Mathias Lundqvist
Modern Behavior
3
Inspelad, mixad och mastrad av Jonas Olofsson i Kultivator Studio
Producent: Mathias Lundqvist
Behind The Beat (egen etikett)
46:00
Release: 29/5 2020
Studerar en löst sammansatt sångcykel om , enligt pressinfo, företeelser som bekräftelsebehov, könsroller, sociala medier, #metoo och främlingsfientlighet. Pianisten Mathias Lundqvist står för all text, musik samt arrangemang. Han kallar sitt verk för ett slags observerande kammarjazz. Lundqvist, som i likhet med flera av de medverkande gått på Kungliga Musikhögskolan, albumdebuterade 2018 och har vunnit en högt ansedd internationell låtskrivartävling.
Sättningen på Modern Behavior är Magnus Dölerud (tenorsaxofon), Mattias Puttonen (trummor) och Lars Ekman (bas). Jazzlirare som sammansmälter med oktettens andra halva, vilka utgörs av Sara Möller (oboe & engelskt horn), Cathrine Kullbrandt ( klarinett och basklarinett), Isabelle Andö (violin) samt Madeleine Johansson (cello). Sångerna framförs av Sandra Widman från indiepop-sfären och skådespelerskan och musikalartisten Maria Lindström. Av de uppräknade har jag sett saxofonisten i renommerade storband, den New York-baserade basisten med bland andra Ludvig Berghe trio och i annan konstellation på Unity samt batteristen i Stockholm Swing All Stars.
Första två stycken ger mersmak, känns lovande. De klassiskt skolade musikerna håller sig exakt inom en given mall, medan de på den jazziga planhalvan disciplinerat fyller i konturerna. Den avgörande skillnaden består i att de med ett friare förhållningssätt, i solon får utlopp för lusten att färga genom personligare uttryck. Magnus Dölerud tar galant tillvara på de utrymmen han tilldelats. Gillar skarpt hans expressivitet i The Protocol, Around Here och Blues For The Millenials. Beträffande liknande fusioner tänker jag spontant på Peter Danemos projekt Gläntan (sågs i början av året), Horncraft (sågs ifjol), Mats Holmqvists skiva Tales Of Time från 1987. På den internationella jazzscenen finns för mig milstolpar som Max Roach live i Holland 1990 med dubbelkvartett jämte plattan Mad Hatter av Chick Corea.
Efterhand blir musiken svårare att följa. Byten av takter och ackordföljder är legio, riskerar bli för mycket av abrupta vändningar. Samtidigt ska kompositören högaktas för sina pretentioner, drivkraften att sky banala upprepningar och enkla lösningar. Balansgången mellan att fullfölja sin vision och att kommunicera och ”connecta” med en publik, kan te sig som ett delikat dilemma. Projektet skulle gynnats av en utomstående producent, någon som kunnat styra med varsam hand, hitta en gyllene medelväg. Att kammarensemblen trakterar oboe, klarinett och engelskt horn gör att tonsättaren kunnat lansera fler nyanser.
Mathias Lundqvist – foto från cd:ns konvolut
Sångtekniken hos Sandra Widman och Maria Lindström har Lundqvist utformat på ett anmärkningsvärt sätt, blir delvis en utmaning att ta till sig. Ideliga fluktuationer påminner om kabarémusik á la Kurt Weil, experimentella utflykter eller romanssång. Innebär att höga krav ställs på såväl utövare som åhörare. När musiken skjuter iväg åt det fladdriga hållet, förmår jag inte uppfatta texternas budskap. Bilden är inte entydig. Somligt är avsevärt mer tillgängligt. Around Here exempelvis, utmärks av suggestivt, pådrivande beat. I detta sköna groove hörs röst och instrument mer linjärt förankrade. Och nästa spår innehåller ett utsökt intro på piano.
Konceptalbumet avslutas med flaggan i topp genom en bärkraftig melodi i en glidande framåtrörelse. I centrum på Alternative Facts ypperligt fraserande av Sandra Widman, i en ledig stil jag hade velat höra mer av. En enskild komponent värd att ringa in är Lars Ekmans prestation. Utan att ställa sig i vägen för andra, levererar hans basgångar mer än väl det lim som uppdragsgivaren beställt, resulterar i upprymdhet hos mig.
Håller det inte för uteslutet att fler skikt avkodas ju fler gånger man lyssnar. Den 42-årige pianisten, kompositören och arrangören har åstadkommit ett gediget verk. Här finns åtskilligt att uppskatta, men också skrynklig struktur jämte tendenser till återvändsgränder. De positiva inslag jag framhållit är av den digniteten att betyget hamnar på 3+.