Fjarill
Midsommar
4
Inspelad och mixad i Walden studio Hamburg vintern 2019
Inspelad och mixad av Jürgen Spiegel
Produktion: Jürgen Spiegel, Aino Löwenmark och Hanmari Spiegel
Butter & Fly Records/ Indigo
54:14
Releasedatum: 3/5 2019
Åttonde skivan från en svensk-sydafrikansk duo, vars gemensamma hemvist hela tiden varit Hamburg sedan de sammanstrålade 2004. Duon har funnits i cirka tio år. Jag skrev uppskattande och utförligt om dem i fjol, när föregående album släpptes. Fjarill består av svenska Aino Löwenmark och Hanmari Spiegel, boerättling från Sydafrika. Deras huvudinstrument är piano respektive violin. Lika viktiga verktyg utgör deras röster, vilket avspeglas i förnämlig stämsång på flera ställen. Annars är det Aino som med skör och betagande röst sjunger alla verser. För att fortsätta redovisningen av fakta ska sägas att Hanmari också spelar viola, piano och i en låt elgitarr.
Fyra män finns listade som gästmusiker: Friedrich Paravicini på ondes martenot (sällsynt klaviaturinstrument som frambringar theremin-liknande ljud) och cello, Jürgen Spiegel på trummor och slagverk, Sandro Giampietro – akustisk gitarr samt Hans-Georg Spiegel – dragspel. Med dessa till buds stående medel formar en driven duo, sina visor genom sinnrika arrangemang, oftast nära folkmusiktradition, några gånger experimenterande. Musiken kan i det senare fallet ha drag av kammarmusik eller sofistikerad pop med beat.
Av skivans tretton melodier genomsyras en majoritet av vemod. Vi hör tre original, lika många tonsättningar av Per Lagerkvist-dikter, medan resterande låtar hämtats från svenska traditionell folkmusik. I ett exceptionellt omfattande pressutskick framhålls kvaliteter som universell värme och empati, längtan och tillförsikt, glädje och melankoli. Finns absolut täckning för de tillstånd och värderingar som anges. Att musiken kan verka designad för rådande årstid gör inte saken sämre, tvärtom förstärks känslan.
Att duon är så stora publikmagneter i tyskspråkiga länder, beror säkerligen på hur intelligent de förädlar nordiskt vemod, inbegripet vår dyrkan av naturen och ljumma sommarkvällar (själv njuter jag av promenader längs en havsvik i Halland efter skymningen). På kontinenten ses tillståndet som exotiskt. Fjarills nischade nya platta består i just denna exploatering av förväntan och sagans magiska värld, jämte budskapet om att ta tillvara tiden på jorden. Möjligen en smula överraskande berättar duon att man improviserar flitigt. Instämmer i påståendet att förtroendet dem emellan framgår tydligt, får dem att omvandla energi som överförs till exalterade öron.
Löwenmark uppväxt i Tällberg i Dalarna, sjunger med finkalibrerad frasering, ofta ut på kanten mot det bräckliga, med antydan till darr på stämbanden. Hon vet verkligen hur man gör intryck. Inledningsvis hörs en uppfriskande annorlunda version av Den blomstertid nu kommer. Kristallen den fina är den första av åtskilliga höjdpunkter, där text och musik samverkar idealiskt i en visa vars tema skulle kunna te sig utslitet i fel händer. I ett strålande stick tillåts violinen breda ut sig. Den signade dag görs acapella. Efter några magnifikt utförda verser av Aino tar himmelsk stämsång vid. Och lika obeskrivligt vackert låter det i Jag vet en deijlig rosa när den ordlösa sången lyfter och glider iväg, utsökt ackompanjerad av piano och stråke.
Att få till varsamma tonsättningar av älskade dikter är en grannlaga uppgift. Lagerkvists Kärlekens hem förlänas en strålande skrud. Löwenmark excellerar vokalt och Sandro Giampietro gör sammalunda på akustisk gitarr. En visa där texten skiftar mellan afrikaans och svenska har en melodi uppbyggd av försynt trummande. Ytterligare en höjdare! Uti i vår hage inramas av ett otroligt fyndigt arrangemang featuring dragspel och cello. Lekfullt och originellt tangeras etnopop-domäner. Utdelar extra eloge till dragspelaren.
Dikten Slut dina ögon domineras av ett märkligt vinande instrument, lite väl apart. Fjarills egen instrumentala låt Trolldans bryter mönstret, en frisk fläkt som ruskar om, genom att fräckt väva ihop bas och diskant. Tolkningen av Värmlandsvisan demonstrerar subtilt vilken duktig pianist som finns i duon. Och sången vibrerar fullkomligt hudlös. Sista etappen på den drömska resan formar sig till ett underbart stämningsfullt sound. Hör en modernisering av traditionell folklåt från Dalarna med läckra Terje Rypdal-liknande ackord. Avslutande vokala toner svävar iväg på ett underskönt sätt.
Midsommar tröstar och läker, genom att öppna fönster mot nya världar. I fel händer hade det kunna blivit patetiskt. Lyckligtvis behärskar Fjarill totalt sina verktyg och uttrycksmedel. Duon skänker styrka, får oss att andas djupare (en formulering från pressreleasen). På vippen att erhålla allra högsta betyg.
Nästa gång duon som väcker berättigat uppseende, ger konserter i Sverige är i augusti!