• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Till fans av Pet Shop Boys: i februari släpps dubbelalbumet ”Format” med 38 B-sidor

17 januari, 2012 by Redaktionen

Pet Shop Boys släpper ett nytt dubbelalbum den 8 februari som fått namnet ”Format”. Albumet innehåller 38 spår med B-sidor och bonusspår.

Senast Pet Shop Boys släppte en samling med B-sidor var albumet ”Alternative” som släpptes 1995.

”Format” har följande spår:

CD1
1. The truck driver and his mate
2. Hit and miss
3. In the night (1995)
4. Betrayed
5. How I learned to hate rock ’n’ roll
6. Discoteca (New Version)
7. The calm before the storm
8. Confidential (Demo for Tina)
9. The boy who couldn’t keep his clothes on
10. Delusions of grandeur
11. The view from your balcony
12. Disco potential
13. Silver age
14. Screaming
15. The ghost of myself
16. Casting a shadow
17. Lies
18. Sexy Northerner

CD2
1. Always
2. Nightlife
3. Searching for the face of Jesus
4. Between two islands
5. Friendly fire
6. We’re the Pet Shop Boys
7. Transparent
8. I didn’t get where I am today
9. The Resurrectionist
10. Girls don’t cry
11. In private (7-inch mix): Pet Shop Boys with Elton John
12. Blue on blue
13. No time for tears (7-inch mix)
14. Bright young things
15. Party song
16. We’re all criminals now
17. Gin and Jag
18. After the event
19. The former enfant terrible
20. Up and down

www.petshopboys.co.uk

Läs även andra bloggares åsikter om Pet Shop Boys, skivnytt, b-sidor, Format, musik, popmusik

Arkiverad under: Musik Taggad som: b-sidor, Format, Musik, Pet Shop Boys, Popmusik, skivnytt

Ryan Adams spelar i Köpenhamn, Oslo och Stockholm våren 2012

16 januari, 2012 by Redaktionen

En av världens bästa singer/songwriter kommer till Sverige, Danmark och Norge i vår. Ryan Adams spelar:

7 maj – Köpenhamn, Falkoner Theatre
9 maj – Oslo, Folkteatret
11 maj – Stockholm, Waterfront

Pressmeddelande från arrangören:

Från flanellskjortornas finrum till pistolposerande sängläge – Ryan Adams har sedan de tidiga åren med Whiskeytown alltid förlitat sig på att där han sätter ner fötterna är det bästa för stunden. När ”Heartbreaker” kom ut i början av årtusendet knäppte det till lite för att sedan smälla till rejält. En knäckande platta som avlade brustna hits i form av hjärteknipande ”AMY” och Emmylou Harris-duetten ”Oh My Sweet Carolina” och pushade Adams långt fram i medias ljus. Och i det sökljuset har han befunnit sig i mer än tio år.

Under 2000-talets första årtionde skapade Adams, förutom ”Heartbreaker”, hisnande tolv album. Räknar man sedan in allt som inte har officiell status finner vi en man som har svårt att lägga ner gitarren. Men det är vi mer än glada över. För när vi ögnar igenom katalogen har vi ju ”New York, New York”, ”Come Pick Me Up”, ”This House Is Not For Sale” och inte minst Oasis-covern ”Wonderwall” (som slår Gallagher-bröderna på fingrarna rakt av!). Sedan återfinner vi säkert hos varje fan ett dussintal låtar som rankas högre än något annat på jorden. Precis som det ska vara.

Ryan Adams live är inget kanske. Det är ett måste. Han spänner ett spektrum som inkluderar det mest intima till det mest allomfamnande. Inte sällan bjuder han mer på sig själv än vad som kanske är bra för den egna hälsan men det är därför varje Adams-konsert etsar sig fast i hjärnan och får oss att vilja ha mer.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Musik, Ryan Adams

Mastodon på Annexet

15 januari, 2012 by Redaktionen

Mastodon, Annexet
Betyg: 4+

Den 13:e Januari 2000 bestämde sig Brent Hinds, Brann Dailor, Bill Kelliher och Troy Sanders för att kalla sitt nybildade musikprojekt ”Mastodon”. Mastodon må bestå av samma medlemmar idag, men bandet som står framför oss på Annexets scen har ganska lite gemensamt med det som bildades exakt 12 år sedan i Atlanta.
Under de senaste åren har bandets sound utvecklats ofantligt mycket, dels åt det progressiva hållet men också med infogandet av större harmonier och dimensioner i låtarna, något som framstår tydligt i kvällens spelning då låtar från bandets samtliga fem skivor framförs.

