Frågan om en armlängds avstånd inom kulturpolitiken är ständigt aktuell. Beslutsfattare lyfter ofta betydelsen av att konsten måste vara fri men hur fungerar denna maktbalans i praktiken? Regionteater Västs VD, Susanna Dahlberg, har fördjupat sig i ämnet i sin masteruppsats What is the length of an arm?
–”Min studie visar att det är mer styrning inom kulturpolitiken än vad som kanske medges, både inom branschen och inom politiken.”
Hösten 2015 spelade Regionteater Väst teaterföreställningen Den avvikande meningen för högstadieelever i Västra Götaland. Föreställningen letade efter fascismens spår i samtiden och gav publiken verktyg att identifiera och förstå begreppet. Två ledamöter från Sverigedemokraterna reagerade på innehållet och lämnade in en interpellation till Västra Götalandsregionens kulturnämnd, i ett försök att stoppa föreställningen. Händelsen bidrog till att väcka Susanna Dahlbergs intresse för begreppet ”en armlängds avstånd”.
–”Jag vill fördjupa diskussionen om vad konstnärlig frihet är. Det är lätt att vara överens på ett ytligt plan men när du blir tvungen att ställa den mot någon annan princip, t ex demokratiska principer om jämställdhet, är det inte längre lika självklart vad begreppet innebär.”
Inför valet 2018 genomförde SVT Kulturnyheterna en undersökning av partiernas förhållningssätt som visade på stora skillnader av tolkningen för principens innebörd.
–”Uttrycket används av många men är inte tydligt definierat. Ändå sägs principen styra kulturpolitiken. Alla jag intervjuat i min studie vill att konstens ska få skapas fritt och verka fritt. Samtidigt finns det en stor medvetenhet om de paradoxer och dilemman en ställs inför när principen ska praktiseras i verkligheten.”
Då politiska beslut vanligtvis ligger till grund för finansieringen av kulturen menar Susanna Dahlberg att det finns en problematik i att politiken har beslutandemakten om hur resurserna ska fördelas och samtidigt formulerar uppdraget.
–”Principen definieras oftast som att politikerna ska skapa förutsättningar för konsten men inte styra innehållet. Min studie visar tydligt att genom att styra förutsättningarna riskerar man också att styra innehållet.”