I veckoslutet var det dags för årets första operaresa, som vanligt gick den till kungliga huvudstaden.
Denna gång skulle jag se Barberaren i Sevilla och sista föreställningen av Elektra. dvs sista för säsongen. Elektra återkommer säkerligen nästa säsong. När och var vet ju först när operans program blir offentligt vilket förmodligen sker första veckan i mars.
Enligt tidigare besked var det visserligen sagt att operan skulle ha stängt för nödvändig renovering nästa säsong, men så blir det ju inte. Vilket både är bra och dåligt beroende ur vilken aspekt man bedömer det hela, men det hade kanske varit bra om man gjort detta ur de anställdas synvinkel och därigenom indirekt även ur publikens synvinkel.
Resan till Stockholm företogs som vanligt med SJ:s X-2000 tåg och som vanligt var tåget försenat. Denna gång med c:a fyrtio minuter, så någon kompensation utgår då inte annat än möjligen en till intet förpliktigande beklaganden från tågpersonalen. Igår höll man i alla fall serveringen öppen ytterligare en stund.
Det värsta är ändå inte förseningarna utan att trots att jag har en biljett i den tysta kupén så är den allt annat än tyst. Folk har på mobiltelefonerna och det största bekymret är att när det ringer så är det inte alltid att de kan hitta telefonen. Mycket störande och irriterande.
SJ:s inställning till tysta kupeér är också lite märklig eftersom man tillåter samtal med låg samtalsnivå. Problemet är att alla anser att de pratar med låg samtalsnivå. En uppfattning som jag verkligen inte delar.
Barberaren i Sevilla är en av Rossinis operor, som han övrigt lär ha komponerat på fjorton dagar, medan påstår att det i själva verket tog tre veckor. Det påstås att Donizetti sade när han fick frågan om detta var möjligt att den där Rossini ju alltid hade betraktats som en lat person. Donizetti komponerade ännu fler operor men under en avsevärd längre tidsperiod än Rossini. Det är ju också att betrakta som en komisk opera och det tillhör egentligen inte min favorit-grupp, men det är ändå en opera som jag nog har sett och hört ett tiotal gånger. Bl. annat såg jag Dareo Fo uppsättningen på Malmö Opera- och Musikteater i mitten av 1990-talet. Ett par gånger t o m. Dessutom har jag via Met-Player sett en uppsättning från Metropolitan Opera med Peter Mattei.
Ingen av dessa uppsättningar är lik den andra och det kan ju vara spännande, även om det vanligtvis är stor likhet mellan de olika uppsättningarna som jag ser på olika operahus. Vid premiären gjorde operan ett totalt dunderfiasko, men efter en viss omarbetning har den sedan dess hållit sig kvar på repertoaren och är numera att betrakta som en repertoaropera, dvs den spelas ofta på ett operahus nära dig.
Kvällens föreställning har regisserats av Knut Hendriksen och det är en föreställning som har getts mer än 100 gånger. För övrigt har Barberaren i Sevilla sedan premiären 1825 visats mer än 800 gånger.
Medverkande:
Greve Almaviva: Klas Hedlund
Doktor Bartolo: John Erik Eleby
Rosina: Susann Végh
Figaro: Ola Eliasson
Basilio: Lennart Forsén
Berta: Agneta Lundgren
Fiorello: Magnus Lindén
Officeren: Magnus Lindén
m fl.
Dirigent: Pier Giorgio Morandi
Scenografi och kostymer: Per A Jonsson
Ljusdesign: Ronny Andersson
Det var en mycket trevlig och uppsluppen föreställning och det verkligen att konstaera att det var ett utomordenligt fint ensemblespel där det är svårt att framhålla någon speciell utan det var mitt i prick i de olika komiska poängerna eller uttryckt med andra ord en perfekt tajming. Speciellt roligt tycker jag att det var att höra sånginsatserna från alla goda sångare som jag ju har hört bl a i Nibelungens ring. Det är en fin bredd på samtliga sångare och därför känns det inte speciellt angeläget att särskilt nämna någon särskild. De var faktiskt bra allesammans.
Bra musik och Kungliga Hovkapellet var om möjligt ännu bättre än vanligt och dt vill inte säga lite. Jag påminner mig en historia vars sanningshalt inte kan garantera men det var i alla fall så att en av orkestermedlemmarna hade fått en frikväll som han beslöt att använda till ett operabesök. Dagen efter när han kom tillbaka i orkesterdiket berättade han för sina kollegor om gårdagens upplevelse och han konstaterade att det då var rent märkligt vad bra orkestern hade spelat och igår kväll kunde jag säga att orkestern spelade mycket bra
Jag lämnade Kungliga operan i ett upprymt tillstånd och dagen efter skall jag se Richard Strauss Elektra, men totalt sett kan det ju bli en upplevelse med både humor och allvar, men om detta återkommer jag med ett senare inlägg.
Vill du veta mer om Rossini eller Barberaren i Sevilla kan du besöka min webbplats Gioacchino Rossini eller Barberaren i Sevilla
Läs även andra bloggares åsikter om Barberaren i Sevilla, Rossini, Kungliga Operan
