Musik

Moneybrother är tillbaka – för en kväll. Den 3 februari 2017 kliver Anders Wendin i Moneybrother-kostymen för första gången på snart fyra år, för att tillsammans med fullt band bjuda på en storslagen konsert på vackra Vasateatern i Stockholm. Syftet? Att tjäna pengar. Till en skola en Kenya.

Moneybrother berättar själv i ett pressmail:

Hej,
Förstår viss förvirring, men nu är det alltså Moneybrother som skriver igen.
Egentligen bara av ett skäl. Det är dags att tjäna pengar.
Jag har nämligen tillsammans med Peter och Tony byggt en skola i Kenya.

Så här är det:
För ungefär ett år sedan var jag i Nairobi, Kenya för att spela in musik tillsammans med funktionsnedsatta lokala musiker. Så här skrev jag då om mitt möte med musikgruppen Playback:

”Vi sätter oss i bilen och åker (och åker och åker, herregud trafiken i Nairobi…) långt ut i de fattiga förorterna som omger citykärnan. Bostadsområdena avlöser varandra och husen blir mer och mer fallfärdiga. Jag har inte hört nån musik som gruppen producerat och jag förväntar mig kanske inte att få höra storverk. Men eftersom livet aldrig blir som man tänkt sig så är det precis det som sker. Storverk alltså.”

En av musikerna jag samarbetade med i Nairobi heter Baba Gurston. När vi sågs levde han i ett av Nairobis fattigaste slumområden. Jag och två eldsjälar från Göteborg (Peter Pop Lundbäck och Tony Praetorius) har tillsammans med Baba tagit ett privat initiativ och byggt:

Baba Gurston Inclusive School.
En skola för barn med funktionshinder i Kenya.

Skolan ligger utanför Kisumu nära Victoriasjön i Kenya, i den by som Baba ursprungligen kommer från.
Förutom klassrum innehåller skolan rektorsbostad. Att det finns folk på skolan dygnet runt är nödvändigt då den också kommer fungera som knytpunkt för olika sociala och kulturella arrangemang. Undervisningen startar redan den 6 oktober för de barn som på grund av funktionshinder blivit nekade plats på vanlig skola. Läsåret 2017 kommer 122 barn gå på skolan.

Och det här är varför Moneybrother ska spela på Vasateatern den 3 februari.
Jag har inte sjungit på engelska på snart 3-4 år. Jag har dragit ihop ett stort band. Det kommer bli vackert och varenda spänn går till att säkra driften för skolan.

’

Stockholm Jazz Festival slår publikrekord för femte året i rad – 26.300 besökare, berättar en pressmeddelande:

Sedan 2012, då festivalen flyttade inomhus har Stockholm Jazz Festival vuxit för varje år och blivit ett av de allra största årliga kulturevenemangen i landet. I år har festivalen spridit ut sig mer än någonsin och festivalen har under sina tio dagar kunnat erbjuda 169 konserter på 37 scener runtom i Stockholm – och en rekordsiffra på 26300 besökare. Utöver dagsaktuell svensk jazz har Stockholm Jazz Festival i år haft ett stort internationellt och interkulturellt fokus och bjudit in artister från hela världen för att visa på jazzens världsomfattande relevans och spännvidd.

”Årets festival är ett bevis för att vi tveklöst berikar oss själva och kulturen genom att se hela världen som vår angelägenhet, arbetsfält och lekplats utan gränsdragningar; såväl fysiska som mentala”, säger festivalchefen Eric Birath. ”Vi har erbjudit publiken möten med musiken som i en stängd värld hade varit omöjlig. Jazz har alltid handlat om att utmana och flytta fram positionernas gränser, det tycker jag vi manifesterat på scen i år.”

2012 bytte Stockholm Jazz Festival skepnad och gick från en sommarfestival på utomhusscener till ett höstevenemang som sprider ut sig på flera inomhusscener i staden. Första året drog festivalen 12.000 besökare, andra året (2013) kom 15.000 och 2014 landade publiksiffran på strax över 21.000. Förra årets siffra var 25.800 besökare.

Totalt ingick 37 scener i årets festival där bland annat Debaser Medis och Vasateatern var nya i sammanhanget. Antalet konserter för året är närmare 170 stycken vilket gör årets jazzfestival till den största någonsin.

”Det är fantastiskt att Stockholm Jazz Festival fortsätter att växa år efter år. Det visar på ett otroligt engagemang från våra samarbetsscener och ett alltjämt ökande intresse för jazzen hos publiken”, säger Eric Birath avslutningsvis.

