• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

6 november, 2026 by Thomas Johansson

Betyg 3 (5)

Det är alltid lite extra spännande när ett helt nytt band presenterar sin första låt. Det finns inga gamla meriter att luta sig mot, ingen låtskatt att plocka fram och inga förväntningar som byggts upp genom tidigare släpp. Allt börjar här. För Upproret är ”Dom kan inte med oss” startskottet. Band som upptäcker att de delar namn med andra band, brukar försöka lösa det, Fontaines la till D.C. för Dublin City. Noice blev så stora att det andra bandet med samma namn försvann. Noice gjorde dessutom att en hel generation svenskar stavar till Noice med C. Hur ska det bli med Upproret, det får vi se.

Det första jag kommer att tänka på när jag hör låten är Red Hot Chili Peppers. Inte som någon direkt kopia, men det finns en tydlig inspiration från deras sätt att blanda rock med funkigare rytmer och en ganska självklar musikalisk kaxighet med rap. Lägg till influenser från den klassiska engelska hårdrocken och vi får en blandning som känns både bekant och tilltalande.

Det är just kombinationen jag gillar. Här finns något av den amerikanska rockens sväng, men också den brittiska rocktraditionens tyngd och raka uttryck. Och ovanpå allt detta ligger den svenska texten. Det gör faktiskt mer än man kanske först tror. På svenska kommer orden närmare, attityden blir tydligare och låten får en annan personlighet än om den framförts på engelska.

”Dom kan inte med oss” är också en titel som sätter tonen. Det finns ett trots i den, en känsla av att inte be om lov eller vänta på att någon annan ska öppna dörren. Det är en ganska passande inställning för ett band som just ska börja sin resa. De skriver att de startade 2018, med killarna var då i 12-års åldern och det har tagit tid till debuten. Är ungefär samma som Markus Krunegårs punkband Hets, som i nästa vecka, enligt bandet, ska göra en Sverige turné, men lämnar aldrig Södermalm.

Jag tycker framför allt om att Upproret inte försöker låta som ett modernt, tillrättalagt rockband. I stället finns en tydlig kärlek till rockens olika epoker. Det är musik som hämtar sin inspiration från förebilder, men som inte behöver skämmas för det. Tvärtom. Det är ofta där den bästa rockmusiken börjar.

Samtidigt är det här bara första låten. Det ska bli intressant att höra hur bandet utvecklar sitt sound och om de vågar ta ut svängarna ännu mer framöver. Den svenska texten är en tillgång som jag gärna vill höra mer av.

Upproret har i alla fall gjort en sak rätt: de har presenterat sig med en låt som har en tydlig musikalisk identitet och som ger lust att höra mer. Det är en bra början. Nu gäller det att följa upp den.

En lovande debut med rocken i blodet och en dos svensk trotsighet.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

6 november, 2026 by Thomas Johansson

Fontaines D.C. på Hovet

Betyg: 4/5

Det är något speciellt med att följa ett bands resa genom Stockholm. Första gången Fontaines D.C. spelade här var på lilla O-Baren. Nästa gång hade de tagit steget till Debaser. I kväll stod de på Hovet. Visserligen i en halverad konsertlokal, men inför ett utsålt hus. En resa som säger en hel del om hur långt det irländska bandet har nått på sju år.

Och kanske ännu mer om hur de har förändrats musikaliskt.

Fontaines D.C. är inte längre bara det där hungriga postpunkbandet som med irländsk själ och poetisk desperation ville slå sig igenom bruset. De har blivit ett betydligt mer mångfacetterat band, där den råa energin fortfarande finns kvar, men numera samsas med elektroniska utflykter, stora känslor och ett mer drömskt, stundtals nästan filmiskt uttryck.

Kvällens 22 låtar blev på många sätt en musikalisk resa genom hela den utvecklingen.

Redan från inledningen med ”Tongue” etablerades en känsla av att bandet inte tänkte bjuda på någon försiktig uppvärmning. ”Here’s the Thing” följde och satte tonen med sin rastlösa energi. Därefter kom ”Nabokov”, innan publiken fick det första riktigt stora utropstecknet i ”Boys in the Better Land”. Den sistnämnda är fortfarande ett av bandets mest effektiva vapen. En låt som påminner om varför Fontaines D.C. en gång blev ett av de mest spännande namnen på den brittiska och irländska indiescenen.

