Foto Annika Höglund från konsert i Sundsvall 4/11
Lisa Nilsson
Himlen runt hörnet 25 år
The Theatre Gothia i Göteborg
8/11 2018
Det började med tre utsålda kvällar på Göte Lejon i Stockholm, när en gedigen produktion som fått Grammis och Rockbjörnar celebrerades. I år blev det på begäran turné ute i landet, vars sista stopp råkar vara Göteborg. Numera är det kutym att förlägga premiärkvällar till torsdagar, något som komplicerar tillvaron för undertecknad då jag jobbar natt på vardagar. Och det var inte heller fullsatt på The Theatre med sin stora kapacitet. Till skillnad från Jill Johnssons spektakulära krogshow i samma lokal ifjol, är målgruppen dedikerad konsertpublik, vilket visar sig vara medelålders publik som kan åtskilliga textrader på den dubbel platina – skiva som förärats ett jubileum. Dekorationen på scen anspelar på försäljningsframgången, vilket Lisa Nilsson uppmärksammar. Före paus framförs sålunda denna modern klassiker ur svensk populärmusik i sin helhet. I andra akten ges ett varierat och smakfullt program ur en mångsysslande artists karriär, med låtar som genomgående går i liknande stil.
Kan vara på sin plats att påminna om mångsidigheten, hos en kvinna som äger förmågan att beröra. Hon har gått på Balettakademin, agerat som skådespelare (både seriösa roller och lättsammare framtoning), haft huvudroller i musikaler, spelat in film om legendariska jazzklubben Montmartre och fått medalj av kungen. För den breda allmänheten är Lisa Nilsson nog mest känd för sina hits på jubileumsplattan, albumen Till Morelia och Små rum samt medverkan i en givande årgång av Så mycket bättre. Att soulfunk också ligger henne varmt om hjärtat, innebär bland annat att hon gästat hippa Blacknuss-kollektivet. En annan ådra härstammar från gungande brasiliansk musik, jämte svensk vistradition; något jag haft förmånen att uppleva live. Hennes far har varit en etablerad jazzpianist och 47-åringen har haft en naturlig dragning till jazz och blåa toner. Erinrar om att hon framträtt på Skeppsholmen med hjältar som Toots Thielemans och Johnny Griffin. Och för ett par år sedan gjorde hon succé med gitarristen Erik Söderlind på Nefertiti (recenserade i OJ), ett samarbete som fortsatt.
På scenen i Göteborg består omgivningen av tre musiker som var med på inspelningen i Polarstudion, nämligen Per Lindvall (trummor), Mattias Torell (gitarr) och Pål Svenre (klaviaturer). Trion kompletteras med Peter Forss (bas), Jesper Nordström (keyboards och orgel), Jonas Kullhammar (saxofoner och flöjt) samt att rutinerade Britta Bergström & Dea Norberg körar. Samtliga presenteras noggrant av huvudpersonen. Flertalet av de uppräknade har jag MÅNGA gånger hört live senaste decenniet. De spelar vanligtvis betydligt fräckare än det polerade sound som dominerar Himlen runt hörnet, en milstolpe inom diffusa kategorin mjuk vuxenpop med soulinslag, vars låtskrivare ju var Mauro Scocco. Hans förtrogna Johan Ekelund producerade (lika med radarparet som utgjorde Ratata) och spelade piano i Vem, en studiosession på duo som Lisa ömsint förtäljer om.
Sitter perfekt vid mittgången på tionde rad. För alla som vårdat och pluggat vinylskivan (blev givetvis en kul utläggning om detta format), är det bara att åka med. De snygga melodierna låter välbekanta, är mestadels införlivade i sin noterade formel. Lyckligtvis förekommer mer renodlade liveversioner, kryddade med fräscha solon. Inklusive underhållande monolog uppgår första ”set” till närmare halvannan timme, vilket innebär att flera titlar fick rejäl påbyggnad, förlängdes antingen med jazztouch eller ösigt groove. Den på gränsen till utslitna titellåten kännetecknas av behagligt lunk, mäktig allsång på begäran plus ett kort solo av Kullhammar. Måste inflika att Jonas Kullhammar hade en för honom ovan roll. Han som hade egen rosad jazzkvartett i många år och lirat i mer experimentella sammanhang och driver spännande skivbolag, har jag aldrig tidigare sett så overksam och genomgående spela så slickat. Tur då att jazzmannen får släppa på tyglarna några gånger, inte minst när han ”stökar” runt i dialog med trumfantomen Per Lindvall.
Du (92) pyntas i gospelskrud och handklapp, introduceras genom ett statement: ”den här texten har aldrig varit mer relevant”. Ändå faller regnet med fint solo på tenorsax, lanseras som bron in i projektet när det begav sig på exklusiva Diesel Records. I sugande schlagerfunk a´ la Pet Shop Boys låter gänget plötsligt som ryggraden i Blacknuss. Sparsmakat riffande Mattias Torell byter konstant gitarrer, använder till och med en akustisk. Först i Här kommer han hamnar han i framkant. Musikerna pushar sig själva i två ösiga låtar, överger det strikta soundet som tillverkades i studion, övergår i soulpop-ballad som fått revival genom Miriam Bryant, tar sig vidare via Jesper Nordström på elpiano ensam med den skönsjungande vokalisten, vars utsökta framförande av Ta det försiktigt ( skrevs ursprungligen för Monica Z) värdigt inramar första avdelningen.
Lisa Nilsson sjunger inte bara oantastligt rent tekniskt med karaktäristika tonartshöjningar, dessutom är hon utrustad med en känslomässig dimension. Utan den hade risken funnits för att det skulle blivit mindre intressant. Emellertid, efter att ha presterat maximalt i två snyftare – Säg det igen och Niklas Strömstedts Vart du än går – når hon in i publikens hjärtan och Per Lindvall blir så tagen att han applåderar . Vi gläds åt ytterligare urban soulfunk varvat med softa samarbeten med olika låtskrivare. Förträfflig blandning av befriande extas och djupverkande sånger! Uppskattade Peter Forss (Oddjob med mera) olika sätt att framställa basgångar, även om hans bas tyvärr låg för högt i ljudmixen. Hans kompkollega bakom trumsetet hade några uppiggande fills, medan Jesper Nordström var den instrumentalist som allra mest färgade soundet, vilket var en positiv överraskning. Innan extranumren (som jag tyvärr missade då jag tvingades rusa till nattskiftet), sprider en stor artist budskapet om att det finns hopp. De utförliga monologerna om kändisskap, identitetssökande och manligt putsande på oslipade diamanter var en bonus.
Låtlista: 1. Himlen runt hörnet 2. Aldrig, aldrig, aldrig 3. Du (92), 4. Ändå faller regnet 5. Varje gång jag ser dig 6. Här kommer han 7. Om du har något hjärta 8. Allt jag behöver 9. Vem 10. Försiktigt PAUS 1. Små rum 2. Mysteriet deg (Björn Eidsvåg) 3. Vart är du min vän 4. Säg det igen 5. Vart du än går (Niklas Strömstedt) 6. Klippta vingar (Ison & Fille) 7. Den här gången 8. Sången om oss (Nilsson/ LeMarc) Extranummer: Långsamt farväl , I Have Nothing (Whitney Houston -soundtrack)