Årets festivalprogram bjöd på stora internationella jazzstjärnor. Namn som Dee Dee Bridgewater, Archie Shepp, Steve Gadd, Avishai Cohen, Abdullah Ibrahim och Roscoe Mitchell får varje jazzälskares hjärta att klappa snabbare. Under festivalen har man även kunnat se Fatoumata Diawara, Meshell Ndegeocello, Hailu Mergia, BJ The Chicago Kid, Cory Henry, Melissa Aldana, Cyrille Aimée, Tia Fuller, Sons of Kemet, med fler.

Stockholm Jazz Festival har självklart även bjudit på en stor mängd svenska akter och kan stoltsera med namn som Bobo Stenson, Naoko Sakata, Tingsek, Vivian Buczek, Peter Asplund, Lina Nyberg, Viktoria Tolstoy, Bengt Berger, Karin Hammar och Malena Ernman som framträdde tillsammans med jazzflöjtisten Magnus Lindgren.

Stockholm Jazz Festival bevakades av internationell press från USA, Danmark, Frankrike och Tyskland. Sveriges Radio P2 har livesänt från festivalen och många konserter finns nu att lyssna på här.

En institution i svensk modern jazz som inte behöver spana efter sitt sound.

Göran Lagerberg (slutat), Ulf Andersson, Åke Eriksson, Ulf Adåker, Stefan Blomquist samt Rafael Sida

Foto Hans Kronbrink

EGBA – St:a Clara Bierhaus     4

S:ta Clara Bierhaus Stockholm

12 oktober 2016

EGBA peakade andra halvan av 70-talet och långt in i nästa decennium. En av de allra första gångerna jag hörde livejazz, var när  fusionhjältarna lirade på Nef  hösten 1976.Ulf Andersson och Ulf Adåker var som bekant med vid starten. För tredje eller fjärde året i rad hade de blivit inbokade under festivalen i Gamla Stan, för att på pub spela delvis unplugged. De rutinerade medlemmarna har fått ett  nytillskott, Mikael Berglund lärare i elbas, vars solo i första set prisades påtagligt av bandledare Ulf Adåker.  Ljudet var tyvärr i omgångar för kompakt och starkt i den trånga interiören.  Skulle eliminerandet av elförstärkt bas ha gjort  våld på varumärket? Till saken hör att Åke Eriksson uteslutande använde vispar och Stefan Blomqvist spelade nästan bara akustiskt.

Cirka tre låtar in i andra set tvingades jag avvika för att  hinna till sista tågavgång mot Göteborg. I vilket fall inledde man i afrikansk anda. Temne var en sprittande melodi i olika stämning, låten celebrerade Ahmadu Jarrs forna inflytande i gruppen. Lade märke till Rafael Sida på congas samt hur trumpet och tenorsax i olika tonarter tvinnade sig kring varandra i ett givet tema. Ett attraktivt laid back – groove kunde spåras i vad jag uppfattade som Everything´s Gonna Be All right. Till sin karaktär en sugande komposition berikad  av excellente Blomqvist som avlöstes av ovan nämnda bassolo..  Kea toppades med  karaktäristisk slagverksduell där vi kunde njuta av extra mycket finesser och referenser till amerikansk 70-tals fusion. Samarbetet emellan Åke och Rafael fungerade fantastiskt.

Det stråk som genomsyrade aftonen kan rubriceras som latin funk.   Balladen Stockhome, med spröda vackra toner av Adåker  och behagligt anslag från Blomqvist, hade lånat drag av A Remark You Made. Och en ny låt på repertoaren Tin In Deo,  hade skrivits av slagverkare i Dizzys första storband, ett dramatiskt stycke med markerade skiftningar i tempo med Sida på sprudlande sång. De eminenta blåsarna och slagverk öste på unisont i den mycket medryckande klassikern Clean Harry, vars upphovsman vid pianot ljudmässigt  fick finna sig i en underordnad roll. Efter paus kunde konstateras att EGBA kom in i sitt självgående sväng. Medan de befann sig i andra andningen hördes exempelvis I Don´t Know Betty But I Think It´s A Clarinet) och ljuvligt ömsint  slingrande  Bland tomtar och kontroller från tidiga mästerverket Jungle Jam. 

Samspelet mellan de välrenommerade musikerna satt som det skulle. Influenser till trots  har EGBA definitivt  ett eget sound med en imponerande katalog. Jämfört med liknande konstellationer är deras stora fördel  en mängd låtar som håller hög klass. Skriva låtar är ett hantverk de behärskar. Vidare måste  x 2 Ulf framhållas, deras melodiska uttrycksfulla spel utgör en omistlig grundsten. Inte det mest omvälvande gig gruppen gjort, däremot en synnerligen stimulerande upplevelse. Undrar förresten om det blev någon rytmuppvisning av Dr. Åke efter att jag lämnat.