Musik

Konsert

Jack Vreeswijk & Cajsastina Åkerström

Södra Tearn

Det finns en tyst magisk kraft mellan Jack Vreeswijk och Cajsa Stina Åkerström. Öppningen på Södra Teatern med ”Här är vår sång”, där de i duetten får håren att resa sig. Deras närhet och otvungna sätt att på scenen ge varandra utrymme är unikt, det behövs ingen out fit, det räcker med två starka personligheter.

Det behövs inte många gester mellan två personer som har magi, därtill en likartad historia som barn, vad säger man lika barn leka bäst – i all kärlek.

Deras urval av låtar är vad vi alla mins av Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk musik från vår tid. Själv älskar jag Ruben Nilsson som tolkades så oerhört starkt av Fred. Jag ryser fortfarannde på Fatime (Vreeswijk) Blues för Fatumeh – som jag hörde första gången medToni Holgersson.

Vad hände Fatiumeh, hon dog aldrig berättar Jack, hon blev ren och sedan präst. Livet blir ibland ljus. Oslobrevet till Cajsa Stina, har jag alltid känt som något odödligt. Att skriva det brevet till sin dotter, som elegi över över rivningen av Klara till ett barn som knappast hade minnen av Klara.

Det är på tiden med två av barnen till våra mest kända skalder/vissångare har många sagt, ja men min njutning är inte de i alla sammanhang sjungna låtarna, utan snarare att två personer som besitter en så total ödmjukhet inför sitt arv, musiken, gör det utan glida eller ens försöka bli sina pappors kopior och att Jack Vreeswijk efter alla år inte får vara Jack utan krav på musikaliskt arv efter en nationalskald irriterar mig. Cajsa Stina har lättare hon har inget krav att låta som Fred av naturliga skäl men också över att Fred aldrig fick samma profil som Vreeswijk. Heder åt Cajsa Stina Åkerström och Jack Wreeswijk som så enkelt varmt, sjåsfritt gör ett program de vill göra inte vad vi förväntar oss.

”I give you the morning” – i Fred Åkerströms översättning, med dedikation till hustrun, framförd av den gemensamma dottern – vackrare än så kan det inte bli och så mer värme kan inte ge avtryck i mitt hjärta.

Anne Skånér

Lambchop kommer till Sverige för två konserter i början av 2017:
24 februari – Stockholm, Fasching
25 februari – Malmö, KB

Ett pressmeddelande berättar:
Med sin detaljrika ljudarsenal och inspiration från barndomskvarteren i södra Nashville skapar Lambchops frontman Kurt Wagner ett äventyrslystet musikaliskt projekt som låter som ingenting annat – direkt förankrat i honom själv. Den 24 februari kommer Lambchop till Stockholm, dagen efter till KB i Malmö! Välkomna!

Lambchop kan ses som ett kollektiv snarare än band eftersom medlemmarna varierar, även om Wagner alltid finns med. På samma sätt fluktuerar projektet kring flera musikaliska centra, framförallt runt countryn – men musiken tangerar både soul och och postrock i sina vida rörelser. I ryggen har Lambchop en uppsjö av klassiska album; debuten I Hope You’re Sitting Down/Jack’s Tulips, det ambitiösa dubbelsläppet av Aw C’mon och No, You C’mon och 2012 års Mr. M för att nämna några.

När nya albumet For Love Often Turns Us Still (kommer i november) presenterades gjordes det med låten The Hustle – dryga arton minuter lång är det en episk låt där kraut och elektroniska influenser varvas med luftig country och ödmjuk rock. Bland piano och blåsinstrument virvlar de elektroniska tonerna fram till ett sömlöst möte mellan genrer som ofta anses stå långt ifrån varandra. Inget kunde dock vara mer felaktigt. I Lambchops värld gifter sig också gospel, r&b, hiphop och klassisk Dylan-doftande rock med romantisk americana.

Efter 30 år är det en väl inoljad maskin som snart åker på turné – oavsett hur många bandmedlemmar som medverkar är Kurt Wagner den sammanhållande länken. Influenserna är många, uttrycket är alltid Lambchop.