Waldersten ”All over”, Fotografiska 8 mars – 9 juni 2019
Lite som en resa i mörker – ackompanjerad av vänlig humor och spirituell kreativitet – är ”All over” på Fotografiska ett äventyr man gärna följer. Med ofta magisk inåtvänd blick berättar Waldersten en busig, ond saga i svart bläck, gråskalor och blodrött. Han bjuder in till sin som han kallar ”alternativa värld”, men önskar att vi också ska våga leva i vår fantasi. Formerna är ömsom stora, omfamnande och ömsom kryllar de med detaljer blandat med poetisk text. Utifrån mörka stora skuggor rinner förlösande bläck som lindrar. Kameran fångar de valda ögonblicken. Denna tredje dag efter öppnandet, av publikrusningen att döma, suktar förmodligen många också efter att äntligen få njuta av hans folkkära dödskallar. De som är så varma, tröstande och hemtrevligt personliga.
Walderstens inifrånperspektiv är motorn. Han skriver i en sidotext att han ”letar tålmodigt efter bilderna i resterna av en livslång brand. Hoppas på att finna spår av ett tidigare liv”. Lite längre ner berättar han att han konstruerar ”ett alfabet av bilder. Bilder som blir till broar. Att kasta sig handlöst ifrån.” För konst ”handlar om mod” och att ”släppa kontrollen, söka i svarta gömmor/…/”. I en annan textrad, placerad inuti en bild, skriver han att människan ”borde söka sig inåt istället för framåt”.
Jag fastnar vid de manshöga snabbt avfotograferade verken målade med vatten på mörk vägg.
De monumentala formerna känns i kroppen på den som betraktar. Han beskriver att det är 32 grader varmt ute och han målar snabbt, eftersom vattnet dunstar. Ögonblicken han fångar är som livet självt, som försvinner och övergår i annat.
Waldersten är konstnären som vid 50 års ålder redan säljs på Bukowski. Han är också sedan flera år folkkär som illustratör (i DN bland annat) och poet. Till nyutgåvan av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, härom året, skapade han grafiska verk fyllda med allvar. Inför utgivningen hade röster höjts om att även barn behöver gestalter som speglar det mörka i livet. Och ingen passar väl bättre än Waldersten till just detta. Hans fantasifulla blick väcker barnet i oss alla till liv, till en välbehövd reflekterande inre värld.
Frilansande journalist Pernilla Wiechel
