Ett trettiotal scentekniker protesterade utanför riksdagen under tisdagen. Bland dem fanns ljus -och ljudtekniker, annonsörer, bokare och transportörer – en stor del av den osynliga arbetskraften bakom konserter och evenemang, som har hamnat utanför när krisbidragen till kulturarbetare fördelats, rapporterade bland andra redaktionen för Sveriges television på tisdagen.
Vad är ett samhälle utan kultur? Ett samhälle där vi inte för höra berättelser, inte får leva oss in i olika situationer, inte får drömma med fantasin, inte för fördjupa vår förståelse av världen och människor och djur, inte får komma till främmande platser …
Smittospridningen med covid-19 har påverkat de flesta länder i världen det senaste halvåret och en grupp i världen som drabbats med i stort sett yrkesförbud är kulturarbetare. Inga konserter kan genomföras, inga författaruppläsningar, inga filmvisningar, inga teaterföreställningar. Sakta ser vi att det kommer att sätta igång under helt nya förutsättningar i Sverige i höst. Biografer släpper in högst 50 personen i salongen, likaså teatrarna. Allt enligt de restriktioner som finns i Sverige för tillfället.
En del har flyttat över online. Det är på gott och ont. Det gör att fler kan se saker, det krävs inte att ta sig till Stockholm för att se en online föreställning på Dramaten eller Kungliga Operan. Eller att se en föreställning på en mindre teater i en mindre stad. Det är spännande, skulle kunna utvecklas mer och säkert också finns det möjliga metoder för att ta biljettintäkter också online.
Det var lite stormigt för någon vecka då en del kulturarbetare började förlora tålamodet och krävde kulturministerns avgång. Kulturminister Amanda Lind (MP) har varit svag och inte kämpat särskilt väl för kulturen. Det kan vi nog alla konstatera. Sedan är frågan hur lätt det är. När fördelning gjordes av stöd till kulturen var det till stor del de etablerade artisterna som lyckades skriva sådan ansökan att de fick del av fördelningen. Men vad vi än tänker om det är ändå kulturens stödpengar rena småpengar i förhållande till vad de stora företagen får i stöd. Och där är det riktigt skrämmande hemligstämplat dessutom: Dagens Nyheter chef Peter Wolodarski skrev för några dagar sedan:
Skattebetalarna skickar just nu 95 miljarder till krisande svenska företag. Obegripligt nog är det hemligt vilka som får nödhjälpen. Riksdagen borde häva sekretessen.
Det här är en sådan tydlig bild av skevheten. Kulturen urholkas och det är mest de stora redan namnen med bra ekonomi i botten som fått de små stödpengarna. Men de många miljarderna fördelas av den rödgröna regeringen till storföretag utan att offentligheter han insyn. Vad gör regeringen? Hemlig fördelning av 95 miljarder och nonchalans mot kulturens fotfolk Det påminner om diktaturer …