Jag har lyssnat på Sonic Youths nya album ”The Eternal” hela dagen idag. Tack och lov har jag tillgång till mitt Spotifykonto på jobbet och tack musikbolaget som förhandlat med Spotify så skivan finns tillgänglig där.
Faktum är att jag egentligen inte är någon Sonic Youth-älskare, ändå fastnade jag för låtarna och ville inte byta till någon annan musik under hela dagen.
Hur DN:s musikskribent Po Tidholm kunde ge ”bara” betyg 3 är en gåta. Eller så är han bortskämd eller så har vi helt olika musiksmak. Jag vet inte.
Ur DN-recensionen:
Jag hade följaktligen höga förväntningar på ”The eternal”. Det blir lätt så med Sonic Youth. De är på det viset offer för sina egna pretentioner. Många av låtarna på ”The eternal” känns rutinmässiga och slappa. Musikerprestationerna och själva ljudarbetet lyckas inte riktigt dölja att de inte hade så mycket att säga den här gången.
Bästa spår: ”Leaky lifeboat”, ”Walkin blue”
Andress Lokko i SVD gav betyg 4 och nu tycker jag vi närmar oss ett mer rättvist betyg:
Estetik har en förmåga att skymma sikten för det faktiska innehållet. I synnerhet nu när där deras popsånger i moll är obarmhärtigt nedtyngda av medelålderns tilltagande saknad över vänner som börjar gå bort.
För övrigt fick albumet bra betyg i Expressen också.
Sonic Youth – sacred trickster – The Eternal 2009 – Video montage Luxembourg 25.04.2009
Andra bloggar om: skivnytt, indie, Sonic Youth, The Eternal, recensioner, musik, alternative