Årets upplaga av Arvikafestivalen kan sammanfattas med: riktigt bra blandning av artister och genrer, musikaliskt oväntade höjdare samt riktiga magplask och trivsamt på det stora hela. Från en ännu oduschad, musikstinn utsänd får ni festivalens tre höjdare:
För det första: en anekdot. Jag testade sjukstugan på fredagseftermiddagen. Skavsår på g. Där var allt lugnt. Personalen var snabba, vänliga och berättade att cirka 90% av alla som kom dit hade blåsor och skavsår. Alltså – tejpa dig väl innan du drar på festivalpjucksen.
Rätt som det är kommer det in en kvinna med en trasmatta under armen och undrar om det finns våtservetter att låna. Hennes uppdrag: att inreda en bajamaja till medlemmarna i Depeche Mode. Jag högg tag i henne utanför och undrade om det var sant. Jepp, det var det. Hon lånade ihop saker från olika ställen på festivalen. Hittills hade hon fått tag på en rosa lampa i 80-talsstil med fransar och en trasmatta. Men tyvärr inga våtservetter. ”Hur ställer de sig till att använda en bajamaja?”, undrade jag. ”Helt ok”, svarade hon. ”De verkar lugna med det. Vi märker den med ´Reserverat för Depeche Mode´” tillade hon och hastade vidare. Det tror jag det. Med ett sådant uppdrag!
För det andra: Det oväntade är ofta fantastiskt bra. Första konserten jag såg var Santigold (lägger en länk till ett youtube-klipp längst ner) på Apolloscenen. Det svängde grymt, de snygga sidekickstjejerna såg ut som robotar i moderniserad 50-talsutstyrsel, publiken var dansant och glad och jag har fått en ny favorit att lägga till i Spotifybiblioteket.
För det tredje: tidsmässig förvirring. Jag står och ser Mars Volta på scenen Vintergatan på torsdagseftermiddagen. Kan inte låta bli att fundera över vilket år det är? 1970 kallt? Det låter som Black Sabbath mixat med Led Zeppelin och Deep Purple. Schyssta musiker. Gitarristen skulle kunna vara en reinkarnation av Hendrix. Framför mig vänder sig en kille om. Han har en t-shirt med…just det: Hendrix. Ha! Han har fattat grejen. Det är ett enda muller från scenen och marken skakar. Det är bra, brötigt och bra. Svetten stänker om trummisen och orgelkillen går loss på sitt instrument. sångaren kastar micken, stativet och sig själv i luften. hur orkar han? I denna värme?
Jag är nöjd, fullmatad med konsertupplevelser, myggbett och pizzaslicar. Nästa år kommer jag igen. Årets festival gav mersmak. Och nu är det äntligen dags för civilisation: duschen hägrar.
Santigold:
Mer om Arvika: http://octotext.blogspot.com
Relaterat:
DN: Arvika dag 3
DN: Arvika dag 2
DN: Arvika dag 1
Aftonbladet: Arvika bokar stort
Läs även andra bloggares åsikter om musik, musikfestivaler. Arvikafestivalen, Arvika