Koncept: Anne Jonsson, Kristina Roos och Råger Johansson
Regi: Anne Jonsson och teamet
Text & dramaturg: Kristina Roos
Scenografi & kostymdesign: Råger Johansson
Musik & ljuddesign: Anna Gustavsson
Medverkande: Helen Hansson, Åsa Bodin Karlsson, Anna-Carin Henricsson / Tove Wirén
Spelas på Masthuggsteatern i Göteborg till och med 7/2 2020 (därefter eventuella gästspel)
Smygpremiär 27/11 i Stenungsund
För åldrarna 4 – 7 år (med stöd av Statens Kulturråd, Göteborgs Stad, VGR och Sensus)
Blev inbjuden till en förmiddagsföreställning 11/12 som visades för en mångkulturell grupp av förskolebarn. Trots att såväl flickor som pojkar var exalterade innan de intagit sina positioner på golvet, lyckades tre karismatiska skådespelare stilla deras iver. En bedrift i sig av samma team som skapade hyllade Signalisterna (uttagen till Scenkonstbiennalen för unga 2018).
Vad vi ser är första uppsättningen i projektet Rörelsen, vars syfte är att inspirera till förändring och samarbete. Handlar om att få till intressant och rolig koreografi, att ta ut riktningar och jobba med en metod kallad viewpoints. Skådespelarna manifesterar metoden genom att slingra sig in i varandra, ta spjärn, frigöra sig. Blir mycket stirrande blickar, periskopformade fingrar och böjda knän. Explicit förundran förmedlas på ett beprövat inövat sätt, vilket väcker lusten hos de som följer dramatiken.
Vill påstå att Bärarna består av en smart pendelrörelse. Innehåller mycket entusiasm och hopp när en ny tillvaro gemensamt måste byggas på grund av en katastrof.. Samtidigt åskådliggörs förstås en dyster utgångspunkt för överlevarna på flykt, fint gestaltade av tre aktörer i gråa identiska dräkter. För att lösa situationen fordras mod och gemensamma insatser. Så det blundas självfallet inte för kusliga strömningar. Moment av oro finns ju i olika otäck grad, både i sagans värld och den unga målgruppens liv. Man har lyckats få till en känslomässig berg och dalbana, där tillståndet i förlängningen andas tillförsikt. Tänker att temat uppbrott och förlust av invand trygghet, rimligen sätter igång en uppsjö tankar hos publiken. Pedagoger erbjuds många goda tips på övningar i lärarhandledning, för att locka fram funderingar. Vad föreställningen gör är att öppna upp, vädja till vår inlevelseförmåga.
Scenen utgör större delen av rummet. Publiken sitter längst in mot bortre väggen. Scenografin är tämligen kal, helt inriktad på en märklig konstruktion i fyra kopior byggd av tre personer. Ett maskinliknande lampstativ på hjul, vars utseende påminner om de varvskranar som kunnat skådas i hamnen på andra sidan Masthuggstorget. Denna iögonfallande rekvisita går bärarna i närkamp med, utforskar på olika sätt. De finurligt konstruerade sf-liknande ”ljuskranarna”, uppmuntrar sannolikt barnens fantasi. Mer rakt på vädjar bärarna till deras fantasi, genom att imitera måsar och grodor. Gissa vad som blev populärast efteråt? Under den halvtimme föreställningen pågår förekommer sång och musik, även om det är marginellt.
Produktionen är visuell till den grad att man hade planer på att helt slopa repliker. Språket är lättfattligt och associativt. Bortsett från fyndiga titeln och uttrycket ”strängen som brast”, är det allra mesta som sägs entydigt. En rysk klassiker med stark nostalgifaktor om att berövas det mest dyrbara, har fungerat som en fond på planeringsstadiet.Tyckte det slutade abrupt utan att säcken knöts ihop, fast det kan också ha varit jag som var trög i hjärnan beroende på tidig uppstigning efter otillräcklig nattsömn.
Skådespelarna kan sin sak, bildar en tajt enhet. Fångar in sin purunga publik med precis de förväntade tydliga grepp som är norm inom barnkultur. Genom att använda testpublik vet de att konceptet funkar. Producenter av barnteater ställs inför större utmaningar idag än för tjugo år sedan, med tanke på all stimuli som små människor bombarderas av. Stort att de trots dylika förutsättningar lyckas. Instämmer i Masthuggsteaterns beskrivning att man berättar en lite underlig, sorglig, rolig och vacker berättelse. Vill lägga till dess uppenbara kvalitet att öppna upp för samtal.
.