Kultur är grogrunden för demokratin. En kulturpolitik som ger många möjlighet att utvecklas och få tillgång till kultur och möjlighet att själv skapa är en bas för ett samhälle som mår bra: fyllt av entreprenörskap, fantasi, medkänsla och utveckling.
Det är en vision, en utopi. Jag vet. Vi har lång väg kvar att gå tills vi nått en samhälle där många är delaktiga.
Kulturen är det viktigaste redskapet dit.
Därför är jag glad att kulturen tar plats i den rödgröna skuggbudgeten.
Visst är den rödgröna skuggbudgeten fokuserad på jobb, jobb och åter jobb.
Inte så konstigt, med tanke på hur katastrofalt dåligt utfall det blivit med de så kallade jobbskapande åtgärderna som hushållsnära tjänster, försämra a-kassan,m sjukförsäkningen och att sänka skatterna.
Satsning på kultur och att ge de många möjlighet att utvecklas inom kulturområdena: det är jobbskapande. Mer än det mesta. Det öppnar ögonen för att det finns mer än de traditionella områden att utveckla entreprenörskap inom.
Någonting har hänt: socialdemokraterna gör kulturen till en valfråga. Kultur- och konstpolitik har aldrig legat högt på något partis dagordning, men i går gick Socialdemokraterna ut med ett pressmeddelande där de anklagar den sittande regeringen för passivitet och lanserar en egen, offensiv kulturpolitik för vår krisdrabbade tid. Där regeringen föreslår fler utredningar, ”storsatsar” socialdemokraterna med ett tiopunktsprogram för ökad tillgänglighet och en budget som slår regeringens förslag med 2,5 procent.
Under tisdagen kom den rödgröna skuggbudgeten och dagen före, på måndagen, hade Socialdemokraternas kulturansvarige Leif Pagrotsky ett utspel med flera förslag, bland annat:
Stockholm ska bli Skandinaviens ledande filmstad. En Bergmanbiograf ska öppnas, filmfestivalerna ska växa och stora, internationella filmprojekt ska förläggas här. Det vill Socialdemokraterna i en handlingsplan för filmen.
Vi säger bara: Äntligen.
Äntligen börjar kulturen återupprättas inom vänstern.
Även om det bara är ett första litet steg. Men det är i rätt riktning mot en kulturpolitik som skapar förutsättningar för många möjligheter till kultur.
Fast å andra sidan: Jag misstänker att en del av utspelet kan göra att en del ändå kommer att tveka att rösta på de rödgröna.
Ur Expressen:
S vill chockhöja skatten för rika
Socialdemokraterna vill att höginkomsttagare blir av med alla fyra steg i jobbskatteavdraget – en skattehöjning på drygt 1.700 kronor i månaden. Det är ett av förslagen i partiets skuggbudget som presenteras i dag.
Jag tror inte att skattehöjningar i sig garanterar bra satsningar. Jag har sett för mycket hur det kan gå till inom företag/organisationer som lever på andras pengar för att tro att skattehöjningar löser problemen. Ekonomi handlar om att hanskas på vettigt sätt med de tillgångar som finns, att satsa på rätt saker, inte att slösa.
Några fler bloggare som kommenterat den rödgröna skuggbudgeten:
Peter Andersson, Mats Engström och Kommunal.
Relaterat:
DN Debatt, SvD, Aftonbladet 1, SVD1, SVD2 och Johanna Melen.
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturpolitik, rödgröna, skatter, politik, skuggbudget, jobbävning, jobb
Jag måste tyvärr göra dig besviken; 99% av Sveriges befolkning skiter i statsfinansierad kultur. Detta kommer definitivt inte avgöra valet.
JJ: Så du tycker inte det är viktigt att satsa på att många kan lära sig skriva, arbeta med bilder, kunna uttrycka sig, kunna använda datorer, vara entreprenörer …
Vad vill du ha för samhälle? Alla stå vid löpande bandet utan de som är rika?
Undersökningar i samband med norska valet visar att ungdomar anser kultur vara den viktigaste frågan.
Kultur är den viktigaste välfärdsfrågan och har inte med statsfinansiering att göra.
Det har att göra med att sätta in resurser som stöder entreprenörskap.
Rosemari
Den kulturpolitik som vi nu haft i 35 år härstammar ju från 1974 års kulturutredning. Ska den sammanfattas i några ord så blir det att den kostat mycket men inte gett så mycket i utbyte.
När någon kultuur i Sverige uppmärksammas internationellt, vilket inte händer så ofta, så handlar det ofta om sånt som är producerat utanför kulturpolitikens domvärjo.
Du skriver ”Så du tycker inte det är viktigt att satsa på att många kan lära sig skriva, arbeta med bilder, kunna uttrycka sig, kunna använda datorer, vara entreprenörer ..”
Jo det tycker vi men kulturpolitiken ger oss tyvärr inte detta trots att vi plöjt ned hundratals miljarder i vår kulturpolitik som ju är genomsyrad av ett idag föråldrat sjuttiotalstänk. Dessutom finns det något osympatiskt med en statligt styrd kultur. Det luktar Sovjetunionen och Tyskt 30 tal lång väg. Kulturen måste vara fri även från staten eller rättare sagt framför allt från staten.
Kulturen klarar sig bäst utan styrning och bidrag från statsmakten.
Kan någon inte försörja sig på sin konst, får man helt enkelt skaffa ett annat jobb.
Mats: Det handlar om mycket mer än så. Det handlar om vi ska ha musikskolor som alla barn oavsett familjens ekonomi ska kunna gå på, det handlar om museer och bibliotek.
Dessutom: staten subventioner hushållsnära tjänster, så staten går ju in och subventioner de områden dess politiker tycker är viktiga-
För högerpolitikerna är det viktigare att ge pengar till hushållstjänster och till kungafamiljen.
Så det handlar ju om hur vi vill rikta samhällets resurser.
Rosemarie
”För högerpolitikerna är det viktigare att ge pengar till hushållstjänster och till kungafamiljen.
Så det handlar ju om hur vi vill rikta samhällets resurser”
Det var ”starka” argument för kulturpolitiken
Fakta är ju att hushållstjänster får man betala själv för pengar man själv jobbat ihop. Och de pengar som går till kungahuset i alliansens Sverige inkräktar inte på kulturpolitiken. Om vi nte haft kungahuset så hade vi haft ett presidentämbete vilket också kostar.
Ni kulturskribenter måste gnugga sömnen ur ögonen och tvätta vaxet ur öronen och börja söka kontakt med er samtid.
När det kloka beslutet att dra in bidragen till de så kallade ”kulturtidskrifterna” blev känt så lät en massa kulturredaktörer publicera ett upprop för att dessa i många fall tvivelaktiga publikationer skulle få fortsätta att snylta på skattemedlen.
Måhända fanns det en tid när dessa publikationer fyllde nån funktion men det gör dom inte idag. Vissa av dessa tidningar som tex ”Socialistisk Debatt och ”Fjärde Världen” ser man dessutom bara på listan över tidningar som får bidrag. Man ser dom aldrig några exemplar av dessa tidskrifter ute i verkligheten inte ens i butiker med ett stort utbud av tidningar.
Jag menar hur många förutom Åsa Lindeborg och Björn Wiman läser dessa publikationer, pratar vi om 20-30 personer eller är dom bara 5?
Att staten ska ge up mångmiljonbelopp för att trycka och distribuera tidskrifer är en förlegad kvarleva från tiden innan internet.
”En bra kulturpolitik är ingen kulturpolitik”