”Marianne” och ”Jackie Down the Line” förde konserten vidare mellan det gamla och det nya. Det är en av bandets stora styrkor: de behöver inte välja mellan den kompromisslösa postpunken och det mer melodiska, tillgängliga uttrycket. De kan röra sig mellan båda världarna utan att förlora sin identitet.

Setlistan var också intressant ur ett textmässigt perspektiv. Det finns en tydlig berättelse i Fontaines D.C låtkatalog. Från ungdomens frustration, klassmedvetenhet och irländska identitet till existentiell oro, hemlängtan och en allt mer komplicerad syn på den moderna världen.

I ”A Hero’s Death” möter vi en sorts uppgivenhet som nästan blivit ett signum för bandet. ”In the Modern World” erbjuder däremot en annan sida. Här finns ett romantiskt sökande efter något mänskligt och äkta i en värld som tycks befinna sig i ständig upplösning. Det är en av kvällens mer eftertänksamma stunder.

Sedan kommer ”Happy for You”, ”Big Shot” och ”Death Kink”. Den sistnämnda är ett tydligt exempel på den mörkare och mer experimentella riktning bandet tagit. Här finns manipulation, destruktiv kärlek och en musikalisk nerv som snarare bygger upp obehag än traditionell rockeufori.

”Mimesis” och ”Bug” fortsätter utforskandet av det mer oförutsägbara Fontaines D.C. Det är inte alltid musik som omedelbart söker publikens jubel. I stället handlar det om stämningar, kontraster och ett band som vågar lita på sitt eget uttryck.

Men när ”Favourite” kommer känns det som att hela konserten får en ny dimension. En låt om tid, minnen och förändring som också fungerar som en påminnelse om hur snabbt allt kan passera. Den är både vemodig och hoppfull, och kanske en av bandets allra vackraste kompositioner.

Mot slutet växlar bandet upp igen. ”Demolition” följs av ”Starburster”, där panik och ångest förvandlas till något nästan euforiskt. Det är en låt som sammanfattar mycket av det Fontaines D.C. blivit: ett band som kan göra något stort och nästan dansant av människans allra mörkaste känslor.

Extranumren blir sedan en väl avvägd avslutning. ”Japan” och ”Six Shot Morning” följs av ”I Love You”, kvällens kanske viktigaste politiska markering. En låt där Grian Chatten riktar sin frustration mot sitt hemland, dess utveckling och den nationalism och politiska besvikelse som präglar texten. Det är en personlig uppgörelse som samtidigt får en större räckvidd.

Att avsluta med ”Where Is Gone?” lämnar en eftertänksam känsla snarare än en enkel triumfatorisk final. Det är ganska typiskt Fontaines D.C. De vill inte nödvändigtvis ge publiken alla svar. Ibland är det själva frågorna som är viktigast.

Det finns en del att uppskatta i kvällens låtval. 22 låtar ger en generös genomgång av bandets olika perioder, samtidigt som tyngdpunkten ligger på det mer moderna och experimentella Fontaines D.C. De har inte fastnat i nostalgi eller blivit ett band som bara spelar sina tidiga publikfavoriter. Det är modigt, även om det ibland innebär att några av de riktigt stora urladdningarna får stå tillbaka.

Och kanske är det just där kvällens fyra plus landar. Det är en mycket bra konsert, med ett band som fortsätter att utvecklas och som har en låtskatt få jämnåriga grupper kan matcha. Men det är inte riktigt den där fullständiga urladdningen som får allt att explodera och lämnar en med känslan av att ha bevittnat något alldeles extra.

Från O-Baren via Debaser till ett utsålt Hovet. Fontaines D.C. har vuxit ur de små scenerna, men har lyckligtvis inte vuxit ifrån sin rastlöshet, sin nerv eller sin vilja att utmana.

Det ska bli intressant att se var de spelar nästa gång. Och framför allt vilka de har hunnit bli då.

Betyg: 4/5

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Sveriges första musikvideofestival

5 november, 2026 by Redaktionen

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival den 21 november 2026.

