De stora vidderna
Av Arthur Schnitzler
Översättning Horace Engdahl
Regi Tobias Theorell
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljus Torkel Blomkvist
Peruk och mask Peter Westerberg, EvaMaria Holm
Premiär 13 februari, Lilla scenen på Dramaten
Det händer inte ofta, men natten efter att jag sett premiären på denna föreställning, vaknade jag av mardrömmar, orsakade av föreställningen. Den vän jag hade med mig på föreställningen berättade för mig att hen också fått mardrömmar. Arthur Schnitzlers ”De stora vidderna” är ett mörkt drama som gör vår svenske dramatiker Lars Noréns verk till varma föreställningar med hopp om mänskligheten i jämförelse. Att vi båda fick mardrömmar säger nog något om hur stark föreställningen är, hur omöjligt det är att lämna salongen opåverkad.
… själen … har stora vidder, som en diktare en gång uttryckte det … eller vad det kanske en hotelldirektör.
Ett centralt citat ur dramat De stora vidderna av Arthur Schnitzler.
Själens förmåga till både trohet och trolöshet, till både kärlek och hat, till svek och bedrägeri, ja föreställningen rymmer mycket men den dominerande känslan efteråt var ångest och skräck. Den österrikiske författaren Arthur Schnitzler (1862-1931) var på sin tid högst kontroversiell. Han såg på kärlek och sexualitet med läkarens klara och svala blick, så skarpt att en pjäs som Ringlek fick spelförbud. Idag har hans pjäser fått en renässans i Europa.
Dramat ”De stora vidderna” är mer än hundra år gammalt, det hade premiär 1911. Det är oerhört fascinerande hur de människor som gestaltas i dramat skulle kunna vara från idag, så uppfyllda av yta och så fixerade vid ungdom. Hundra år sedan det skrevs och det är en träffsäker beskrivning av nutidens ytlighet och den passar oerhört bra i Sverige, som ju är världens mest åldersdiskriminerande land. I vilket annat land ses erfarenhet och ålders visdom så negativt som i Sverige?
De två huvudkaraktärerna makarna Friedrich och Genia är i fyrtioårs-åldern och vill vara ungdomar. För att slippa möta verkligheten flyr de sin inre ångest och försöker att blunda för tidens gång genom att ha kärleksaffären med unga människor. De är totalt självfixerade och spelar skoningslöst ut varandras känslor och sina vänner och bekantas känslor.
Regissören Tobias Theorell säger om dramat i ett pressmeddelande:
– De stora vidderna skrevs 1911 men går rakt in i vår tid. Schnitzler skildrar människor som lever en till synes bekymmerslös tillvaro. De har massor av fritid och pengar, fina sommarhus och stimulerande umgänge. Sköna sommarhäng med tennismatcher, extremsporter och otrohetsaffärer. Men innerst inne mal den molande känslan av ensamhet och tomhet. De lever sina liv på lek och som om deras handlingar inte kunde få några konsekvenser. Men det får de. Dödliga konsekvenser.
Föreställningen spretar dock aningen för mycket som den paketerats nu. Första halvan, före paus, går i ironins och komedins tecken. Efter paus hårdnar det till, det blir mörkare och tragiskt.
Föreställningen står och faller med att Thomas Hanzon är så bra, så hundra procent rätt i sin roll. Denna vidrige Friedrich, så egofixerad tar hela tiden över alla sammanhang, ljuger för allt och alla och sig själv, charmerar allt och alla och är samtidigt medveten om sin ambivalens – denna karaktär skulle inte vara trovärdig om inte Thomas Hanzon gör honom hundra procent. Friedrich själv tycker att allt han gör är rätt. Om han inte trodde det skulle dramat inte hålla.
Däremot är föreställningen för lång. Den var utannonserad som tre timmar med var tre timmar och tjugo minuter. Redan tre timmar är för långt, en hel del scener var för långdragna, för utdragna, för mycket omtugg. I sin helhet tror jag den skulle vinna mycket på att korta ned den en halvtimme.
Ett pressmeddelande berättar om Arthur Schnitzler:
Schnitzler är en av de mest spelade dramatikerna på Dramaten. Mellan 1910 och 1922 satte teatern upp hela 16 pjäser av honom. De stora vidderna har spelats en gång tidigare på teatern, 1915, och då under namnet Det vida landet.
Sigmund Freud, samtida med Schnitzler, såg i honom en ”psykologisk djupforskare, så ärlig och orädd som ingen förr”. Stanley Kubricks omtalade film Eyes Wide Shut (1999) baserades på Schnitzlers roman Drömberättelse.
Medverkande
Friedrich Hofreiter Thomas Hanzon
Genia Hofreiter Petronella Barker
Dr Mauer Erik Ehn
OttoMeinhold-Aigner Otto Hargne Kin
Herr von Aigner Staffan Göthe
Anna Meinhold-Aigner Chatarina Larsson
Fru von Wahl Irene Lindh
Erna Rakel Benér Gajdusek,
Julius Natter Reuben Sallmander
Adele Natter Julia Dufvenius
Foto: Roger Stenberg
