Tuulikki Bartosik
Tempest In A Teapot (Torm Veeklaasis)
5
Inspelning och mixning i Playing With Music Recording Studio av Petter Berndalen
Mastring: Claes Persson CRP Mastering
Producent: Jonas Knutsson tillsammans med Petter Berndalen/ Tuulikki Bartosik
Playing With Music (Utgiven med stöd av Svenska Kulturrådet)
45:31
Releasedatum: 15/11 2019
Tuuliki Bartosik är en accordeonist (korrekta beteckningen på någon som spelar olika sorters dragspel) från Estland bosatt i Stockholm. Efter utförliga studier undervisar hon numera både på KMA och motsvarande inrättning i hemlandet. Har tidigare släppt fem album och en ep, några av dem tillsammans med andra om jag är rätt informerad. Hon har samarbetat med bland andra Estonian National Symphony Orchestra, Estonian Folk Chamber Orchestra och kvintetten Accordionesse. En långvarig musikalisk partner har varit finske pianisten Timo Alakotila. Hade ingen kunskap om Bartosik, vars musicerande bör namnas i samma andetag som ikonen Astor Piazzolla (1921-1992) och Richard Galliano (hördes live i somras i Ystad). Oortodoxt och stämningsmättat spel kvalificerar 43-åringen till konstnärligt släktskap med instrumentkollegan Lisa Långbacka.
Samtliga nio spår på Tempest In A Teapot har komponerats av Bartosik och med två undantag arrangerats på egen hand. I pressutskicket läggs mycket krut på att redogöra för hennes vision och därmed inspelningsproceduren. Visar sig att komponisten och pedagogen beger sig regelbundet till södra Estland, till naturen där hon sommartid vistades hos sina morföräldrar. Här utforskar hon sitt sound. Framgår av citat inuti det estetiskt tilltalande albumet – illustrerat med kulörta färgfält och simmande fiskar – att den innovativa accordeonisten är besjälad av animism. Med alla sinnen omfamnas naturen och väder och vind.
Eftersom hon inte vill vara hänvisad till enbart konsertsalar, brinner hon för att spela utomhus. Som experimenterande av klangbild, har den specifika skogen och träden haft stor betydelse. Strävan i tillkomsten av nya skivan, har kretsat kring att skapa ett nordiskt-baltiskt sound med inspiration från den natur hon är rotad i. Med hjälp av en akustiker har producenter kunnat spela in skivan i ett s.k wing-room, med banbrytande akustikpaneler som återskapat skogsmiljön. Dessa har konstruerat ett världsledande accordeonljud, förstärkt av hantverksskickligheten från italienska Pigini Accordions. ”När jag slöt ögonen och spelade, kändes det som att jag var i södra Estlands skogar. Det som i början kändes omöjligt…blev nu en verklighet i Stockholm i studion/ Helt plötsligt hörde jag även de minsta klangnyanserna… och kunde improvisera med övertonerna. Resultatet…beskriver min inre värld på pricken/”
Tuulikki berättar att hon senaste fyra åren försökt spela in i nämnda skogsområde. Ville då helst göra ett livealbum, eller i varje fall få till ett par låtar. Projektet stupade på att hennes egendesignade instrument Pigini Caruso inte tålde fukten under tysta nätter.
Rofylld melankoli inleder. Vackra toner sträcker sig långsamt mot himlen. Varje titel är tvåspråkig, estnisk plus engelsk. I den karga naturmystik där människa och skog uppnår symbiotiskt förhållande, uppstår ett ödmjukt universum. Lyssnaren sugs in i en förtrollad värld. Crying Meadows följs av Setting Sail For freedom, ett stycke som utstrålar optimism. Tycker mig höra en tonartshöjning. Noterar mjukt gung på specialbyggt instrument som oöversatt är ”double cassotto convertor free-bass accordion.” Kompletteras här och var med estniska stränginstrumentet kannel.
Kontemplativa tillstånd mixas med taktfast beat av skiftande styrka. Finns drag av minimalism i likhet med LISAS magiska skiva. På grund av ett eggande polyfont sound, passar inte termen flöde särskilt väl. Musiken är helt enkelt för händelserik. Bryter av med sin rushiga fart gör exempelvis Forgotten Village Polka. Denna klämmiga sak avlöses av en vaggvisa, som sig bör låter den vänligt vilsam. Tuulikki sjunger harmoniskt, mestadels ordlöst på några spår. Vi får veta att hon använder det ålderdomliga språket vöru, mest märkbart i den vals som har text av Artur Adson. Titellåten (arr Bartosik/ Knutsson) utgår från medium-tempo, utvecklas till ett flerskiktat medryckande äventyr.
Röuge Waltz är dels en stampa – takten – vals, dels en sorts lyrisk betraktelse, vars häpnadsväckande arr är utslag enorm begåvning. Låter som om flera stämmor konverserar, med nyanserade infall. I den vals som avrundar Tempest In A Teapot uppstår en sällsam skönhet. Bara stränginstrumentet tas i anspråk i en låt vars arrangörspar är Bartosik & Knutsson. Som ett oannonserat appendix återkommer fågelkvitter och sus från träd som spelats in av John Grzinich i naturreservat i Estland. Svagt i bakgrunden om en lyssnar i hörlurar hörs knäppande på kannel. En smaksak om man anser detta bihang vara krystat, eller en logisk konsekvens av den klangbotten som accordeonisten och kompositören utgått från. Och just därför vill understryka.
Är glad att jag fick upptäcka en särpräglad musiker som lyckas omsätta sin filosofi i ett förunderligt ljuvligt sound. Registrerar meditativa och uppfriskande tongångar! Studeras musiken koncentrerat med öppna öron blir det aldrig fantasilöst. Finns ingen anledning att ifrågasätta de egenskaper som lanserar kulturbryggan Tuulikki Bartosik. Syftar på stor lyskraft, dynamik och mångsidighet, jämte en mild förundran över livets möjligheter. Har vacklat mellan 4+ och fullpoängare, landade till slut i högsta betyg.