Ett pressmeddelande skriver:
Lördagen den 21 november slår Sveriges första musikvideofestival upp dörrarna på multibiografen KINO i Lund.

Är musikvideon död bara för att MTV gav upp i början av året?
Vårt svar är: Inte alls!
I Lund går vi mot strömmen och arrangerar Sveriges första musikvideofestival.
Varför i Lund?
Jo, för här fanns Apollon Bild & Film, ett litet gäng som kallade sig punkare men vars musikvideor lyfte svenska band och artister som Army of Lovers, Ace of Base, Rednex och The Cardigans till världsberömmelse tack vare sina nyskapande musikvideor som tog MTV med storm. Apollon dominerade den svenska musikvideomarknaden och var i mitten av 90-talet det enskilda produktionsbolag som hade flest visningar på MTV Europe i konkurrens med stora bolag i England, Tyskland och USA.

I år är det fyrtio år sedan Apollon grundades av Fredrik Boklund och Martin Persson, och därför är Apollon det självklara temat för årets festival.
Bland gästerna finns halva Army of Lovers, som kommer att berätta om hur deras helt epokgörande videor kom till i nära samarbete med regissören Fredrik Boklund och scenografen Linda Janson, som efter tiden i Apollon gick vidare för att vinna ett antal guldbaggar.
Robyn, Meja, Lisa Nilsson, Joey Tempest och Mauro Scocco är andra stjärnor som fick hjälp på vägen av Apollons alltid mycket uppmärksammade videor. Internationellt jobbade de med bland andra Mark Wahlberg, Einstürtzende Neubauten och Saint Etienne.

Många talar om det svenska musikundret. Färre känner till det svenska musikvideoundret som låg till grund för framgången. Apollon producerade bortåt 500 musikvideor och var de stora filmtillverkarnas största kund i Skandinavien – betydligt större än filmbolagen.
Lördagen den 21 november slår Sveriges första musikvideofestival upp dörrarna på multibiografen KINO i Lund.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Lund, Musikvideo, Musikvideofestival

Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

5 november, 2026 by Pernilla Wiechel

Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

A busstop in Vasco da Gama
Av Dan Theorin
Plats Riddarhuset
Arrangör Stockholm Chamber Music
Medverkande David Härenstam (gitarr), Nils-Erik Sparf (violin), Karin Hellqvist (violin), Kim Hellgren (viola), Kevin Kirs Verstege (cello)
Framförande som recenseras: 4 november 2026

Den som är verksam kompositör inom klassisk modernistisk musik får leta nogsamt efter goda tillfällen att framföra sina verk. Denna gång blev uruppförandet av Dan Theorins (född 1963) verk A busstop in Vasco da Gama särdeles lyckosamt. Inrymt som en del av en hel afton under festivalen Stockholm Chamber Music – tillägnad musik och texter kopplade till judisk och persisk tradition – stämde i princip allt.

Theorins nyskrivna verk ska upplevas som ett musikaliskt porträtt av Gaspar da Gama, en judisk tolk och sedermera rådgivare åt Portugals kung. Vi får veta att Gaspar troligen föddes i Alexandria, efter att hans föräldrar lämnat Polen på grund av förföljelser. År 1498 mötte han självaste upptäcktsresanden Vasco da Gama utanför Indiens kust, som också senare blev hans vän. Men först misstänktes Gaspar för spion, greps och torterades. Under stark press tvingades Gaspar därefter konvertera till kristendomen vilket gjorde att han tog sig namnet Gaspar da Gama. Hans minst sagt händelserika och turbulenta liv väcker frågor om vikten av nationstillhörighet i krigstider, förföljelse, men också handelns eviga roll som förenande faktor.

Kompositören Dan Theorins tidigare produktion omfattar både instrumental- och scenisk musik. Mindre känt är kanske att han – före studierna i komposition på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm – också skrivit rock- och popmusik. 2011 skrev han en kammaropera i två akter med en speltid på 70 minuter Galene. Han skrev då både librettot och musiken för fyra solister (sopran, alt, tenor, baryton) samt blandad kör, orkester och elektronik. Samma år skrev han ett annat verk, på ca 13 minuter, för en soloviolin plus en större orkester samt piano Adieu misanthrope. 2013 skrev han A frog´s dream för en symfonisk blåsorkester, omfattande 10 minuter. År 2021 skrev han sång- och körverket på ca 3 minuter Tänk vad jag vore förutan dig, komponerat för konsert.

