Stående ovationer för Marie Göranzon i Svärmor kommer!

Svärmor kommer!
Idé, iscensättning och text Catharina Allvin
Text Lolo Amble och Lotta Olsson
Musik Jonas Malmsjö
Premiär 17 oktober 2017 Klara Soppteater

Myterna om svärmödrar är många. På Klara Soppteater var det mer än fullsatt när Marie Göranzon gjorde debut på Stockholms stadsteater i soppteaterns föreställning ”Svärmor kommer!” som dessutom hade urpremiär på detta nyskrivna minidrama.

Marie Göranzon är en av våra stora svenska kvinnliga skådespelare och hon har gjort många starka roller på Dramaten där hon tillhört ensemble sedan hon utbildades vid Dramatens elevskola 1964-1967. Nu har hon lämnat Dramaten för Stockholms stadsteater, vilket säkert många av hennes fans uppskattade på premiären på soppteatern. Som publik kommer vi så nära skådespelarna i den salongen och den närheten hanterar Marie Göranzon suveränt. Hon har sådan aura och utstrålning och kan stå helt still och ändå säga så mycket.

Samspelet på scen med Catharina Allvin, dansaren, fungerade oerhört bra. Catharina Allvin kommunicerade till största delen med dans och mim vilket fördjupade vad som berättades och fungerade väldigt bra. Jag kommer aldrig att glömma den underbara scenen svärmor ger en lektion i konsten att vika handdukar – en metafor för allt oavlönade (och kanske onödiga) arbete kvinnor fått sig itutade att de ska utföra genom tiderna.

I början framställs den mest typiska bilden av en svärmor, en kvinna som kommer och lägger sig i, fast hon inbillar sig själv att hon inte gör det men allt eftersom får vi nyanser och fler bottnar. Vi får också höra reflektioner kring livsuppdraget att vara mamma i förhållande till att bli svärmor. Vad som format ett svärmor kan vara olika saker, kanske har hon haft en ännu värre svärmor?

Det ger en extra krydda i föreställningen att Catharina Allvin, dansaren, som gestaltar svärdottern i verkligheten, utanför scenen, också är svärdotter till Marie Göranzon. Catharina Allvin är sambo med Marie Göranzons son Jonas Malmsjö, som hon har en son med.

Premiären fick stående ovationer och jag är övertygad om att den blir en av de stora publikfesterna på Klara soppteater i höst.

Om Marie Göranzon:
Bland hennes över fyrtio rolltolkningar kan nämnas Eleonora i Strindbergs Påsk, Nina i Tjechovs Måsen, titelrollen i Fröken Julie, Alice i Strindbergs Dödsdansen och Mary Tyrone i O´Neills Lång dags färd mot natt som gav henne O´Neill-priset. Bland tv-produktioner kan nämnas Strindbergs Spöksonaten, samt Lars Noréns Löven i Vallombrosa och Ett sorts Hades.
Utanför Dramaten har hon spelat bland annat på Scalateatern, Maxim och Vasan. På Vasan medverkade hon i Albees Vem är rädd för Virginia Woolf och i Lars Noréns Så enkel är kärleken.
Under senare år på Dramaten har hon spelat i Måsen, Bernardas hus, Gäckanden Höstsonaten, En familj – August Osage County, Fanny och Alexander, Other Desert Cities – Andra ökenstäder samt Dödspatrullen.

Om Catharina Allvin:
Catharina Allvin född 24 augusti 1970 i Täby, är en svensk dansare.

Hon har spelat rollen som Nonno i Mio min Mio på Stockholms Stadsteater. Hon har arbetat med koreografer som Birgit Cullberg, Anna Vnuk och Dorte Olesen. På Dramaten har hon medverkat i En midsommarnattsdröm och Cabaret.

Medverkande:
Catharina Allvin och Marie Göranzon
Inläsningar:
Annica Edstam och Jonas Malmsjö