Musik

7/10 2017

Stackenäs/ Larsson/ Agnas/ Lund – Plugged Records

4

I det vita källarvalvet under den välförsedda skivbutiken anordnas regelbundet konserter av jazzig karaktär. Den relativt nya lokalen i Gamla Stan är ett jättelyft och ljudet högst tillfredsställande. Mina öron möter en ny konstellation med färsk skiva i bagaget.  Medlemmarna har lika stor förkärlek för experiment som tonalitet och är kända från andra grupper. Efter ett spräckligt intro  från saxofonisten Elin Larsson-Forkelid, infann sig en farhåga för att jag inte skulle hänga med. När första låten övergick i vilsamt läge, insåg jag att min oro var förhastad. Sol Sol som de döpt sig till, är en spännande kvartett. Alla har jag tidigare hört live.

Oväntade vändningar, egensinniga harmonier och djärva utflykter är deras grej. Mauritz Agnas spelar ett fräckt solo, annars är hans bas det  instrument som låter mest konventionellt. Anna ”Hurrakel” Lund bakom trummorna tillför energi och fantasi. Nämnda tenorsaxofonist hämtar en hel del idéer och ideal från frijazzscenen, kändes uppfriskande när hon tog i.. David Stackenäs laborerar med ackord och klanger, genom en arsenal av effektboxar kopplade till sin vita elgitarr, bitvis i samma anda som Robert Fripp. Ibland låter ljuden som om de kom från klaviaturinstrument. Kvartettens låtar var muntra och ösiga eller vackra och vilda. Extra guldstjärnor utdelas för  ett knippe låtar på upploppet: Valparaiso, Bambarock och långsamma Aura med pregnant gitarrsolo.

Foto Kenth Wångklev

 

Foto Kenth Wångeklev

Tonbruket – Studion Kulturhuset

5

En eklektisk supergrupp som länge varit kritikergunstlingar, gav stående publik en fokuserad och mycket generös konsert. De fyra sammansvetsade  musikerna förfogar över ett genuint självständigt tonspråk, vilket kan härbärgera allt ifrån kraftfullt och gnissligt till skevt och suggestivt. Man befinner sig närmare King Crimson än jazzens domäner, för att bara ta en referens.  Har hört dem ett antal gånger live och albumet Dig it to the end finns i skivsamlingen. Påstår att  konserten var den bästa jag hört med gruppen. Dagsformen var strålande, kanske  rent av på översta platån. Bandet vars beståndsdelar är initiativtagaren Dan Berglund på bas, Johan Lindström  gitarr/ pedal steel/ keyboards, Martin Hederos piano/ keyboards/ violin samt Anders Werlin på trummor och percussion; är förtjusta i blandningen orena ljud – skönt aviga melodier. Under konserten fäste jag mig allra mest vid den sistnämnde, en man makalös på rytmiska förskjutningar och stegringar.

Noterade ypperligt ljud från Anton Sundell,  några gånger till och med garnerat med knaster! En kombination av avskalat och smäktande tongångar hördes i början. När Lindström kom igång sittandes vid sin pedal steel, blev Hawaii-harmonierna påtagliga. Instrument turades om att hamna i förgrunden, förenades i sammanbindande öppna spjäll – sekvenser.  Oavbrutet fängslande oavsett vad än trumhinnorna tog emot, trots att de inte kunde avhålla sig från att skapa kakafoni. Stöket växlade över till hårdföra takter. Här hade den formidable Werlin definitivt momentum i stötiga sjok tillsammans med Tonbrukets basistklippa. I ett lyriskt färgat stycke lade Hederos nakna sofistikerade ackord, som påminde om J:son Lindh/ Schejas Europasvit. Var sparsamt med presentationer, fast de meddelade i alla fall att fullträffarna Sinkadus och Stetoskop framfördes. Tänker att vissa sekvenser skulle kunna kompletteras med en röst. Ibland gradvisa förändringar, ibland tvära kast. Man vet att låtarna, åtminstone live, är förunderligt oförutsägbara hos en kvartett som mixar fusion och psykedeliskt, balkanbrygd med symfonirock och konstmusik. Signifikativt är också en lyckad fusion av vinande, alternativt klangfylld diskant och tung atmosfärisk bas.  I en alltför utdragen (min enda randanmärkning) extraavdelning levererades en av deras medryckande hits.

