Midnight Sun
Betyg 2
Svensk biopremiär 28 mars 2018
Regi: Scott Speer
Manus: Kenji Bando, Eric Kirsten
Ett alltför smörigt romantiskt drama om ett viktigt ämne som är berörande men skulle förtjänat lite mer mörker och lite mer trovärdiga människoskildringar. När unga människor drabbas av dödliga sjukdomar och ställs familj och omgivning inför de svåra frågorna om liv och död. Det tyngsta vi människor kan utsättas för. Den här filmen handlar om en Katie, ung kvinna som levt ett skyddat liv sen barndomen.
Hon är begränsad till sitt hem på dagarna då hon lider av en sjukdom som gör att minsta lilla solljus är dödligt för henne. Hon måste leva hela sitt liv inomhus och bakom specialgjorda fönster som inte släpper igenom solens strålar.
Hon brukar sitta på andra våningen i hennes familjs fina villa och se barnen utanför. Speciellt pojken Charlie fångar hennes intresse. Hon upptäcker honom när hon är liten och hon ser honom komma förbi huset varje dag. Ibland går han, ibland springer han, ibland kommer han på sin skateboard. Charlie däremot ser aldrig henne och har inte en aning om att hon bor i huset.
En kväll när solen gått ner sitter Katie vid den lilla stadens järnvägsstation och spelar gitarr och Charlie kommer förbi. Kärlek och romantik uppstår. Men Katie vill inte att han ska se henne som en sjuk flicka, så hon håller tyst om sin livsfarliga sjukdom.
Det är förstås svårt att skildra livet för unga människor med dödliga sjukdomar utan att det blir sorgligt, vemodigt och vi som publik sitter med tårar i ögonen. Men dialogerna är för stela och karaktärerna för vackra, för duktiga, för förståndiga i alla lägen. Om de någon gång flippar ut hamnar de snart i den duktiga fåran igen med hjälp av de övriga karaktärerna fina svar.
Ja det är massor av bra musik, vackra bilder, snygga skådespelare – det blir bara för mycket.
Det är synd eftersom det är ett viktigt ämne.
I rollerna:
Bella Thorne, Patrick Schwarzenegger, Rob Riggle m fl.