Karlsson på taket
Av Astrid Lindgren
Regi Alexander Öberg
Scenografi Sören Brunes
Dramatenpremiär 28 maj 2016, Stora Scenen
Karlsson på taket, världens bästa Karlsson, gjorde succé i Göteborg – och självklart måste huvudstaden få uppleva detta speciella äventyr med denna lagom tjocka man med propeller som gillar när det är roligt, livat och lajban. Annars är han inte med. Och nog blev det roligt, livat och lajban och publiken som till stor del bestod av människor under tioårsåldern hängde med och levde sig in i vad som hände. Gissa om barnen blev arga på det elaka hembiträdet, fru Bock, givetvis kallat husbocken.
Karlsson på Taket och Rasmus på luffen var mina två favoriter av Astrid Lindgrens böcker när jag var liten. Det kan synas som två sinsemellan väldigt olika figurer: den självgode herren Karlsson och lille föräldralöse Rasmus. Men för mig vad det två varianter av samma berättelse. Jag såg det övergivne, ensamma barnet i Karlsson på Taket.
Han är självcentrerad som ett småbarn, världens bästa Karlsson. Han har ingen mamma, han har ingen pappa och han har ingen som firar honom när han fyller år och han har ingen som håller efter honom. Det är klart att han är avundsjuk så det knakar på Lillebror – och Karlsson behöver Lillebror. Ja rentav mer än Lillebror behöver honom egentligen. Karlsson är inte idealet som vän. Han roffar helst åt sig alla godbitar. Den relation man har med honom är som med ett litet barn. Det vet väl alla som varit eller är föräldrar. Han är rebellisk och orädd och den som är med honom har aldrig en tråkig stund.
Lillebror som är yngst i familjen känner sig rätt nedtryckt och är lite tjurig hemma, ja han har rätt mycket av ett typiskt lillebrors-beteende. När han så möter Karlsson får Lillebror växa, han får ta på sig rollen av mamma åt Karlsson ibland till och med. Lillebror kan inte längre vara den yngste och tjurigaste.
Jag tror det var sådant som gjorde att jag älskade berättelserna om Karlsson på taket när jag var liten och jag såg det pillemariska och godhjärtade hos Karlsson, bakom hans fasad av självkärlek.
Föreställningen gjorde succé på Göteborgs stadsteater, premiären var 11 april 2015 – Här är vår recension från den premiären. Krister Henriksson är tillbaka i rollen som Karlsson på Dramaten och Nour El Refai som lillebror och föreställningen har samma regissör, Alexander Öberg. Det märks att det på så sätt inte är en helt ny föreställning. Samspelet mellan Krister Henriksson och Nour El Rafai sitter som gjutet och båda har vuxit in i sina roller. De är båda perfekta.
En föreställning för alla från sex år, står det på Dramatens hemsida. Salongen var fylld av många barn som jag skulle gissa var strax över sex år. De levde sig in i spelet på scenen och skådespelarna vände sig också mot publiken av och till och det fungerade bra. Själv var jag där med en tonåring som också var nöjd, precis som jag som hunnit komma upp i medelåldern. För alla som liksom jag förstår sig på och älskar denna Karlsson på taket är föreställningen ett måste. Utan tvekan. Det är en föreställning som fungerar för alla åldrar. Det är bra att Dramaten ger en sådan uppsättning under sommaren. Vi vill väl alla att de kommande generationerna ska lära sig att älska scenkonst och teater också?
Denna föreställning vänder sig också till en publik utanför Sverige, en del datum kommer den att textar på engelska: 11 juni, 12 juni, 18 juni, 19 juni och samtliga datum i juli.
Nej den föreställningen passar ingen & definitivt ej barn.
För lång, lillebror är en tjej, Karlsson alkis, storebror fikus, jag känner inte igen allas vår Karlsson på taket, den här föreställningen var bara konstig & seeeg, undvik!
Det var det värsta skräp jag sett. Pinsamt, en plåga – och jag har sett mycket, väldigt mycket. Det kröp i kroppen av att se värdelös scenografi, överspel helt utan värme och det valiga när en usel regissör ska framställa dåtid – alla ska röka. Föräldrarna slår Lillebror upprepat och könsrollerna är 60-tal. VEM är det som ska se pjäsen? Det kan ibland vara bra att fråga sig det innan man släpper fram klåpare som vill framhäva sig själv. Alla dessa barn som satt där idag, när skrattade de och var engagerade? Jo, när pruttkudden kom fram, när lillebror och Karlsson var själva. Tack Nour och Krister som var behållningen, resten var värdelöst. Rekomenderas INTE, inte heller av barnen
Teater är snart inte värt att gå på, är grymt besviken! .Hur de kan förlöjliga en trevlig och rolig berättelse. Med Krister Henriksson som mest föreställer en fyllegubbe, än Karlsson. Propellern fick sitta på när han flög in sen var han utan och var sminkad som en clowm i skjorta och hängande slips. Föräldrarna och äldre syskon som röker och slår lillebror. Jag rekommenderar Astridlindgrens värld som gör Astrid Lindgrens filmer grymt mycket bättre!