Artist: Sibelle Attar, Boys m.fl
Event: PNKSLM fem år
Scen: Södra teatern, Kägelbanan.
Labeln PNKSLM firar fem år och det firades i lördags med ett stort partaj med artister som Boys och Sibelle Attar på scen.
Boys är en nykomling på den svenska indie-pophimlen. Sångerskan Nora Karlsson är multitartisten som även spelar gitarr och sjunger i bandet Holy. I april släppte Boys sin första platta Rest in Peace, som unisont hyllades av kritiker. Experimentell Beach house mixas med Lykke Li-synt. Resultatet är enastående och ännu mer på scen. Boys bestående av tre tjejer och en manlig trummis har närvaro. De ger järnet och får med sig åskådarna.
Folkhavet sjunger med i låtar de aldrig hört tidigare. Lördags-spelningen kan mycket väl vara deras första. Men det märker vi föga av.
Boys- håll namnet på minnet. Nora Karlsson, med dryga 20 vårar fyllda, har redan hittat rätt. Med shoegaze och eftertänksam sväva-på-molnet pop tar hon oss bort, bort från tristess och tråkig vardag. Speltiden är kort. Cirka 45 minuter får bandet spela. Med artister som skånska Von K och britterna i Beach Skulls på väntelistan finns inte mera plats att ge åt Nora och gänget. Det är synd. Men frukta icke. Vi kommer se dem snarast på en scen nära dig.
Det är Debaser Strand nästa för unga Boys.
Sibelle Attar var aktuell för cirka fem år sedan, då med skivan Sleepyhead. I höstas återvände hon med epn Paloma´s Hand. Skivan är något mer subtil och experimentell än förra hit-späckade alstret. Sibelle omfamnar musiken. Som en virvelvind far hon runt på scenen. Hon är vilvittran i Ronja-sagan, Häxan i skräckisen som gör musik med samma självklara maner som en annan byter strumpor. Det är ett unikt sound där där harpor förökar sig med synthesiezers, energiska trumvivrvlar återuppväcker de döda. Det är drömmen om vidda ängar och trolska skogar dit Sibelle beger sig när inspirationen tryter. Om det sker.
Man kan undra vad hon hållit hus de närmsta 4-5 åren. Svaret är att hon producerat åt andra och skrivit på egen musik. Nu är väntan över. Som Fågel Phoenix gräver sig Sibelle ur askan och fäller ut sina vingar. På scengolvet vid mickstativet, omringad av hungriga fans som bara vill ha mer, trivs hon. Sibelle med sitt blonda, krulliga hårsvall skakar loss. Hon kastar sig ut i publikhavet och bjuder in fansen till att delta. Vi sjunger med i refrängen till vackra The Day.
Sibelle ger sitt allt. Sitt hjärta, sin själ åt musiken. Ikväll när månen är blodröd och stjärnorna står i linje kan magiska saker ske. Symbiosen mellan publik och artist går inte att förneka. Känslorna förökar sig och intensiteten fortsätter att stiga ju längre konserten pågår. Hiten Come night träffar mitt i solarplexus. Transcendensiella I Dont have från nya epn studsar likt ett eko fram över de tygklädda väggarna. Same Old Heartbrake krossar våra hjärtan och mystikens RUN gör mig knäsvag. Jag älskar Sibelle och kvällens konsert ger mig allt jag behöver för att tacka bock och adjö. Det är fler artister på G, men jag hoppar det. Mera magi för en kväll är inte nödvändigt.