Nya skivan, ”The Hunter” ligger självklart i fokus och framförs nästan i sin helhet. Den fungerar verkligen utmärkt live, och ”Curl of The Burl” och ”All The Heavy Lifting” blir bland kvällens absoluta höjdpunkter. Att nya skivan inte innehåller några längre spår kan kännas lite tråkigt, speciellt då kvällens låtlista saknar låtar som ”The Czar”, ”The Last Baron”, eller ”Heart’s Alive”.
I sin helhet är det en väldigt tight spelning där den komplexa musiken verkar skapas oförskämt lätt av de avslappnade musikerna som vandrar runt på scenen och ser ut att njuta av varje ögonblick lika mycket som åhörarna.

Hela 23 låtar framförs inför en road publik och efter cirka 90 minuter bjuder Mastodon fram förbandet som får hjälpa till med allsången på mystiska ”The Creature Lives”, som innebär en speciell avrundning på en fantastisk kväll.

Relaterat: Recension i Expressen.

Arkiverad under: Musik, Recension

Skivrecension: Diagrams: Black Light – efter den nattliga neonlabyrinthen får man en kram

14 januari, 2012 by Redaktionen

Artist: Diagrams
Titel: Black Light
Betyg: 4
Släpps: 2012-01-16

Sam Genders ville fokusera på att få sitt privatliv tillbaka i rätt spår. Han säger att tiden före och under hans medlemskap i det nu splittrade Tunng var mörk. Det som botade honom var att jobba 3 år på en grundskola och läsa självhjälpböcker. Black Light är musiken som har sprungit fram ur den nya självkänslan.

När jag först hörde Tunng fastnade jag för ”Bullets” från albumet Good Arrows. Redan då var jag övertygad om släktskapet till tidiga Brian Eno, cirka Another Green World: den brittiska accenten hjälpte jämförelsen, men likheten är djupt rotad. Det är känslan av att musik är en outtömbar leksakslåda. Musikalisk legobyggnadsarkitektur. Risken finns att det uppfattas som distansierat och spetsfundigt. Men när den lekfullt sprudlande konstrocken är som bäst tänker man inte på det, utan rycks med av musiken. Den märkliga, av effekter blomstrande ljudvärlden engagerar fullständigt. Musikuniversumet, en illusion, bryts aldrig av ett illa placerat riff. David Bowie uppfann en fantasm av framtiden i sin tidiga musik, idag känns hans 70talsvision inte längre främmande, dess futurism är rotad i vårt undermedvetna, en variant av hur vi tror att det kommande kan låta som musik, men också hur det som redan är här låter, för vi vet att visionen i viss mån förverkligats och att flygbilarnas konstiga 16bitsklingande snart är här, ja, vi är halvt hemma i framtiden – rymdrockens ljudvärld har blivit en del av vår vardag. De flesta unga är inte ens medvetna om hur uråldrig den är.

Risken är att återbruket av den gamla framtidsmusikens klink och klonk kan uppfattas som ironisk och parodierande. Speciellt när allvarligt menade texter kläs i dess märkliga melodier. Genders är medveten om att musiken kan ses så: ”Appetite is either a tongue in cheek parody of the self help mindset or it’s my attempt to write a song that celebrates the sheer ‘bloody hell what an amazing experience’-ness of life. I’m more inclined towards the latter view these days”. Låten ”Appetite” är hans försök att uttrycka den livsfilosofi som finns i må-bättre-litteraturen. Själv märker jag mörka undertoner. Billiga synthljud möter krafsiga, absurdistiska microriff på elgitarren. Postpunkigt. Det låter förvrängt och kyligt samtidigt. Versen rör sig vinkelformat fram i stackatopunkter tills Genders uttryckslöst mässar orden ”appetite for life”, klatschigt som en refräng. Känslan av att hans röst är artificiell är genomgående, ett vanligt drag i 80tals synthpop. Men den egentliga refrängen har en förlösande kraft, den raka stelheten som finns i verserna och mellanspelen smälter ner i ett ohörbart mummel, ett milt reverbdis. I bakgrunden hörs stråkarna subtilt. Detta ska nog representera WOW-momentet i livet, den där stunden då man rycks lös ur vardagslivets blekhet, det där upplysta ögonblicket. Min favoritlåt på skivan.