För att återgå till kvällens verk A busstop in Vasco da Gama kan min personliga upplevelse, som lekman inför ett så modernistiskt verk, sammanfattas som en vacker och uppiggande vandring bland överraskningar. Ordet smältdegel, kommer upp..Theorins musikaliska miljö – som bildas via verkets ändå ganska tydligt inramande delar – innehåller både orientaliska klanger och det som uppfattas som modernistiskt, liksom experimentellt ”rent”. Framför allt känns instrumentens olika resonanslådor och specifika frekvenser utnyttjas spirituellt för att väcka sinnen o fantasi. (Något som känns igen från A frog´s dream). Extra vackert och lekfullt var avslutet som vändes upp i en ljus klang. Tre fioler (varav en viola), en cello o en gitarr var en alldeles lagom ensemble anpassad för verket. Musikerna framförde stycket levande och lyhört i en mycket lyckad samverkan.

Det var svårt att inte njuta lite extra i en så bländande vacker miljö. Riddarhuset gav i sin högtidlighet ett fint allvar till aftonen i sin helhet, som ju hade ett känslosamt och allvarligt tema. Tyvärr var jag tvungen att avgränsa min recension till endast detta uruppförande av Dan Theorins verk, och rusade i pausen.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt Taggad som: Vasco da GAma

En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

4 november, 2026 by Mats Hallberg

1/11 2026

Dergårdsteatern i Lerum (arrangör: Musik i Lerum)

Finns bara en omständighet som genererade en ynkans besvikelse. Den inföll vid signering efter en fantastisk konsert. Hade hoppats att tillställningens huvudperson Bobo Stenson skulle känna igen mig, vilket tyvärr inte var fallet. Glad för att jag ändå fick en liten pratstund och kunde presentera mig, talade om att och var jag recenserat trion live och på skiva. Tog också chansen och förhörde mig om återväxten hos ECM. Veteranen Manfred Eicher producerar nämligen pianotrions album liksom en stor mängd andra utgivningar varje år. Nuvarande sättning av trion – kontrabasist Anders Jormin och på trummor och percussion Jon Fält – har släppt fyra plattor, varav två blivit tilldelats Gyllene skivan-utmärkelse. Bobo Stenson har i eget namn vunnit ytterligare ett par Gyllene Skivan-röstningar. Trion fick också en Grammis för sin senaste skiva Sphere och tidigare har Bobo Stenson trio belönats med fler Grammis. Pianisten har erhållit en mängd priser under årens lopp, bland annat Jazzkatten, kunglig medalj samt utmärkelsen Lifetime Achievement Award utdelad av Svensk Jazz.

Visade sig sannerligen vara värt att göra resan med tåg till Lerum denna söndagseftermiddag. Att nästan samma meny av livemusik serverades på den förnämliga festivalen i Ystad i augusti vattnade inte ur upplevelsen, fördjupade den snarare. Så befriande att få insupa art for art´s sake på en sådan här svindlande nivå, vars känsla av att musicerandet uppstår i nuet är påtagligt. Överenskomna passager kombineras på ett exalterande sätt med improvisatoriska inslag. Tror att de är större på jazzscenen i Europa på festivaler och på turnéer förlagda till konserthus. Arrangören som nu har utskänkningstillstånd och erbjuder både fika och räksmörgås i pausen, kunde ändå räkna in en tresiffrig skara.

foto Qlaez Wennberg

Tror mig om att ha sett pianotrion en handfull gånger, framför allt på Nef. De prominenta musikerna har jag förstås hört på annat håll var för sig. Har rört sig om Rena Rama, Charles Lloyd, Sister Maj´s Blouse (spelar kompositioner signerade Börje Fredriksson), Stoner, Trees of Light, Entra, Torbjörn Zetterberg, Mattis Risberg Mining med flera. Vad beträffar materialet hos Bobo Stenson trio skrivs åtskilliga kompositioner av professor Jormin.

