• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Genrefria förnyare går framgångsrikt vidare – Dom ensammas planet av Franska Trion

15 augusti, 2019 by Mats Hallberg

foto Jacqueline Hellman

Franska Trion

Dom ensammas planet

4

Mixad och mastrad av Mattias Glavå i Kungstens Studios

Grafisk form: Maria Kask (vinylutgåva)

Border Music

Release: 26/7 2019

Tionde skivan för en synnerligen produktiv grupp från Göteborg, vars releasespelning på Liseberg jag bevistade. Tajt, inspirerad konsert som rönte berättigad uppskattning. Man bildades 2002 och förgrundsfiguren heter Matti Ollikainen bördig från by utanför Gällivare, en eminent musiker som i vanlig ordning skrivit all text och musik. Medlemmarna i Franska Trion är och har varit verksamma i andra konstellationer. Sedan ett antal år tillbaka spelar Viktor Turegård kontrabas. I vintras dog hastigt deras färgstarka trumslagare Thommy Larsson, en fruktansvärd förlust. Dom ensammas planet tillägnas honom. Vi hejade på varann när vi sågs på Nef. Thommy var en oförliknelig trummis med sin attack och spontana koreografi en publikfavorit med spjuveraktig framtoning -intimt förknippad med Franska Trion. Officiell ersättare är inte utsedd. På Liseberg och flera andra gig spelar Christopher Cantillo ( Nils Berg Cinemascope, Viva Black med flera). På skivan delar han sysslar med Erik Fastén, Pontus Torstensson samt Anton Johnsson.

Trion uppträder ofta på jazzklubbar, kanske för att deras mycket personliga stil – boogie, blues och drabbande ballader- har ett anarkistiskt drag över sig som passar i jazzens inkluderande hägn. För cirka tolv år sedan var jag med när de tog Nef med storm och många år senare gjorde de lika outplånligt intryck på Scandic Europa. Dessa extatiska glädjechocker är nästintill omöjliga att återge i skrift, påminner om lika oöverträffade livesekvenser på YouTube med Jerry Lee Lewis, Cream eller The Who. För mig är således Franska Trion främst en liveföreteelse, har inte lyssnat på skivorna.

Vid en jämförelse märks en avgörande skillnad. Live har trions medlemmar jämbördigt utrymme, medan Dom ensammas planet domineras av den sjungande låtskrivaren. Basist och trummis intar sedvanliga roller som kompmusiker. ( märks extra väl vid lyssning i hörlurar). Följdriktigt hörs Matti på egen hand inledningsvis genom naket pianospel och viskande, reciterande röst förmedla en oerhört sorglig text. Svidande stark öppning som adresserar utan pardon. Svartsynen, galghumorn och de omväxlande harmonierna är Franska Trions unika adelsmärke, även om låtskrivarens betraktelser sagts likna Kjell Höglund. Med tanke på att bandledaren enligt uppgift, bara marginellt lyssnat på svensk musik, förunderligt att han uteslutande uttrycker sig på det svenska språket.

foto på Matti Ollikainen och Viktor Turegård från Franska Trions hemsida – Kristian / headstomp.com

Sången måste kommenteras då den är nära förbunden med deras sound. På skivan framför Ollikainen sina texter med antingen passionerad lågmäldhet eller uppsluppen charm. Han ligger längst fram i ljudmixen, även om stavelser inte hela tiden är tydligt urskiljbara. (Att rösten live i extatiska överslag kan te sig svajig och rent av ful, är en annan historia.) Poängen är att Franska Trion besitter ansenliga kvaliteter, stundom trots, inte tack vare vokala insatsen. På Lättare körar Elina Ryd, ett klokt initiativ som gärna fått förekomma fler gånger.

Upphovsmannen blottar sig i mångordiga verser, genom pendlingar mellan uppgivenhet och tillkämpat tillstånd av livsvilja. Ledsna känslor som bottnar i sorg, tristess och saknad skiner igenom. Någonstans kan lycka och längtan skönjas, från en särling och magnifik klaviaturspelare, vars tidigare alkoholmissbruk och resignerade läggning inkluderas i textskrivandet. I sina långsamma gripande alster framstår han emellanåt som svensk motsvarighet till dystra snillen som Nick Drake och John Martyn. Ett lysande exempel är Hägringen, vars starkt berörande desperation nära nog framkallar en tår i ögonvrån.

Viktor Turegård jämte alternerande rytmläggare tillför förstås sitt gedigna kunnande, accentuerar finkänsligt somliga låtar. Tre av trummisarna har jag hört live på skilda håll och den duktige Cantillo känns igen på sin teknik. De gör avtryck, markerar närvaro här och var. I Fallna änglar och Lättare tar de upp tempot i bubblande, medryckande melodier, klatschig pop som påminner om Jakob Hellman. Några gånger hörs paradoxalt nog sprittande refräng. till mörk melankolisk text.

Ljudet på vinylen är tungt, motsatsen till futtigt. Så pass massivt att det kan anses på vippen till alltför starkt vissa sekvenser. Fordom kultförklarade trion har successivt blivit upptäckt av alltfler. Inte förvånande, då de är en sällsynt kreativ konstellation, vars vandringar mellan genrer är en stor tillgång. Ytterst få band i landet är i närheten av att vara lika förstklassiga, på att gripa tag i lyssnaren, för att därpå släppa loss ett sjusärdeles sväng. Detta varumärke är intakt på Dom ensammas planet, även utan the one and only Thommy Larsson.

Arkiverad under: Skivrecensioner, Toppnytt

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in