Artwork Jeannine Han
Artist: Shida Shahabi
Titel: Homes
Betyg: 4
Inspelning i olika hem i Stockholm av Elias Krantz
Mixad av Hampus Norén
Mastrad i Lichte Studio av Martin Heyne
Sing a song fighter / Fat Cat
Release digitalt och på vinyl 19/10 2018
Solodebut av en musiker född i Stockholm 1989 vars föräldrar flydde hit från Iran. Shahabi har komponerat skivans alla åtta stycken. I en omfattande presentationstext får vi reda på vilka strömningar som utgjort den breda referensramen, sedan hon vid nio års ålder börjat studera piano och skriva musik. Hon har lyssnat på persisk pop, MTV och Mozart. Upptäckte i tidiga tonåren postpunk, indie, grunge, krautrock, ambient och annat av mer experimentell natur. Under åren hon gick Kungliga Konsthögskolan sysslade Shida Shahabi med ljudrelaterad konst. Hon har komponerat för dans, film och teater och samarbetat med bland andra Sara Parkman. Vilka som influerat under arbetet med Homes? jo, bland andra Chopin, Debussy, en pianist från Etiopien, Satie, ett album med Aphex Twin och Sverigebekantingen Nils Frahm (spelat på såväl WOW som Music & Arts).
Trött på teknologi ville den innovative artisten göra musik enkelt och harmoniskt, skapa ett romantiskt sound. I förutsättningarna har ingått att acceptera begränsningar, att bejaka ett orent ”dammigt” ljud där till och med pedaltramp kan identifieras. Inspelningarna har skett i flera lägenheters vardagsrum. Hon har använt sig av ett preparerat Malmsjö kammarpiano från 1900-talets början och på några ställen subtilt adderat keyboard modell Roland och synth. Som utvidgande förstärkning medverkar på några spår två olika basister. Visst kan man delvis hålla med skivbolaget om att greppet med knastrig akustik är såväl charmigt som emotionellt präglat, men också en provocerande utmaning. Studsade till när jag lyssnade i hörlurar. Infogade bredvid-ljud fungerade på mig som avledande störningsmoment, varför lyssning via hörlurar avrådes.
Foto Nadja Hallström
Likt strilande vårregn i frisk vind droppas ackord ömsom organiskt, ömsom kantigt. Genomgående en suggestiv karaktär när toner upprepas, bildar nya mönster. Första stycket betitlat Abisme, är försiktigt inbäddad i en syntetisk ljudmatta färgad av Erik Satie. Petula med Joe Williamson på bas är en kort karismatisk komposition i dur, har potential att bli en i en instrumental hit. Slingrande repetitiva Pretty In Plums för tankarna till Aphex Twin och i ännu högre grad till Ryuichi Sakamoto och hans ledmotiv till Merry Christmas Mr Lawrence. Botaniserar vidare och fastnar i Vassen, en långsamt spelad melodi som gör ett förtrollande intryck. Hade föredragit att höra den på opreparerad flygel. Epilog tar vid i samma angenäma anda, med skillnaden att soundet utökas med en behaglig synth.
Svårbedömt då produktionen är väsensskild från det mesta som släpps idag. Den fungerar överlag utmärkt som undersökande melodibaserad ljudkonst, utan att på något sätt vara motsträvig. Låter stället optimistisk och harmonisk, till och med när grundtonen är elegisk. Att göra meditativ ambient på preparerat klaverinstrument och med ofiltrerat ljud är troligen ett unikt grepp, en process som pågått för Shida Shahabi i flera år. Ödmjukhet, ärlighet, integritet, stort hjärta och välkomnande atmosfär är några av skivbolagets fina omdömen om 29-åringen och hennes musik. Är man som lyssnare bara ute efter att flyta iväg, sugas in i ett fascinerande universum; då rekommenderas i första hand Nils Frahm, Nik Bärtsch´s Ronin och förstås pionjären Brian Eno. Vill du testa något nytt och hyperintressant är Homes en vinyl värd att införskaffa.