Av Athena Farrokhzad
Bearbetning & regi: Saga Gärde
Scenograf: Jenny Ljungberg
Kostym: Regissör, ensemble & kostymavdelning
Ljussättare: Ellen Ruge
Komposition/ Ljuddesign: David Gülich, Lisa Nordström
Medverkande: Bahareh Razekh Ahmadi, Eleftheria Gerofoka, Beri Gerwise, Anna Harling, Kristina Issa, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Bo Stenholm, Ove Wolf
Spelas till och med 5/3
Urpremiär på Backa Teater på Lindholmen i Göteborg 11/1 2020
Från 15 år
Vad vi betraktar under c:a 80 minuter är en kombination av körverk och dokumentär redovisning. Det är en väldigt kvinnlig värld som skildrar moderskap, barns beroende och vad som format kvinnorna som berättar. Skulle inte bli förvånad om det uteslutande är kvinnliga recensenter som fått i uppdrag att bedöma uppsättningen och sätta in den i en kontext. Krigerska inramas av en agitatorisk text av Farrokhzad, vars kategoriska tankegångar förmedlas växelvis av fyra skådespelare, på rad bakom utplacerade mikrofonstativ. Utgångspunkten för denna stridslystna sorgesång är en väntade moders tal/ vaggvisa riktat till sitt framtida barn. Ett barn som måste vara beredd på omgivningens ovälkomnande inställning, i värsta fall hat. De tämligen abstrakta monologerna skrivna av en poet som rasar emot förtryck, var komplicerade att förhålla sig till och tillägna sig. Befarar att hennes ståndpunkter flyger över den unga målgruppens huvuden.
Desto intressantare är inslagen som fyller i och breddar ”körverket om kampens döttrar”. I vad som kan kallas ett framtagande av fakta, anekdoter och känslor öppnas berättandet upp. Att i princip inget gestaltande sker, ingen rollbesättning gjorts; är ett förhållande man blivit van vid. Och den belamrade scenen består av olika aktivitetscentra, vilket gör att man utan vidare accepterar iscensättningen. Det mest dramatiska som händer är nedstigning i och hopkrypande under ytan i ett akvarium vid två tillfällen. Lite oklart varför. Kan tänka mig att vattnet ska symbolisera livets uppkomst och förutsättning. En annan anmärkningsvärd omständighet är att en del av all rekvisita aldrig tas i anspråk.
Männen får inta en perifer position bland starka feminister och deras redogörelser, blir nästan staffagefigurer. Ove Wolf filmar med handkamera förutom att agera nyfiken intervjuare. Teatermusikerveteranen Bo Stenholm har ett par enstaka kommentarer, plus att han tillför stämningsfulla musikaliska bidrag på huvudsakligen fiol. Kristina Issa spelar harpa och sjunger berörande. Flera på scen hjälper till med den fascinerande ljudläggningen, vars tillkomst finurligt anspelar på hörspel.
I fonden projiceras video i jätteformat, både inspelad och liveupptagning. Ett såväl gripande (filmklipp från förlossning, lek i tidig barndom med mera) som illustrativt uttrycksmedel, när i övrigt få visuella intryck förekommer. I en röd soffa skymd av ett rack med ljudapparatur, turas kvinnorna om att berätta om moderskap eller föräldrarelationer. Som en ciceron fungerar skådespelaren och rapparen Beri Gerwise, vilket hon gör på ett beundransvärt coolt sätt.
Största förtjänsten med Krigerska ligger i erfarenheterna från de med dubbel kulturell identitet. Feministerna vars ursprung är Grekland, Syrien eller Iran. Engagemanget väcks när de ger sin syn på vilka villkor de lever under och förtäljer varifrån de kommer. Alltifrån en mamma som dör när man är liten, till uppbrott och att komma ut som gay. Ungdomlig publik kommer antingen kunna identifiera sig eller ta till sig nya insikter om ”mellanförskap”, förhoppningsvis även grabbgäng försedda med tuff jargong.
Rutinerade Anna Harling jämte Gunilla Johnsson Gyllenspetz utför ett gott hantverk. Ändå kan duon inte riktigt mäta sig med det kraftfulla patoset från skaran med utländskt klingande namn. Gerofoka som glänste i Klätterbaronen på Angereds Teater lider förvisso av att inte kunna förvandla sig till någon annan. Hennes brytning försvårar tyvärr hörbarheten. Performance-artisten Razekh Ahmadi och musikern Issa gör nästan lika stort avtryck som i mästerverket Upprorets Poet. Och uppsättningens sammanhållande länk Beri Gerwise blev definitivt en avsevärd behållning, en för mig ny bekantskap att ha koll på från Femtastic-kollektivet. I en trailer avslöjas att det från henne kommer en låt i slutet. Lustigt nog hade premiärpubliken missat detta, eftersom applåder utbröt när tystnad och mörker uppstod. Som en epilog kunde hon leverera hur hon löser problem genom att göra musik. Blev ett positivt avslut på en anmärkningsvärd fusion av ljudlagd dokumentär och kompromisslöst körverk.