Monky är årets julfilm för hela familjen, eller egentligen för alla. Den marknadsförs under kategorin feelgood trots att dess ämne är starkt berörande och handlar om en familj i en djup kris. Filmen har både mörker, allvar och humor i sig.
– Jag tycker om att vända på stenar som inte vänts, svarar Maria Blom, filmens regissör, på frågan om varför hon valde att göra en feelgood-film av ett svårt ämne.
Maria Blom slog igenom som svensk filmregissör med Masdjävlar 2004. Filmen fick tre Guldbaggar, i kategorierna Bästa film, Bästa manus (Maria Blom) och Bästa kvinnliga biroll (Kajsa Ernst).
Monky är den första filmen hon regisserar som hon inte skrivit själv. Manusförfattare är Anders Weidemann, som skrivit utifrån sin erfarenhet och sitt liv. Maria Blom fastnade för manuset för att det är en berättelse hon inte själv skulle skrivit, för dess värme och djup och dess fantasi. Filmen hon regisserat är både ett drama och en komedi.
– Jag vill göra filmer som har humor, jag tror att man når människor genom humor. Jag vill nå publik och jag vill att unga människor ska gå på bio, säger hon.
Ja inte bara unga människor, lägger hon till. Filmen vänder sig absolut inte bara till familjer.
– Jag tror att människor som min gamla mamma kan få ut mycket av att se filmen också, säger Maria Blom.
Men även om den har humor är den allvarlig
– Vi har gjort allt med största allvar, säger Maria Blom.
Som bröderna Lejonhjärta
Att publikdragande svenska familjefilmer kan ta upp svåra ämnen på bra sätt är filmatiseringen av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta ett exempel på. Ja en svensk publik och för den delen en publik från hela världen kan ta en mörk berättelse till sitt hjärta. Också Pixar har många filmer som tar upp djupa existentiella frågor med allvar och med humor, påpekar Maria Blom.
Monky är inte lika mörk som Bröderna Lejonhjärta men den tar också upp djupt allvarliga ämnen. Den tar upp existentiella frågor och ställer frågor om reinkarnation. Fast på frågan om regissörens inställning till dessa frågor får Kulturbloggen inget konkret svar:
– Jag vill väcka frågor med filmen. Jag vill att publiken får med sig något att prata om, jag vill att filmen ska ge upphov till samtal, säger Maria Blom.
Filmen är intressant inte bara för dess existentiella innehåll utan också för hur fantastiskt trovärdigt det fungerar med den digitala tekniken. Apan i filmen är framtagen med digital teknik och är inlagd efteråt. Under inspelningen fanns skådespelerskan Nina Åkerlund med och agerade i apans roll fram till de sista repetitionerna då skådespelarna fick agera mot en apdocka för att i sista tagningen agera mot ingenting. Då fick skådespelarna använda sin fantasi. Det har varit tidskrävande men fungerar väldigt bra, scenerna upplevs som att apan är med.
By med elbilar
En rolig sak med filmen är också dess skildring av den svenska byn (inspelad i Tållered). Byns välbärgade företagsledare är iklädd träningsöverall i sammet och kör omkring i elbilar och trots en del konflikter finns det en varm sammanhållning mellan byborna.
– Ofta när människor på landsbygden ska skildras ska de vara så omoderna och sura, säger Maria Blom som medvetet valt att skildra byn som ett modernt samhälle.
Samspelet mellan skådespelarna i familjen är en annan viktig del som ger filmen dess värme och styrka. De tre huvudpersonerna i familjen (Frida Hallgren som spelar mamma My, Julius Jimenez Hugoson som spelar elvaårige Frank och Johan Petersson som spelar pappa Paul) i filmen har fått jobba mycket med improvisationer före inspelningen.
– Jag ville få till en bra känsla mellan dem, berättar Maria Blom. Det var viktigt att de alla kände att de hade en hand att hålla i.
Filmen har en allvarlig underton men är till syvende och sist en hyllning till livet.
Här är Kulturbloggens recension av Monky.
Foton: Desiree Woltze
