Musik

1. Fiddle & Accordion Conversations – Lisas
2. Seascapes – The Gothenburg Combo
3. move – asjo Ann-Sofi Söderqvist Jazz Orchestra
4. Chopin Impressions – Leszek Kulakowski feat Mikael Godée/ Ebba Westerberg
5. Potzdamer Platz – Jan Lundgren
6. Soulfully Yours – Anders Bergcrantz
7. Pictures in Mind – Hannah Svensson
8. Centralmassivet – Thåström
9. Kungen och Vi – Fröken Elvis
10. Behind The Mask – Gunilla Thörnfeldt
11. Solid – Corpo
12. Simple As That – Karl Olandersson
13. Stockholm Underground – Magnus Lindgren
14. Traces – David´s Angels feat Ingrid Jensen
15. Beches Indian Brew – Beches Indian Brew

Foto Jerker Andersson  – Gothenburg Combo

Förtydligande kommentar: Jag har alls ingen överblick  vad beträffar årets skivutgivning Köper väldigt sällan nya plattor, inte ens på nätet. De gånger jag handlar CD sker det oftast i samband med konserter som givit mersmak. Publicerar således en mycket selektiv lista, baserad främst på recensionsex som skickats till mig. Detta är huvudskälet till att  alla skivor på min lista är svenska, undantaget utgörs av fjärderankade polska plattan, inspelad i samarbete med svenska Göteborgsbaserade musiker som också ingår i Corpo. Att etablerade personer i branschen –  presskontakter eller artisterna själva – vänder sig till mig på Kulturbloggen är självklart hedrande; oavsett om det mest beror på vår framträdande google-träff eller min seriösa inställning. Är inte ovanligt att en skiva som ska bedömas spelas uppemot tio gånger, vilket gör att den ibland växer, nya perspektiv kan uppstå.

Under årens lopp har jag bevistat många jazzfestivaler, vilket har bidragit till att jag senaste åren skriver liverecensioner i Orkesterjournalen, därav orsaken till att listan blivit anmärkningsvärt jazzig. Lyssna live är  fortfarande min stora passion. Som bekant har jag i några år tillhört teamet som med subjektiva öron rapporterar från WOW. Har ännu inte skaffat mig senaste alster av förnämliga Rebecka Törnqvist, Ane Brun, Goran Kajfes eller Vivian Buczek; vilket ju innebär att de inte kan värderas här.

Foto Pelle Piano – Orkesterledaren och kompositören Ann-Sofi Söderqvist

På min prispall hittas två mästerliga duos (Lisa Rydberg & Lisa Eriksson Långbacka plus David Hansson och Thomas Hansy), inom genrerna minimalistisk folkmusik och dito gitarrmusik, jämte en mycket spänstig storbandsproduktion med enbart original. Dessa skivor fick föga oväntat högsta poäng i Kulturbloggen, vilket också var fallet med Chopin i jazzton. Minnesgoda läsare vet att ett halvdussin titlar på listan har fått utförliga positiva omdömen (betyg 4). Det är påfallande många kvinnor med, eller hur? En annan iakttagelse är märkligare. Knappt någon av mina favoriter är nominerade till Grammis eller P3 Guld.

Petters topp tio album med motivering

10. Erik de Vahl – Hold Your Breathe
På Topplistans tionde plats ser vi Kramforsfödda Erik De Vahl (Och mitt Sundsvall-hjärta bankar desto snabbare). Denna numera Malmöit har verkat som artist i ett dryga fjorton år. Och jag har missat honom helt. Tills nu. Erik de Vahl skapar nydanande egensinnig musik som står utanför alla genrer. Inte sedan Khonnors Handwriting har elektronisk musik låtit så vacker, så minimalistisk och unik. Jag vill bara ha mer av Erik De Vahl-kakan.

9. Robert Plant – Carry Fire.
Ännu en tråkig rockgubbe? Nix, pix. Robert Plant är så långt bort du kan komma ifrån filmjölks-bleka Lars Winnerbäck- och Bruce Springsteens-karbonkopior. Han är 69-åringen som aldrig slutar överraska, som hela tiden testar nytt och på kuppen både frustrerar och exalterar sina fans. Carry Fire är en milstolpe i Robert Plants karriär, en rockig och gruffig men känslosam historia, Ett mörker där Plant, en våldnad gömd bland skuggorna, påminner oss om vår dödlighet. Carry Fire är ett bevis på att det gamla sett ur ett annat ljus kan upplevas som något alldeles nytt.

8. Father John Misty – Pure Comedy.
Father John Misty ger oss ett album i dess rätta bemärkelse. Här finns ett helhetstänk och ett koncept som räcker hela vägen. Hans comedia infantil är både komisk, politiskt laddad och personlig. Mer än ett musikalbum är Pure Comedy ett manifest över John Mistys religion – om ett kapitalistisk, förtryckande värld och en underhållningsindustri som pumpar in pengar men som ger noll värde tillbaka till folket. En så kallad antiintellektualism vars tydliga motståndare heter John alias Misty Tillman. Med välformulerade meningar sammanfattar han hela 2010-talets era.

