Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Bland Bladen med I Grevens Tid – här kan vi snacka om interaktiv musik

by

Tänk dig elektronisk musik i Kraftwerks stil, blandad med rock, psykedelisk po, kryddad av Zappa och omrörd med jazz. Då börjar du närma dig Malmökvartetten Bland Bladen som spelar en instrumental musik som inget annat band.

Jag har hört med beskrivas som

Rock that blends Ozric Tentacles, jamming lysergic Psychedelia, Trance, and Progressive Rock.

Malmöbandet startade 2001 men ändrade medlemmar 2002 och bestod då av Sebastian Wellander (gitarr), Ola “Solen” Eriksson (keyboard), Dave Janney (bas) och Kaufmann (trummor).

Skivan I Grevens Tid släpptes i maj i år, 2008. Den består ”bara” av fyra spår, men måste ändå betecknas som en full-längdsskiva, för spåren är långa. Det kortaste spåret är 6 minuter men övriga tre är alla längre än tolv minuter vardera.

Varje spår är som en egen berättelse, att sjunka in och låta fantasin fara runt inne i dig och spela upp en berättelse, en historia. Det är som att jag som lyssnare blev medskapare. Jag tror att detta interaktiva blir starkare just för att det inte finns någon sång med utan allt är intrumentalt.

Du kan förstås provlyssna på dem på MySpace.

We all came from different musical backgrounds/bands/projectsand we ended up as a 4-piece instrumental outfit.

Bandet tog timeout ett tag under 2004 då allt varit så intensivt med bandet och då deltog de i olika projekt som ÖRESUND SPACE COLLECTIVE and KAABEL.

Kaabel bestod förreste av tre medlemmar från Bland Bladen och en mängd gästmusiker.

Efter timeouten började Bland Bladen spela tllsammans igen, men med en ny basgittarist: Betty från The Carpet Knight och Luz från Brasilien på percussion.

Det ryktas att en ny skiva med bandet är på gång. Det ser jag fram emot.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Säkert ett säkert kort på Popaganda – dag 1 – godkänt för Tellier

by

Säkert med Annika Norlin kan spela fel, glömma av texten, ja vad som helst, men publiken älskar henne ändå. Med sitt band Säkert! bjöd Annika Norlin på en av fredagens bästa spelningar på Popaganda. Hennes texter om vardagslivet träffar så mitt i prick. Jag hörde ett gäng yngre män som stod strax bakom mig snacka om hur bra hennes texter är. Det är så, texterna säger något till alla.

Dessutom kan publiken många av hennes texter, om hon glömde av sig behövde hon bara vända mikrofonen till publiken åt de sjöng åt henne.

Jag har hört att Shout out louds var bra. Men trist nog var deras spelning redan 16.00 – och då hade jag inte slutat jobbet för dagen. Det var nog många med mig som var ledsna över att missa den spelningen.

Jag kom precis lagom till att höra den franska melodifestival-artisten i år: Sebastian Tellier. Fast han är väl så långt från melodifestivalsartist man kan komma egentligen. Jag läste att DN:s kritiker på plats tycker att han är betydligt bättre på sina skivor än på scen, för att han blir för utflippad.

Rent musikaliskt är han betydligt bättre på skiva, det håller jag med om. Live på popaganda spexade han: iförd sin silvriga midjekorta jacka såg han nästan ut som en stoppad korv eftersom han blivit lite småfet. När badbollarna studsade fram över publikhavet och han fick chansen norpade han en och först använde han den för att mima juckande på scen och därefter fick bollen bli hans gravida mage. Aftonbladets utstände fotograf fångade det på bild.

Men kvällens besvikelse för många var Hercules and the Love Affair. Bandets skiva som släpptes i våras är betydligt bättre än deras livespelningar, förmodligen för att Anthony inte är med på turnén, Antony från Antony and the Johnsons. Hercules and the Love Affair spelar en slags queer housepop. Jag tyckte de var rätt tråkiga redan på deras spelning tidigare i somras på Accelerator. Men där blev helhetsintrycket ändå bättre, för det var inomhus och mörkt. I dagsljus såg det mer löjligt ut när de stod på scen och körde housediscodans.

Här är bilder från Popaganda.

Relaterat: Aftonbladet om Shout out Louds

Shout out louds är väldigt sparsamma med mellansnack och gör i stället sitt bästa för att hålla publiken på gott humör med sin Cure-impregnerade pop. Men konserten blir ändå en ganska långdragen och jämntjock timme.