För att generalisera inspireras man sällan av amerikanska sångboken. Istället hämtas och arras från klassiska tonsättare, konstmusik och folkmusik runt om i världen. De tolkar hellre Silvio Rodriguez än Duke Ellington. Och senaste skivorna innehåller endast små fraktioner av bebop. Live ökar naturligt nog spännvidden och publiken garanteras lika hisnande som magnifika kontraster inom en skönjbar, ytterst flexibel ram. I synnerhet Jon Fält roas av att underhålla med hyss, att tillföra rytmiska eller prasslande krusiduller. Det har blivit hans signum.

foto Qlaez Wennberg

Vi får oftast veta vad de spelar. Presentationer ges av Bobo och ibland från trions i Göteborg boende basist. Akustiken var perfekt! Arrangörens investeringar i bästa möjliga ljud var notabelt under denna underbara konsert över två generösa set. Man börjar i lätt avantgardistisk anda genom att tolka Våren av Sven-Erik Bäck i skenbart impulsiva, ryckigt framväxande bågar. Den lättsamma pulsen i The Red Flower stimulerar, en folkmelodi som Jormin märkligt nog adapterat från Nordkorea, ett land han besökt. Här levereras konsertens första bas-feature och det låter verkligen inte som musik från detta tillslutna land.

Den innovativa påhittigheten förstärks med oförutsägbara, kul sekvenser i komposition från Kuba. Visar sig vara El Mayor av Silvio Rodriguez vars original jag råka äga på vinyl. Vi förunnas en vibe av latin-rytmer med Fält i framkant. Det speciella med en jazzbaserad trio medveten om att inget behöver bevisas, är att de överlag framställer skönjbara centrum vilka varvas med uppiggande avstickare. Ibland håller sig männen uteslutande till melodi och tema med bedårande resultat.

Även om låtlista sällan ingår i recensioner kan meddelas att två kompositioner av Jormin framförs i följd. Den första är den ljuva balladen Aftonsång som söker sig fram med ett hymn-liknande anslag. En reflektion ger en bild av nivån: Den eleganta skärpan parad med äventyrligt raffinerat samspel jämte delikata solon håller världsklass. Lyckas inte tyda alla mina anteckningar. Framgår ändå att före paus ger de oss ett av sina paradnummer, nämligen Don´s Kora Song vars upphovsman är den i Sverige på sin tid verksamme och bosatte Don Cherry. Eggande rytmiken föregås av ett förtjusande stycke på piano arrat av Stenson.

Andra halvan inleds up tempo. Jormins Oktoberhavet baserad på dikt av Tomas Tranströmmer, blir i livetappning ett förvånansvärt yvigt alster. Det följs upp med Helios av samme kompositör, en koncentrerad melodi som exalterar. Därefter har det blivit dags för den som anbringar prasslande, snärtiga och klangrika sound att företa en fantasifull exkursion. Fält älskar oberäknelighet till den grad att han i denna avdelning och i korta inlägg påminner om en performanceartist. Nu när de är inkörda på en specifik repertoar, får man intrycket att musikerna roas av att försöka överraska varandra då tillfälle medges. Stenson och Jormin interagerar på känt manér med publiken genom humoristisk ödmjukhet. Överhuvudtaget genomsyras trions charmerande aktiviteter av kreativ dynamik.

De sympatiska individerna – en 40-talist från Västerås, en 50-talist från Göteborg född i Jönköping samt en sen 70-talist från Sandviken – har kul i en infallsrik, fladdrig sak som inte introduceras. Fröjdefull impro övergår i höjdpunkt centrerad kring intrikata rytmer. Efter att de avtackats med rosor av arrangörens representant Qlaez Wennberg och fått stående ovationer besvaras bifallet med ett betagande extranummer. Tog efteråt reda på att det var Music For A While av barockkompositören Henry Purcell /1855-1695). Hade ett så pass angenämt sound att det lät mer som ett bitterljuvt ledmotiv än ett troget återgivande av barockmusik. Hänförande vemod i version hämtad från Gyllene Skivan-belönat album utgivet 2005. Inte utan att jag undrar hur de själva värderar sin i mina öron magiska konsert. Kan nämna att i publiken kände jag igen ett halvdussin musiker, samtalade med flera av dem. Antar att de blev lika uppfyllda som jag själv.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in