Artist: Mathias Algotsson
Titel: Home At Work Again
Betyg: 4
Producerad, mixad och mastrad av Mathias Algotsson
Inspelad i Sollentuna maj 2018
Slingan Musik
36:53
Releasedatum 4/2 2019
Mathias Algotsson har varit flitigt verksam i skiftande sammanhang. Spännvidden för en omtyckt pianist som gick ut Kungliga Musikhögskolan för över tjugo år sedan frapperar. Noterar hur han rört sig mellan folkmusikaliska samarbeten med Margareta Bengtsson, ackompanjemang av klassisk sångkonst från Barbara Hendricks och jazzigt tonspråk med exempelvis Magnus Lindgren och Rigmor Gustavsson. En annan specialitet består i att skriva på beställning till körer. Mest tid har Algotsson förmodligen ägnat åt musicerandet på trio och kvartett. Nya skivan vars release skedde på Fasching i veckan, är den sjätte i helt eget namn.
Finns minst två egensinniga omständigheter vad gäller Home At Work Again. En handlar om tillvägagångssättet för inspelningen. Av pressutskicket framgår att mikrofoner placerades ut i Mathias vardagsrum under två soliga majdagar. I rummet stod notställ och instrument utplacerade, samsades med kaffekoppar. Albumet är en uppföljning till en utgivning från 2015. Sättningen är densamma, vilket innebär att de hembjudna vännerna heter Svante Söderqvist (bas), Karl Olandersson (trumpet) samt Klas Lindquist (saxofon). Den andra märkliga omständigheten är sålunda att man lirar utan trumslagare. Trots att omgivningen är mycket välrenommerad, är plattan bandledarens baby. Den 47-årige(?) pianisten har inte bara producerat, spelat in och mixat. Mathias har därutöver komponerat de sju titlar som är inkluderade.
Musiken stryker medhårs genom intrikat sväng och elegiska stämningar, befinner sig i skärningspunkten swing – bebop. Det låter påtagligt avspänt om den synnerligen samspelta kvartetten. Inledande From Time To Time är finstämd och mångfasetterad. Förunderligt hur flera av låtarna draperats i ett svävande, elastiskt tillstånd, samtidigt som de vistas i en ganska bunden form. Omsorgsfullt skrivna melodier skulle kunna misstas för smeksamma standards eller soundtrack tillkomna för sådär 50-60 år sedan, vilket bevisar att Algotsson är en lysande kompositör. Vill beteckna honom som en snitsig musiker som lika mycket prioriterar sväng som en lyrisk ådra.
Blåsarna har jag många gånger hört live senaste decenniet, eftersom de alltid generar stimulerande mervärde. Trumpetfantomen Karl Olandersson förenar formidabel teknik med känsligt handlag. Här är han osedvanligt återhållsam, fast beundransvärt sensibel i exempelvis sitt solo på Everything In Time. Partnern Klas Lindquist är otroligt duktig på sax (på någon låt tror jag att han använder klarinett, från releasekonserten finns det bildbevis), som regel utan att ta med lyssnaren ner i mörka källare. Kvartettens ensemblespel med blåsarna i framkant låter förträffligt. Jazzlines illustrerar mycket väl min tes. Trots relativt kort speltid får dessutom var och en utrymme för underbara solon. Söderqvist har mycket att bestyra, sköter ensam kompet med den äran genom att ta fram de rätta, mjuka basgångarna. Dock, i ärlighetens namn saknar jag ibland rytmer från en batterist, vilket hade kunnat variera uttrycket mer.
Algotsson är en fena på att fånga lyssnaren med medryckande, alternativt stämningsfull, harmonik. Han är en charmant och behaglig pianist med lätt anslag, den ende icke-saxofonist som tilldelats ”Dompans guldsax” . Konstaterar att Home At Work Again består av dynamiska melodier av hög klass. Instrumentalisterna löser tillsammans sina uppgifter med bravur. Överlag så vitalt och vackert att ingen musikälskare kan rynka på näsan åt skivan med hedern i behåll, således 4+ .