Här ett klipp med Sebastian Tellier från spelningen på Popaganda:

Här är ett litet skakigt filmklipp från Säkert!:s spelning:

Här ett klipp med Teddybears, som enligt Kulturbloggens fotograf var jättebra:

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Verve – ett av de heta nya skivorna denna veckan, övriga: Motörhead, I´m from Barcelona och Lazee

by

En skiva som är efterlängtad bland Kulturbloggens skribenter är Verves nya skiva. Verve som återförenats har precis släppt en ny skiva, som blir deras fjärde och därför så träffande heter just Fourth.

Vi här på Kulturbloggen har inte haft tillgång till att provlyssna – men i morgon ska vi skynda till en skivbutik, för den skivan är en av de vi inte nöjes oss med att ha digitalt.

Andra som provlyssnat har gett den bra betyg, som Dagens Nyheter:

”Forth” är ovanligt fräsch, om man med det menar det lite mer psykedeliskt jammande The Verve, precis före de luftiga melodidrivna hittarna på ”Urban hymns” från 1997. Ashcroft sjunger fortfarande bra, McCabe skapar fortfarande flummiga ljudskulpturer med sin elgitarr – det är fortfarande en smått hypnotisk festivalrock.

Däremot får skivan kritik för att låtarna är för långa. En enda låt är kortare än fem minuter. Men om man gillar Verve så gillar man väl att låtarna får breda ut sig.

Svenska Dagbladet var mer kritisk och gav bara betyget 2, så den recensionen struntar vi i, idag. För att inte prata om surgubben Steen på AB som bara gav betyg 1.

Andra intressanta skivsläpp den här veckan:
Motörhead har släppt ”Motörizer”, vilken hyllas av Sydsvenskan.

Underbara I’m From Barcelona har släppt ”Who Killed Harry Houdini?”. Jag älskar deras förra skiva och deras spelning på Emmaboda förra sommaren fyller mig fortfarande med glädjekänslor när jag tänker på den.

För den som gillar hiphop kan Lazzees nya vara intressant, den får bra kritik både av DN och Sydsvenskan.

I’m From Barcelona ”Paper Planes”, singel från nya skivan

The Verve – I See Houses – From There New Album Forth

Motorhead – The Thousand Names Of God (Motorizer Album 2008)

Lazee – King Of Europe

Andra bloggar om: , , , , ,

Little Richard kommer till Sverige – här är genombrottslåten Tutti Frutti

by

En av rockens stora legender spelar i Stockholm i höst: Little Richard.

Richard Wayne Penniman, ”arkitekten bakom rock’n’roll” och Little Richard – kärt barn har många namn.
Nu är rocklegendaren klar för två svenska spelningar i höst.


Ur Aftonbladet.

Little Richard är 75 år nu. Ingen har väl undgått att ha hört låten Tutti Frutti? Det var hans genombrottslåt 1955.

Fakta om Little Richard finns på Wikipedia

Little Richard, eg. Richard Wayne Penniman, född 5 december 1932 i Macon, Georgia, USA. Amerikansk rockartist, sångare och pianist.

Little Richard har gett sig själv epitetet ”arkitekten bakom rock’n’roll”. Han var på 1950-talet en av de stora stilbildarna inom rock’n’rollen med sin explosiva musik och karismatiska personlighet.

Spelningarna är i Göteborg 22 november och den 23 november på Berns i Stockholm.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Throw Me The Statue, årets indiesnackis, till Sverige

by

Throw Me The Statue är höstens snackis från indiemetropolen Seattle. Med Sufjan Stevens-producenten Casey Foubert i producentstolen har bandet äntligen spelat in och och släppt sitt debutalbum, Moonbeams. Den 7 och 8 november kommer popbandet till Malmö och Stockholm för sina första Sverigespelningar.

Mångsysslaren Scott Reitherman har släppt sin egentillverkade lo-fi indie på eget bolag sen 2004. Tillsammans med en vän eller två har han gjort det mesta själv. När han under 2007 samlade ihop flera av sina vänner och bildade bandet Throw Me The Statue var förväntningarna från indiepopvärlden skyhöga. Och visst levde bandet upp till allt vi hoppades på. Debuten Moonbeams, som först släpptes på Reithermans egna bolag, och senare på hypade labeln Secretly Canadian, innehåller precis de dimmiga beats, oväntade blåsorkestrar, episka sångtexter och skarpa melodier som är både Reitherman och Fouberts signum.

Se Throw Me The Statue på KB och Debaser Slussen i höst!

Lyssna på Throw Me The Statue: www.myspace.com/throwmethestatue

Turnéinfo:

7.11 KB, Malmö
8.11 Debaser Slussen (Fritz Corner), Stockholm

Andra bloggar om: , , , ,