7. Charlotte Gainsbourg – Rest.
Vilken talang. Inte nog med att hon är en av vår tids skådespelerskor hon är dessutom en popartist med stjärnglans vars musik minner om 80-talet. Rest doftar av Paris i maj, cigarettrök och Birgitte Bardot. Charlottes känsla för popmelodier är oklanderlig. Detta
– hennes femte musikalster- är närbesläktad med finaste Ten Love Songs signerad Susanne Sundfor.

 

6. Lana Del Rey – Lust for life.

Hon gör det igen. Mörkrets drottning ger oss ett 22 låtar långt album som har noll skönhetsfläckar. Jag är mållös.

 

 

 

5. Ariel Pink – Dedicated to Bobby Jameson.
Han är vår tids Frank Zappa. L.A-profilen Ariel Pink började sin musikaliska resa i sovrummet med en bandspelare och en billig Clas Ohlsson mikrofon. Därifrån har hans ljudbild utvecklats. För vart album har han blivit allt självsäkrare. Hans Alice i underlandet-speedade psykedelia och electropop har både överraskat och hänfört. Hans publik har växt till sig. Men hur stor hans ego än blivit så har grundstommen- de distade mikrofonerna, det drömska och DIY-soundet kvarstått. Ariel må ha en brinnande experimentlusta, men hans verkliga styrka är känslan för riktigt bra melodier.

4. The xx – I See You.
I somras såg jag dem på Way Out West ståendes i ett publikhav av förväntansfulla fans. Aldrig har jag sett så skygga rockstars. Kostymen klär dem. Bandets ödmjukhet och mjuka stämmor formar ett rockalbum av granit. On Hold, Brave for You och Dangerous är hits att dö för. Men framförallt har duon en känsla för melodier och stämningar som är få förunnat.

 

 

3. Dolce – Av liv och grönska.

Ett av två svenska album lyckades kvala in på topp tio-listan. Dolce är vacker svensk visa, somrig och varm, och helt oemotståndlig. Monika Zetterlund jublar i sin grav.

 

 

 

2. Ibeyi – Ash
Tvåan på min lista kunde likväl tagit dess första placering. Så jämn är kampen om prispallen i mitt årliga race. Ibeyi är en fransk kubansk duo som gör skönsjungande och obeskrivligt vacker popmusik. Ash, duons andra platta, är fylld till bredden med känslofylld soul, electro och jazzmusik. En absurd men given musikhybrid. Jag kommer sannerligen hålla ett extra öga på dessa två förmågor framöver.

1. Haim – Something To Tell You.
Lekfullhet och experimentlusta är egenskaper flera av årets artister råkar inneha. Men sådana epitet kan aldrig mätas med verkligt bra låtsnickeri. Syskontrion Haim gör popmusik à Michael Jacksson/ Hansson Brothers. Med klockrena melodier och hooks fastnar jag i deras nät och kan inte komma ur. Something To Tell You är beroendeframkallande och svår att lämna ifrån sig. På topplaceringen hade jag förväntat mig se något svårt, självutlämnande och naket, men icke. Denna gång är det musikglädjen och den direkta popen som tar hem pokalen. Som eskapism från en skrämmande värld fungerar Haim. Jag säger- Heja systraskapet och grattis Haim för denna välförtjänta första placering.

Topp 25

1.Haim – Something To Tell You
2. Ibeyi – Ash
3. Dolce – Av liv och grönska 
4. The xx – I See You
5. Ariel pink – Dedicated to Bobby Jameson
6.Lana Del Rey – Lust For Life
7. Charlotte Gainsbourg – Rest
8. Father John Misty – Pure Comedy
9. Robert Plant – Carry Fire
10. Erik de Vahl – Hold Your Breath
12.Lorde – Melodrama
11.St. Vincent – Masseduction
13. Wyclef Jean – Carnivale III
14. Perfume Genius – No Shape
15. Fever Ray – Plunge
16. Four Tet – New Energy
17. Hurray For The Riff Raff – The Navigator
18. Kendrick Lamar Damn – Damn
19. Zola Jesus – Okovi
20.Myrkur – Mareidt
21. Hercules and Love Affair – Omnion
22. The National- Sleep Well Beast
23. John Maus – Screen Memories
24. Algiers – The Underside of Power
25. Arca – Arca

Andra bra artister: Sampha, Fleet Foxes, King Krule, Drake, LCD Sound System, King Gizzard, Thundercats, Björk, Henrik Berggren, Godspeed Black Emperor, Drake, Re-tros, Forest Sword, Jens lekman, Sumie, Mount Eerie, Volcano, 21 Savages, Josh Ritter, Frankie Ros, Vince Staple, Protomartyr, Magnetic Fields. Valerie June, Noel Gallagher, Gorillaz, Chelsea Wolfe, Baths, Bibio, Big Thief.

Inte lyssnat: Gossip, Ty Segall, Linda Perhacs, Jay Z
Bästa Soundtrack: Onethrix Point Never (Good Time)
Bästa svenska: Dolce
Bästa Ep: Pharmakon och Kamasi Washington