycker att spelsättet Grim applicerar påminner om Bill Frisell, Duke Robillard, Larry Coryell, Bucky Pizzarelli (dog av Corona-viruset i år) och vår svenske gigant Jojje Wadenius.
Grims delikata melodisinne blommar ut när trion tolkar standards som Here´s That Rainy Day och skönt släpiga, klangrika In A Sentimental Mood. Först nämnda alster växer läckert fram genom anmärkningsvärd dynamik. Resulterar i två pärlor av en soft powertrio med påtagligt lugn inriktning.
Somliga av originalen, ehuru duktigt hantverk, tenderar till att låta en smula introverta, kan sakna önskvärd hook. Hade suttit fint med en vokalist eller blåsare på ett par spår. Titellåtens vars sound innebär byte till en Eastman-gitarr med s.k flatwoundsträngar innehåller ett piggt bassolo. Av egna låtarna fastnar jag för energiska inledningen jämte Unfathful, vars sömlösa konversation inom trion sprider påtaglig harmoni.
En av albumets styrkor är förekomsten av både luftig elegans och tätt samspel. Rytmläggare Ross behärskar spannet från intrikata, snabba melodier till subtila ballader. Bergström agerar tryggt nav, mest lite bakom frontlinjen. Att jag valde att recensera trots avsaknad av fysisk skiva, beror på elgitarristens avsevärda kvaliteter live. Hans solon från scen framkallar ren glädje, bekräftar hur undervärderad den timide Tobias är.
Spring 2020 tillfredsställer vänner av distinkt, ytterst begåvad gitarrjazz på trio. Däremot tveksamt om nya lyssnare lockas. Skivan innehåller åtskillig godis, vilket rättfärdigar mitt omdöme. Men jag föredrar fortfarande konsertversionen av den tekniskt fulländade och känsligt spelande gitarristen.