One World: Together at home.
”Smile”, ”Im still standing”, ”A change is gonna come”, ”Lean on me”, ”Soon you´ll get better”; budskapet är tydligt i livegalan One World: Together at home som streamades online över hela världen. Med stora artister, skådespelare, politiker och komiker var uppgiften att förena världen i den pandemi som nu härjar. Lady Gaga tillsammans med WHO och Global Citizen har tagit initiativ till den här kvällen för att sprida gemenskap, information och underhållning till alla de som nu sitter hemma.
Jimmy Fallon, Jimmy Kimmel och Stephen Colbert leder galan och försöker så gott de kan att interagera med varandra trots att de är på olika platser. Det blir lite tafatt och stapplande men det är man förlåtande till i en tid som denna. Det bjuds på musikframträdanden från bland annat Celine Dion, Taylor Swift, Billie Eilish, Lizzo, Stevie Wonder och Burna Boy. Det är lite olika nivåer på framförandet från artisterna. Vissa har gått in för det medan andra är lite mer mediokra. Någon sitter i en studio, någon annan i ett vardagsrum och Elton John sitter på sin garageuppfart och hamrar på pianot. Det är en speciell tid, vilket också skapar speciella framträdanden.
Det absolut roligaste ögonblicket är när The Rolling Stones kör låten ”You can´t always get what you want” tillsammans fast på olika platser. De försöker så gott de kan att lira med varandra men Charlie Watts stjäl showen. Hans lite intetsägande blick och det intensiva trummande på ett icke-närvarande trumset är guldvärt. Det helt klart konstigaste ögonblicket: Keith Urban som klonad x 3, jammar med sig själv. Det är bara märkligt.
Artisterna är såklart otroliga och sjunger fantastisk men de starkaste ögonblicken är nog när de nämner privatpersoner runtom i USA som försöker göra allt de kan för sina medmänniskor. Rektorn Michael Caira från Massachusetts som anordnar mobila danspartyn för sina elever, Tim Laughlin i New Orleans som varje kväll ställer sig och spelar jazz för att skänka musik till sin stad. Shirley Raines som delar ut förnödenheter till hemlösa i Los Angeles och Renata Alexis i New York som ser till att hemlösa ungdomar får det de behöver.
Även fast galan heter One World så lyckas de inte riktigt få med hela världen. Det är väldigt USA-centrerat och fokus på hur corona drabbat dem. Bra för amerikaner, lite sämre för resten av alla som tittar ifrån andra delar av jorden.
Att göra en konsert online är ingen lätt match. Inga applåder hörs efter framträdandena, inget publikhav står och gungar i takt, inga fans sjunger med i låtarna, inget interagerande äger rum, ändå finns det en gemenskap där. Vi förenas i det hemska som har drabbat alla olika mycket men på något sätt berört allihop. Vi delar på det. Vilket gör att vi kan dela på budskapet galan försöker ge, det upprepande mantrat; att ta hand om sig själv och genom det ta hand om andra.