Ola Salo – It Takes A Fool To remain Sane
Rondo i Göteborg – krogshow med föreställningar t.o.m 27/4
Betyg: 4+
Text & Musik: Ola Salo
Regi: Edward Af Sillén
Manus: Henrik Schyffert
Koreografi: Zain Odelstål
Mask & Kostymdesign: Magnus Flobecker
Videodesign: David Nordström
Livefoton: Mats Bäcker
Arrangeras av 2Entertain och Live Nation
Låt mig omgående nita fast att denna spektakulära show håller vad den utlovar. Den är verkligen extravagant och bombastisk, pampig och pretentiös med ironisk knorr, invirad i en uppriktig ton och extremt medryckande; tillika en scenteknisk triumf impregnerad av flödande pastellfärger och glittrande paljetter. Under cirka halvannan timme levereras en oemotståndlig hitkavalkad tillkommen under Ola Salos tid i The Ark. Gruppen fanns på plats bland publiken på premiären,. en kändistät premiär som hostades av ingen mindre än Micael Bindefeld. Ansvariga för produktionen har överhudtaget satsat stort och professionellt, bejakat möjligheterna att skapa något som höjer oss från vardagens bekymmer. I flera timmar före ridån dras åt sidorna, dinerar gästerna genom att njuta av en festmåltid. De mest exklusiva platserna är belägna utefter den ramp som kvällens huvudperson gärna spatserar på. För alla fans finns en mycket påkostad programbok till försäljning.
Assisterar Ola Salo på scen gör sex musiker under ledning av Johan Röhr, en man som förekommit i många teveproduktioner förutom att ha spelat med sådana som Magnus Uggla, Lena Ph och Loreen. För mig var hans besättning inga jag kände till. Visar sig, sympatiskt nog, att halva styrkan är kvinnor. Musikerna är i några fall multiinstrumentalister, givetvis välutbildade. Vissa undervisar och de har ingått i ett brett spektrum, från Dan Hylander till svenska Queen. De är förstås väldigt duktiga på att framställa soundet från The Ark, även om det emellanåt låter en aning jämtjockt. Musikerna, oftast verksamma på mobila moduler i olika höjd, syns inte alltid för oss. Balansen mellan drivande bas och ljusa melodislingor läggs på rätt nivå, något värt att poängtera. Förutom obligatoriskt gitarrsolo hördes solo av Jannike Stenlund på elförstärkt fiol. En instrumentalist måste applåderas särskilt, nämligen Olov Domeij med sina mycket njutbara, urskiljbara basgångar. Tre dansare figurerar också, varav en gör en duett med prästsonen från Rottne.
Eftersom en i underhållningsbranschen/ scenkonstvärlden mycket erfaren regissör samarbetet med den klurige, konstant ironiske Henrik Schyffert, serveras vi som förväntat en självbiografi. Tillbakablickar varvas med sammanfattningar. Likt kvidande, känslosamma gitarrsolon levererar sångaren sitt manifest om att våga tänka själv och ta ansvar för sina drömmar. Om existentiella budskap kan utvinnas ur de engelska texterna, är i så fall inget som klart framgår. Desto viktigare då att regissören planterat essentiella monologer, som predikar för rätten att få uttrycka sin egenart. Mitt i allt partyfirande behövs allvarsord, vilket funkar förträffligt i It Takes A Fool To remain Sane.
Showens titellåt formas under själva huvudakten till en upplyftande cirkelrörelse. Huvudpersonen vi fokuserar på börjar ensam vid en flygel, varvid han blir avbruten av ”privata angelägenheter”, medan ALLA på Rondo står upp och diggar sista låtarna, förenade i extatisk glädje. Oavsett var han befinner sig i lokalen och oavsett eventuell jonglering med mikrofonstativ, sjunger 41-åringen starkt, med patos och god teknik. När han håller ut på sluttonen i några låtar, inser man att rösten har de kvaliteter som krävs för att gå hem som musikalartist.
Finns många tillfällen då jag ryser av välbehag, trots avsaknad av de storsäljande album som låtlistan helt baseras på (minns däremot the Ark från premiäråret av WOW). Echo Chamber är en kul bagatell, melodiskt mangel med understödjande video (tänkvärd film om utforskande av personlig stil) i underbara Clamour For Glamour, syntpop av bästa snitt i Let Your Body Decide når under huden, melodifestivalvinnaren från 2007 blir en groovy, sanslöst svängig tilldragelse och allsångsrefrängen i One Of us Is Gonna Die Young sänder ut fina vibbar. Visuellt sparas det heller inte på krutet. Efter cirka halva föreställningen snackar vi gigantisk wide screen med eruptioner av flödande färger, samt en sekvens där medlemmarna i bandet som upphörde för åtta år sedan, får sin rättmätiga homage.
Influenserna är lätta att skönja. De mest uppenbara är enligt mig Bowie, Queen, T-Rex och Slade. Även symfoniska och dansanta ansatser gör sig påminda, vilket bevisar att Salo varit en allsidig melodisnickrare av rang. Har ni tänkt spendera på en spektakulär krogshow och önskar full valuta för er investering? Bege er då till Rondo närmaste månaderna, extasens tempel med frihetsaposteln Ola Salo i centrum. ”Jag vill bygga en ny kyrka som inte dömer, vill anta nya utmaningar, även om det är en daglig kamp. Uppmanar er att sträva efter att maximera lusten, stelna inte.” (sammanfogade citat från Ola Salo under showen It Takes A Fool To Remain Sane.)