På ”Mills” är musikens släktskap till brittisk psykadelia och progrock uppenbart. Det är fortfarande minimalistiskt, men man hör tydliga likheter till Genesis och även, märkligt nog, det mer obskyra och svårtillgängliga Gentle Giant. Att plundra i progrockens mausoleum börjar bli populärt. Det av kritiker mest tabuklassificerade området har till slut blivit offer för retromentaliteten, alla andra musikgravar har ju grävts upp för längesen. Justice släppte sin hyllning till dess utsvävande maximalistattityd med fjolårets kritikerflopp Audio, Video, Disco, och jag förutspår att electroartister som Rustie kommer att dominera i år med deras fluoroscenta neoprog. Men hos Diagrams är proggens stildrag inte omvandlade till något nytt, utan koncentrerade till den atmosfäriska essensen. Progrocksögonblick i en sakta förvandlande stillbild. Förvänta er inte hyperkomplicerade gitarrsolos på Black Light.

Ett annat nutida band med retrofuturistiska drag är Hot Chip, men de är mer indränkta i ljudet av samtida pop och electro; Animal Collective delar den lekfulla relationen till det förgångna, men lutar sig mer åt Beach Boys-hållet; Sufjan Stevens mer åt experimentell indiecountry.

Och Black Light har också, precis som exbandet Tunng, ett countryinfluerat sound. ”Night All Night” är en postmodern folkballad med hymnartad simpelhet. Ackustiska gitarrer. Texten och Sams röst är i fokus. Givetvis samma uppbyggande struktur. Rikltigt med stämsång och körande, speciellt i det fylliga klimaxet. Mer tillbakadraget dock med de elektroniska effekterna, de bidrar bara med att tillföra till stämningen. Den liknar Enos simplaste grejer, exempelvis den mer behärskade ”By This River” från Before And After Science. ”Nigh All Night” har dock en annan atmosfär: det är som att försöka värma sig på en TV-lägereld i en kall bergtraktsstuga.

Det är min upplevelse av albumet: intimiteten mellan sångare, musik och lyssnare känns som en tredelad skypekonversation. Ett delande av youtube-klipp på msn. Tack och lov avslutas den med ett sakta gryende leende, en verklig värme, en berörande broderlighet som jag alltid gillat med Sam Genders. Man är ute i solen, och trots att albumet bygger på konceptet att vad som är ljus och vad som är mörker är ambivalent, så är man verkligen ute i solen nu. Det är inte en 40wattslampa man stirrar in i. När man har lyssnat sig ut ur den nattliga neonlabyrinthen får man en kram.

Text: Bojan Buntic

Du har väl inte missat att du kan vinna albumet?

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Azealia Banks till Way Out West

14 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Som det har ryktats. Nu är ett av årets på förhand största stjärnskott Azealia Banks klar för Göteborgsfestivalen Way Out West.

Det rappande fenomenet, som toppade brittiska musikmagasinet NME:s lista över förra årets coolaste personer, skapade rubriker med låten 212. Nu kommer vi få höra låten i Slottsskogen i augusti och som vi längtar.

Azealia Banks ansluter sig till en redan imponerande line up. Sedan tidigare är Bon Iver, Refused, Feist och The War on Drugs klara för Way Out West. Biljetterna till festivalen släpps den 26:e januari.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Azealia Banks, Way Out West

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1258
  • Sida 1259
  • Sida 1260
  • Sida 1261
  • Sida 1262
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in