OBS Konserten med stort K denna afton Al Di Meola World Sinfonia, blev inställd på grund av oförutsedda händelser

 

 

Norska Honningbarna har släppt en ny singel: HOLD AN ANN.

Bandet spelar live i Sverige i februari:

Feb 01 – Stockholm, Debaser Strand
Feb 02 – Göteborg, Sticky Fingers
Feb 03 – Malmö, Plan B

Ett pressmail:
Det är många band som beskrivs som «ett av det bästa livebanden», men Honningbarna har det svart på vitt från både här och där, med hyllande utmärkelser som «årets live» på P3 Gull i Norge. Nu släpper de ett nytt album, och då skall det självklart också turneras!

Om plattan, som släpps i vinter, skriver de:
Det är meningslöst att bränna ner skiten om man inte har någon att göra det tillsammans med, om man inte gör det av välgörenhet. Mer än ett band, är Honningbarna en klan för alla som känner sig främmande, bortkomna eller bara uttråkade till döds i denna värld vi lever i.

«Voldelig lyd» är den femte plattan från norska bibelbältets finaste bråkstakar, de rasar vidare i samma spår som på föregångarna «Opp de nye blanke» (2015) och «Goldenboy» (2016).
I stället för att låtsas som att det traditionella albumformatet fortfarande har en framtid, håller «Voldelig lyd» allt kort och gott: nio spår på tiden det tar en ingrodd proggrockare att komma till poängen.

För trots allt, är det bråttom som fan, som kvintetten deklarerar på albumet i låten ”Haster Som Faen”. Det är ju svårt att vara struliga skitungar för alltid («Når vi blir eldre ska’ vi selge ud/når vi eldre ska’ vi feige ud»), det är nu eller aldrig Honningbarna måste sätta käppar i hjulet för Mannen, det patriarkaliska och giriga spöket som stadigt för oss närmare det kollektiva självmordet.

Albumtiteln «Voldelig lyd» visar att Honningbarnas punkrock ständigt får vassare armbågar – «VLDG» är bandets första bidrag till noise-genren – som går i takt med samhällets kakafoni.

Deras mål är att rikta den mållösa aggressionen, den som ger en lust att kasta sig utför stupet, mot de som verkligen förtjänar det. «Du e’ født feig/Men æ e’ her for dæ», vrålar sångaren Edvard Valberg på «Født feig/dø bleig».

Turné
Jan 11 – Tønsberg, Gamle Total
Jan 12 – Horten, Glassmagasinet
Jan 13 – Oslo, Rockefeller
Jan 19 – Sogndal, Meieriet
Jan 20 – Bergen, USF Verftet
Jan 26 – Ålesund, Terminalen
Jan 27 – Trondheim, Samfundet
Feb 01 – Stockholm, Debaser Strand
Feb 02 – Göteborg, Sticky Fingers
Feb 03 – Malmö, Plan B
Feb 09 – Kristiansand, Teateret
Feb 10 – Stavanger, Folken
Feb 15 – Tromsø, Bastard Bar
Mar 10 – Bø, Kroa i Bø
Mar 16 – Drammen, Union Scene
Mar 17 – Porsgrunn, Sort og Blå Scene

Honningbarna består av:
Edvard Valberg (vokal og cello)
Lars Emmelthun (bass)
Christoffer Trædal (gitar)
Simen Følstad Nilsen (gitar)
Nils Jørgen Nilsen (trommer)
​